Svartsjuka

jag har flera vänner som blir svartsjuka hur lätt som helst och som nästan alltid hämnas på något vis när de blivit svartsjuka på någon person. blir så himla irriterad på sånt. varför göra så att någon annan mår lika dåligt som en själv när man istället kan snacka om det som gör att man blir svartsjuk och på så vis minska porblemet? fattar inteeeee.

Svartsjuka är så jävla lustigt egentligen då det skapar en person som är så lik mig fast på ett mer psykotiskt sätt. (jag är bara envis)

VAD du än säger så vinner du verkligen aldrig över den andra människan på din sida och "vinner" aldrig något argument. För även om den andra personen säger "Ah, okej. då är det väl så." så vet man att nästa tanke den kommer tänka är att den andra är en lögnare.
Sen har jag en "offermentalitet" om jag förstått det rätt, jag är bara så bra som den andra gör mig. anklagar den andra mig för något under en längre tid så blir jag till det utan att jag själv tänker på't.
Så svartsjuka får gärna finnas i mitt liv så länge JAG slipper vara den som är svartsjuk, finner det så jävla fascinerande att "studera" och testa olika saker på!

Citat från JONNIS

jag blir helt bitter, svarar oftast med "mm" eller "ok" sen inser jag hur oskyldig han eg är och blir helt varm och svartsjukan försvinner

Vad gör dig svartsjuk? typ allt gör mig svartsjuk, även när mina KOMPISAR snackar med andra kompisar och umgås mer med andra än mig, eller när killen jag gillar bara snackar med en annan tjej. men sen beror det ju också på hur mycket jag gillar personen. Jag kan även bli jättesvartsjuk när nån kille jag aldrig själv ens pratat med snackar med en annan tjej.

Hur blir du? så himla arg haha. jag blir tyst, och kan inte låta bli att smygkolla på när kompisen/killen snackar med den andra och berättar inte förrän typ flera dagar efteråt att jag inte tyckte om det haha

Hur ska man hantera det? jag vet verkligen inte hur man hanterar svartsjuka. säga till att man är svartsjuk antar jag, att man inte tycker om det så jättemycket. men sen ska ju killen/kompisen inte behöva hålla sig borta helt och hållet från andra, sånt är bara löjligt att begära! men inte för nära heller (när det gäller pojk/flickvän)

Jag är faktiskt inte helt hundra på om detta är svartsjuka, får gärna hjälpa mig komma på rätt spår angående detta.

Jag var på ett ställe där jag och mina kompisar träffas och umgås. På senaste tiden har en tjej jag tycker om börjat komma dit och hon vet om det och vi pratar plus vi har ett något av en relation men vet inte vad av sorts relation vi har.

Hur som helst, Jag spelade med två kompisar och ser henne sitta med min bästa bän och hon håller honom i handen i en soffa. Jag känner hur det blir helt konstigt i bröstkorgen. Antar att det är svartsjuka. Jag känner hur det blir värre och värre, till slut skär jag mig på korten vi sitter och spelar med. Jag känner inte av det, känner bara det i bröstkorgen. Till slut klarar jag inte av det längre. Jag går därifrån och går ut i korridoren och smäller handen i väggen. Cement. ao.. säger inget, gnäller inte, känner bara det tunga inom mig. Vänder mig om så kommer hon gåendes mot mig. Hon säger förlåt, va? förlåt för vad? Vi är inte ihop och vi vet inte vad vi är för varandra. Jag vet att jag älskar henne, men hon vet inte var hon ska placera mig. Så jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag försöker alltid lägga det på is varje gång det händer och försöker vara så positiv jag kan mot henne. Är jag konstig som tänker eller känner som jag gör? Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.

Wolfbanner, varifrån tror du att dessa känslor kom? Kändes det jobbigt att bli nedprioriterad? Kände du dig rädd för att hon möjligtvis kanske höll på att falla för någon annan, varav en dörr sluts i eran relation? Kände du dig rädd för att vara sämre än någon annan? Svartsjuka grundar sig ofta i osäkerhet, och första steget är att identifiera vad det handlar om så att du sen kan börja jobba på det.

Svartsjuka är väldigt vanligt. Jag tror nog att alla har upplevt det någon gång i sitt liv.

iTranscend, Det stämmer. :(

Okej. Jag lever personligen som poly och har bara öppna förhållanden, vilket innebär att jag ofta hamnar i situationer lika de som du beskriver och därför har behövt lära mig hantera svartsjuka. Jag har en hel del tankebanor som fungerar väldigt bra för mig. Dessa kanske kan hjälpa dig på något sätt.

1. Om någon som står nära mig älskar någon annan så innebär inte det nödvändigtvis att denna älskar mig mindre. Man älskar ju inte sitt första barn mindre för att man skaffar ett till, osv.
2. Människorna i mitt liv kommer oundvikligen att ha andra människor i sina liv, om det så är andra vänner, partners, KKs, odefinierat eller annat. Och det är något bra, för jag vill och kan inte vara den enda personen i någons liv, detta för att jag inte vill och kan tillfredsställa andras alla behov på egen hand. Jag kan inte alltid finnas där hela tiden, och på alla sätt. Jag är inte perfekt, och det är okej.
3. Flera människor i någons liv kan därför komplettera varandra. Man behöver därför inte se andra som konkurrenter.
4. Om jag älskar en person så vill jag väldigt gärna att denna ska vara så lycklig som möjligt. Om någon av dessa då spenderar tid med andra, och det gör dem lyckliga, så är det något väldigt bra. Jag kan personligen bli glad av att se någon jag tycker om göra något med någon annan. Men visst kan jag bli avundsjuk, men det är bara för att jag också vill vara med! :)
5. Varför låta min osäkerhet begränsa andra?

För att bara nämna några få.

Tack för tipsen/din åsikt eller vad man nu kan kalla dem :P dem lät alla bra i mina öron.

Senast jag upplevde svartsjuka så var det i form av retroaktiv svartsjuka. Svinjobbigt, brukar annars inte vara den som tar åt mig eller bryr mig speciellt mycket om skit, men där var det något som slog slint. Har dock en teori om att brist på bekräftelse kan framkalla svartsjuka, för då har man egentligen inte fått någon anledning till att lita på personen. Sedan så är det ju självklart brist på självförtroende, men det krävs ändå lite bekräftelse till att bygga självförtroende, men man får ju tro på sig själv i första hand vilket kan vara svårt i vissa tillfällen.

Vad gör dig svartsjuk? Jag blir svartsjuk när min partner / den jag gillar håller på med någon annan.

Hur blir du? Är jag tillsammans med personen så antingen tar jag det lugnt och sen pratar med honom/henne, eller så blir jag förbannad och säger ifrån direkt (beroende på vad han/hon gjort). Om jag inte är tillsammans med personen så försöker jag väl bita ihop och låtsas som om jag inte är svartsjuk alls.

Hur ska man hantera det? Jag vet inte 'hur' man borde hantera det. Det beror på läget, och vad som hänt/händer.

Svartsjuka är inlärt statusbeteende :ssss

Svartsjuk blir jag när jag är osäker på min relation och behöver bekräftelse.


Blir aldrig svartsjuk på min partner, hur mycket hen än älskar med andra, då jag har full tillit. Däremot kan jag bli svartsjuk i förhållande till personer jag gillar men inte har en så stark och trygg relation med.

Vad gör dig svartsjuk? När killen kommenterar hur sjukt bra o snygga andra brudar är (om de inte är kända osv) om jag är i förhållande asså liksom do not say dat to me. Jag vill bli behandlad som om jag vore bäst o snyggast.. Liksom. Finns säkert mer men hm brukar inte bli de typ.
Hur blir du? Beror på. Oftast försöker ja skita it o typ låtsas att allt är skitbra o tar ut de på tumblr ist.
Hur ska man hantera det? Ingen aning.. Finns väl inget korrekt svar.. Men man bör aldrig låta svartsjukan ta överhanden samt aldrig förstora upp de.. Kanske om de beror på typ otrohet de bör förstoras upp ggr 100 för de är drygt as Fakk.
Who i have no idea. Mina åsikter.