Sverige = Bidragsland nummer ett?
danielskuk
Kille, 32 år
Har läkare etc sagt att du inte kan jobba? Gav du upp hela ditt liv när du fick två diagnoser?
Jag pratar inte om dig, jag pratar om dig som bidragstagare, och då behöver du inte ha betalat någon skatt tidigare i ditt liv.
GDRAGON
Kille, 31 år
Alla jag känner som är arbetslösa lever inte direkt bra alls.
Hjortronblad
Kille, 31 år
Citat från Kidcrash
Jag undrar hur många här som faktiskt är inskrivna. Jag är det för tillfället, och det har jag varit sporadiskt sedan 18 års ålder, men jag har haft diverse jobb som t.ex. kock, sanitetstekniker och dagisfröken.
Ni batongliberaler missar eller rentav förbiser vissa faktorer som förringar ens chanser till ett värdigt liv. Jag tänker ta mitt fall om exempel, inget unikt fall, men ett par tusen sitter i samma sits.
Jag har skyhög arbetsmoral. Jag är allmänbildad, lättsam, socialt kompetent. Besitter stor simultankapacitet. Jag är kreativ och självgående, men jag har inga problem med att jobba i grupp. Men, vad som är avgörande för min livssituation är min psykiska hälsa. Jag har diagnosen bipolär och jag har även berikats med insomnia. Hur mycket jag än vill jobba, så sätter mina mentala spärrar stopp. Att vara arbetslös är det hemskaste som finns, och jag vet att en klar majoritet av alla arbetslösa känner likadant. Vi vill arbeta, men vi kan inte, inte alltid, för vi med psykiska besvär, vi har våra downfalls, som tenderar att eskalera till förfärliga spiraler.
Om ni tror att det bara springa till AF och casha ut stora summor, som ni uppenbarligen vill framställa det som, så är ni ute och cyklar.
Dessa instanser man måste gå igenom, bevis och kopior på räkningar, tiotals samtalen man måste ringa och jämnt aldrig bli betrodd och bli tagen för en utsugare.
Jag har som sagt bidragit till samhället och välfärden, så jag kan med all heder i behåll vara arbetslös, leva på knappt 4k i månaden som knappt täcker räkningar och ett drägligt liv. Men vill jag det? Verkligen inte. Att höra sina vänner som ska göra det, och gå på den spelningen osv osv, och jämnt tacka nej. Det är för jävligt, kort sagt. Att ständigt behöva sätta sig i en ofrivillig martyrposition, se hur livet fortskrider utanför fönstret och jämnt känna: "fy fan...", det kan jag lova er, vidriga högermänniskor, det är oanständigt liv som ingen vill uppleva i längre perioder.
^This
Kidcrash
Kille, 34 år
Citat från Monoceros
Har läkare etc sagt att du inte kan jobba? Gav du upp hela ditt liv när du fick två diagnoser?
Jag pratar inte om dig, jag pratar om dig som bidragstagare, och då behöver du inte ha betalat någon skatt tidigare i ditt liv.
Jag har ett intyg där det står att jag är rekommenderad till att inte jobba natt, med tunga lyft och stressat, och helst något med regelbundna tider.
Jag antar att du inte vet hur pass kritiskt det är att bli diagnostiserad med något förödande som bipolär sjukdom typ 1.
Och ibland inte kunna sova på två dygn.
danielskuk
Kille, 32 år
Nej jag har inte jagat diagnoser i hela mitt liv, men jag har mina misstankar kring diverse kombinationer faktiskt.
OndaHamstern
Kille, 37 år
Citat från Kidcrash
Citat från Monoceros
Har läkare etc sagt att du inte kan jobba? Gav du upp hela ditt liv när du fick två diagnoser?
Jag pratar inte om dig, jag pratar om dig som bidragstagare, och då behöver du inte ha betalat någon skatt tidigare i ditt liv.
Jag har ett intyg där det står att jag är rekommenderad till att inte jobba natt, med tunga lyft och stressat, och helst något med regelbundna tider.
Jag antar att du inte vet hur pass kritiskt det är att bli diagnostiserad med något förödande som bipolär sjukdom typ 1.
Och ibland inte kunna sova på två dygn.
jag vet näst intill exakt hur din sits är (dock inte bipolär delen)
och det är som du säger, man lever på ett extremt existens minimum och att komma och påstå att vi som lever på bidrag ifrån Försäkringskassan (ger mig inte in i social härvan förens jag måste) lever i lyx, är och spotta oss i ansiktet.
Det är allt för många där ute som antar att vi som inte har ett jobb aktivt väljer och inte få jobb för vi har det så bra
men nu är inte livet så "underbart" då man konstant blir påmind om att man inte kan göra något speciellt inte om de runt en inte har så mycket pengar de heller.
OndaHamstern
Kille, 37 år
Citat från Monoceros
Nej jag har inte jagat diagnoser i hela mitt liv, men jag har mina misstankar kring diverse kombinationer faktiskt.
Om du har misstankar om att du eventuellt har någon/några former utav antingen bokstavs kombinationer eller längre namn så bör du kolla upp det (speciellt om det påverkar dig fysiskt då det kan vara skönt och få ett svar på frågor som gnager i ens bakhuvud)
aaaeeeo
Tjej, 35 år
skammen att gå på a-kassa.
bort med a-kassan, alla får klara sig själva.
Kidcrash
Kille, 34 år
Citat från Monoceros
Nej jag har inte jagat diagnoser i hela mitt liv, men jag har mina misstankar kring diverse kombinationer faktiskt.
Jag har inte heller jagat diagnoser, men man har ju undrat vad problemet är sedan barns ben. Då är det väl en självklarhet att man försöker ta reda på felet så man kan åtgärda problemet i den mån det går.
Jaja, nog om det.
danielskuk
Kille, 32 år
Citat från OndaHamstern
Om du har misstankar om att du eventuellt har någon/några former utav antingen bokstavs kombinationer eller längre namn så bör du kolla upp det (speciellt om det påverkar dig fysiskt då det kan vara skönt och få ett svar på frågor som gnager i ens bakhuvud)
Ingenting blir bättre för att jag vet att jag har ditt eller datt. Istället kommer jag bara, omedvetet eller medvetet, gå in i saker med inställningen "Jag kanske inte klarar det här pga..." eller liknande.
Jag har klarat mig i 19 år hittills, det torde inte vara så stora problem. Även om det enligt tester skulle visa sig att jag är helt hjärndöd.
Edit: Jag har bland annat fått gå till psykolog vid sex års ålder. Jag minns eller vet fortfarande inte varför, och forskar inte i det heller. Som sagt så överlever jag ju ändå.
Orks
36 år
Citat från Kidcrash
Citat från Monoceros
Har läkare etc sagt att du inte kan jobba? Gav du upp hela ditt liv när du fick två diagnoser?
Jag pratar inte om dig, jag pratar om dig som bidragstagare, och då behöver du inte ha betalat någon skatt tidigare i ditt liv.
Jag har ett intyg där det står att jag är rekommenderad till att inte jobba natt, med tunga lyft och stressat, och helst något med regelbundna tider.
Jag antar att du inte vet hur pass kritiskt det är att bli diagnostiserad med något förödande som bipolär sjukdom typ 1.
Och ibland inte kunna sova på två dygn.
Utveckla tigerblood#
Skvettis
Kille, 31 år
Citat från Monoceros
Ingenting blir bättre för att jag vet att jag har ditt eller datt. Istället kommer jag bara, omedvetet eller medvetet, gå in i saker med inställningen "Jag kanske inte klarar det här pga..." eller liknande.
Jag har klarat mig i 19 år hittills, det torde inte vara så stora problem. Även om det enligt tester skulle visa sig att jag är helt hjärndöd.[/i]
This, känner igen mig något otroligt i det här.
1984
34 år
Tycker bidragen är på en okej nivå. Tillräckligt för mat och någon aktivitet i veckan.
OndaHamstern
Kille, 37 år
Citat från Monoceros
Citat från OndaHamstern
Om du har misstankar om att du eventuellt har någon/några former utav antingen bokstavs kombinationer eller längre namn så bör du kolla upp det (speciellt om det påverkar dig fysiskt då det kan vara skönt och få ett svar på frågor som gnager i ens bakhuvud)
Ingenting blir bättre för att jag vet att jag har ditt eller datt. Istället kommer jag bara, omedvetet eller medvetet, gå in i saker med inställningen "Jag kanske inte klarar det här pga..." eller liknande.
Jag har klarat mig i 19 år hittills, det torde inte vara så stora problem. Även om det enligt tester skulle visa sig att jag är helt hjärndöd.
Om du går in med inställningen att du inte klarar något pga ett hinder så är du en svag indevid, jag har ett "kraftigt" som gör att jag saknar en höftkula och det har i längden skapat ett problem som gör att min rygg blir fel belastad samt att jag har ett kraftigt skadat knä.
Jag det jag istället gör är att jag överkompenserar för mina problem och hinder.
och jag tänker ALDRIG: "jag kanske inte klarar det här pga..."
utan jag tänker ALLTID: "Nu ska jag ge mitt absolut bästa"
om jag börjar få ont så vilar jag i max 5 minuter för och sen fortsätta om inte smärtan är på en allt för hög nivå (då ingen ska arbeta sig till döds eller orsaka skador på sin kropp fysiskt enbart för ett jobb)
danielskuk
Kille, 32 år
Bra att du går in i saker med det tänket i så fall!
Edit: Jag pratar om psykiska diagnoser, inte fysiska hinder.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet