Svartsjuka
Citat från Manlig_dominans:
Nej ett seriöst förhållande betyder inte att man bara har sex med varandra. I ett seriöst förhållande lyssnar man på vad den andra vill och vill den andra vara "otrogen" så ska man inte begränsa partnern för sina egna sköra känslor. I min värld är det egoistiskt.
Svartsjuka begränsar människor
Till monogami. Visst det känns bäst så men det är bara för vi lever i en kultur dominerad av manlig dominans. Ägande helt enkelt. Hur egoistiskt är det inte att sätta krav på sin partner egentligen?
Om den ena vill en sak och den andra en helt annan, då vettefan om man törs kalla det "seriöst förhållande". Liksom... ett seriöst förhållande blir väl av när båda vill samma sak, kanske inte i allt men för det mesta.
Citat från itsthemusic:
Tror inte det handlar så mycket om ''jag trodde detta var min soulmate men h*n var otrogen''. I mitt fall skulle det nog mer handla om att min partner hade brutit ett ''löfte'', tilliten och respekten för förhållandet.
Precis
Citat från Manlig_dominans:
Det är en bluff att man kan hitta en soulpartner. En illusion. Om man lever efter den illusionen kommer man alltid bli sårad. Ingen människa i världen kan tillgodose en människa allt den behöver. Man måste ha mer relationer, inte alltid sexuella men oavsett. En människa som uppfyller alla krav man har existerar inte. Man bör inte leva efter den lögnen då det bidrar till svartsjuka. O vem vill vara svartis?
Om du tror det; grattis, du har en syn på världen som passar dig.
Men de som känner att det är någonting som fungerar för dessa människor så är det bättre att de får tro på det & leva i den lyckan när de väl hittar sin soulmate. Ett par som ser varandra som soulmates kan lika gärna fungera i polygami som monogami.
Hittar man en common ground som funkar för båda & där all typ av connection som behövs finns så har barriärer som svartsjuka en tendens att "brytas" pga. en total tillit. Denna funktion är inte limiterad till vare sig den ena eller andra sidan; både människor som lever i monogami & polygami kan finna detta & därför blir det lite fel att hävda att en soulpartner bara är en illusion. När man verkligen har hittat sin soulmate så är svartsjuka inte samma problem som det varit innan.
& det handlar inte om att alla krav ska uppfyllas; det handlar om en typ av tillvaro i samspel. Kan man inte acceptera att en människa behöver mer relationer än bara sitt förhållande så är man dock helt fel ute; MEN det betyder inte att de andra relationerna behöver vara av kärlekens eller den sexuella delens natur. Vänskap är en viktig del av en människas liv; eller iallafall för de flesta. Alla människor är inte likadana, alla har inte samma behov. Vissa behöver tiotusentals reltationer medans andra bara behöver ett fåtal, eller knappt ens någon. Vissa behöver mer än en partner; andra behöver bara en. Att applicera att alla människor skulle må bättre av polygami fungerar inte; lika så med monogami.
Det handlar inte om vad som är bäst för människan; utan vad som fungerar bäst för individen. Om du mår kalasbra av att säga fuck off till konceptet med soulpartners så visst, go right ahead. Men det betyder inte att resterande av männskligheten finner det på samma sätt.
(& wow, mitt tangentbord är mer eller mindre the best thing ever att skriva på.)
Citat från intresseklubben:
Citat från Manlig_dominans:
Det är en bluff att man kan hitta en soulpartner. En illusion. Om man lever efter den illusionen kommer man alltid bli sårad. Ingen människa i världen kan tillgodose en människa allt den behöver. Man måste ha mer relationer, inte alltid sexuella men oavsett. En människa som uppfyller alla krav man har existerar inte. Man bör inte leva efter den lögnen då det bidrar till svartsjuka. O vem vill vara svartis?
Om du tror det; grattis, du har en syn på världen som passar dig.
Men de som känner att det är någonting som fungerar för dessa människor så är det bättre att de får tro på det & leva i den lyckan när de väl hittar sin soulmate. Ett par som ser varandra som soulmates kan lika gärna fungera i polygami som monogami.
Hittar man en common ground som funkar för båda & där all typ av connection som behövs finns så har barriärer som svartsjuka en tendens att "brytas" pga. en total tillit. Denna funktion är inte limiterad till vare sig den ena eller andra sidan; både människor som lever i monogami & polygami kan finna detta & därför blir det lite fel att hävda att en soulpartner bara är en illusion. När man verkligen har hittat sin soulmate så är svartsjuka inte samma problem som det varit innan.
& det handlar inte om att alla krav ska uppfyllas; det handlar om en typ av tillvaro i samspel. Kan man inte acceptera att en människa behöver mer relationer än bara sitt förhållande så är man dock helt fel ute; MEN det betyder inte att de andra relationerna behöver vara av kärlekens eller den sexuella delens natur. Vänskap är en viktig del av en människas liv; eller iallafall för de flesta. Alla människor är inte likadana, alla har inte samma behov. Vissa behöver tiotusentals reltationer medans andra bara behöver ett fåtal, eller knappt ens någon. Vissa behöver mer än en partner; andra behöver bara en. Att applicera att alla människor skulle må bättre av polygami fungerar inte; lika så med monogami.
Det handlar inte om vad som är bäst för människan; utan vad som fungerar bäst för individen. Om du mår kalasbra av att säga fuck off till konceptet med soulpartners så visst, go right ahead. Men det betyder inte att resterande av männskligheten finner det på samma sätt.
(& wow, mitt tangentbord är mer eller mindre the best thing ever att skriva på.)
Jag håller med dig, och du håller uppenbarligen med mig; "Kan man inte acceptera att en människa behöver mer relationer än bara sitt förhållande så är man dock helt fel ute" skrev du
Du missförstår mig när jag säger att alla ska, eller hade mått bättre av att vara polygama. Tvärt om just nu 2016, de flesta är bekvämast i ett monogamt förhållande. Jag tycker bara inte att man borde ha krav på sin partner då dom aldrig kan uppmätas 100%. Om man skapar ideal i sitt huvud är man körd från start, du kommer bli sårad. Om man inte har några förväntningar på ett förhållande och bara är med personen för man älskar den så går man naturligt in i polygami eller ett monogamt förhållande, eller någon annan slags relation, vilket är bra. Men att kalla sin partner själsfrände, eller ha den uppfattningen om sin älskare, är destruktivt enligt mig. Då man exkluderar alla andra som själsfränder, iaf om man är monogam och tror på sånt. Man kan ha mer än en soul mate samtidigt, även om man inte sexar, eller ens umgås.
^ Manlig_dominans
Yesbox, vi är på samma bana där.
Att kräva att en annan människa inte ska få ha andra relationer är extremt illa. Som sagt; vänskap är generellt väldigt viktigt.
Right, sorry.
Fast; man behöver kunna ha krav. Det är naturligt & behövs ofta för att ett förhållande ska kunna röra sig framåt. Dock ska kraven tas något piano, då det inte funkar att köra stenhårt på det. Undantaget & vad som är grejen när man är en soulmate är att kraven går åt båda hållen; för då kan man inte bli besviken pga. att båda är på samma bana & därför inte kommer att bryta de. Den typen av connection bygger på att vissa av kraven delas; men även en förståelse & acceptans på den andras krav. Man kanske mer ska se det som förväntningar snarare än krav, bara båda har samma syn på det & en fungerande tillit kan uppbyggas.
För vissa är det destruktivt med själsfränder; för andra inte. Det är bara att finna sig i att alla är olika. Dock är det du säger med mer än en sådan inte helt omöjligt, det beror bara på hur man vill hantera ordet. Man kan ha en själsfrände i kärlek; men även en i vänskap. Eller flera; det är upp till individen.
Huvudsaken är helt enkelt att det fungerar för individen & de andra individerna som är inblandade, har man inte samma balans så blir det definitivt problem. Jag ser att det är destruktivt & att det blir det för vissa, men då kan man anta att det inte är vad som passar dessa eller att de bara inte har hittat någon som fungerar på samma sätt. Att hitta sin soulmate är väldigt viktigt för vissa, vilket jag helt klart tror på. Men att säga att en inte kan ha fler än en är ignorant; alla har olika behov, så är det bara. I västvärlden blir vi tyvärr inpräntade med bilden av en soulmate, men det är antagligen vad som i slutändan passar vårat samhälle bäst.
vi har helt klart brist på ord när vi disktuerar det här så vi missförstår varandra lite. Men min poäng är. Man ska inte ha förväntningar eller krav på sin partner. Om man har det har man målat upp en ideal partner i huvudet. Den påhittade ideal partnern kan ingen människa på hela planeten leva upp till. Tro mig. Folks ideal partners existerar inte, det är absurda "perfektioner" som fantiseras upp. Antagligen pga hur samhället ser ut idag som du säger. Men det är ju våran uppgift att ändra på det. Målet är väl inte att vara så bekväma som möjligt hoppas jag..
^^
Det är inte helt lätt alltid, så ibland blir det tyvärr misstförstånd. Givande diskussion, dock.
Jag kan inte helt hålla med dig där, men jag förstår vad du menar med kraven. Det är dock en skillnad på ideal & krav; men ett stort problem hos människor idag är att de håller sina krav som ideal. Det blir så mycket bättre när dessa är separerade. Hur man sedan applicerar kraven på sitt förhållande & sitt liv är även en annan sak. Det är svårt att i skrift förmedla exakt hur jag menar & alla dess detaljer. Vi har helt enkelt olika filosofiska syner på hur saker & ting fungerar.
Det viktigaste är att ALLA ska kunna vara så bekväma som möjligt. Om vi inte kan tillåta alla att vara det så kommer saker aldrig att fungera fullt ut. Det är våran uppgift att förändra; men också att skapa en högre acceptans. Det finns en stark fientlighet mellan monogami & polygami, tyvärr åt båda hållen. Den dagen då båda kan existera i harmoni mellan varandra så kommer saker att ting bli så mycket enklare.
Jag blir bara svartsjuk om någon jag gillar/älskar/attraheras av tydligt visar mer intresse för någon annan än mig, när jag blir eller tror att jag kommer bli bortvald till förmån för någon annan (oavsett om vi har en etablerad intim relation sedan innan eller inte). Har inga problem med att mitt kärleksintresse finner lycka i andra relationer också så länge det inte är istället för mig. Fast jag begär inget av andra utan vill alltid att de ska följa sina egna känslor.
Jag vet att jag själv ser varje relation som unik och att ingen kan ersätta någon annan. Det känns väldigt naturligt för mig, så då har jag väl lättare att känna att även andra kan ha samma förhållningssätt (iaf om vi pratat om det) och är därför inte rädd för att de kommer lämna mig "för någon annan".
Och oavsett vad är svartjuka en fruktansvärd men helt valid mänsklig känsla som en inte ska behöva skämmas över att en känner. En bra partner kan möta och validera sin partners känslor och försöka uderlätta för hen att hantera dem - men den svartsjuka själv har alltid huvudansvaret över sina egna känslor.
Och det stämmer ju att även om svartsjuka snarare handlar om rädsla än om kärlek så kan känslorna självklart vara ett resultat av kärlek. MEN det farliga blir när folk lär sig att svartsjuka skulle vara någon form av mått på kärlek - det är exakt vad alla abusive, manipulativa as (oftast män) som kontrollerar/misshandlar/mördar sina partners (oftast kvinnor) vill få oss att tro.
Shit vad mycket bs som skrivs här hahah.. Får dessa ovanstående korvar uppmärksamhet härifrån? Jez..
Jag har aldrig haft något förhållande, men jag går igång på avundsjuka när det gäller tjejer jag crushar på men som är upptagna, dejtar någon eller blir knullade av någon annan än mig. Jag vill typ vara där osedd/osynlig och se på när dom lovebirdear och har sex. Det gör typ ont i hjärtat och jag mår illa men blir samtidigt kåt. Frågan är om jag inte hade gått igång på att först ha en flickvän ett tag och sedan se henne bli "snodd" ifrån mig, kanske komma på henne knullandes någon annan eller liknande. Det är ett mardrömsscenario men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag blir vrålkåt av tanken på det. Det är nog bäst att någon så självdestruktiv som mig inte har några förhållanden...
Blir väldigt lätt svartsjuk. Vill inte det.
Jag har haft 3 förhållanden i livet och alla tre slutade med att min partner varit otrogen. Idag sitter det i huvudet så fort jag börjar prata med någon som jag tycker om så kommer den sticka för att jag inte är tillräckligt. Jag försöker tänka på annat men det är fruktansvärt svårt och jag ser till 99% det värsta som kan hända när jag då pratar med den. Jag vet inte hur eller vad jag kan göra men mina tilits problem ställer till det för mig och jag vill verkligen sluta tänka så. det gör bara att jag sabbar för mig själv när egentligen den andra är intresserad av mig iallafall... om någon har tip eller snacka om det så slå iväg ett pm eller så. Jo jag vet att det är osammanhängande och exremt dåligt formulerat men men
Är inte speciellt svartsjuk längre, bara rädd och orolig typ hela tiden pga mitt ex knullade andra. Synd bara att det sitter kvar även om jag har världens finaste partner nu
Citat från tjoppaloppa:
Är för svartsjuk av mig och jag önskar att jag inte var det! Sabbar ba
^
Citat från tjoppaloppa:
Citat från Lifestalker:
Jag har aldrig haft något förhållande, men jag går igång på avundsjuka när det gäller tjejer jag crushar på men som är upptagna, dejtar någon eller blir knullade av någon annan än mig. Jag vill typ vara där osedd/osynlig och se på när dom lovebirdear och har sex. Det gör typ ont i hjärtat och jag mår illa men blir samtidigt kåt. Frågan är om jag inte hade gått igång på att först ha en flickvän ett tag och sedan se henne bli "snodd" ifrån mig, kanske komma på henne knullandes någon annan eller liknande. Det är ett mardrömsscenario men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag blir vrålkåt av tanken på det. Det är nog bäst att någon så självdestruktiv som mig inte har några förhållanden...
What. The. Fuck.
ja du borde läsa en bok om sexualiteter å fetisher du tjejen som vill lära dig göra chins SNABBT
blä hatar svartsjuka o osäkra människor, värsta antiklimax
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet