Svartsjuka
skönt att man inte är så svartsjuk :D
Min extrema svartsjuka ledde till att jag var den som var otrogen. Woo, kul liv.
Dock när en sådan sak händer och när man varit tillsammans i 2,5 år så vill man göra precis ALLT för att lösa det.
Men ja, tror inte att jag har någon som helst rätt att vara svartsjuk längre om man säger så..
Citat från blinkmee
[i]Citat från Desorienterad
Hur vi ska lösa det? Eller hur det hände?
Citat från Desorienterad
--------------------------------------------------------------------------
"Min extrema svartsjuka ledde till att jag var den som var otrogen"
Blir otroligt svartsjuk över småsaker. Det är jäkligt jobbigt.
Citat från blinkmee
Citat från Desorienterad
--------------------------------------------------------------------------
"Min extrema svartsjuka ledde till att jag var den som var otrogen"
Fråga mig inte. Det var massa annan skit indragen med. Alkohol(ingen ordentlig ursäkt imo), skakigt förhållande och att jag kände att han ändå skulle lämna mig. Patetiskt, ja. Som fan. Och han lämnade inte mig ändå.
Jag är i grunden ingen svartsjuk människa men är jag med en person jag verkligen älskar så kan jag vara otroligt svartsjuk. Det beror till största del på att jag tänker och klurar över hur någon som jag kan vara med en sådan fin människa som denna. Detta leder till att jag ser ned på min själv och tänker att alla andra, finare människor, har en bättre chans med honom. När jag tänker så blir det att jag tänker att min pojkvän kanske tycker att någon annan tjej är finare, bättre än vad jag är. Vilket gör att jag kan bli svartsjuk på alla han pratar med i princip.
Dock har jag lärt mig att handskas med det där. Tänker numera att jag är glad att han valde mig istället för alla andra och att han hade varit med någon annan om han hade velat det, men nu är han ju faktiskt med mig. Sedan hjälper det att även han är svartsjuk, heheh och han är hemskt söt då han är det!
när han umgås med en av sina vänner(tjej) så blir jag alltid orolig :(
eftersom jag aldrig behövt vara svartsjuk när jag var i ett förhållande så blir jag alltid det när jag blivit singel istället :c är fortfarande smått svartsjukt på mina ex och killar jag varit på g med. Sjukt jobbigt...
Var betydligt mer svartsjuk när jag var yngre, det har försvunnit mer och mer med tiden.
Hade en väldigt svartsjuk pojkvän och det var skitjobbigt så jag är nog emot svartsjuka.
Men om man är ihop med nån som inte bryr sig någonting skulle man också tröttna.
Någonstans mittemllan är nog bäst.
Jag blir jättelätt svartsjuk när någon annan människa som inte är jag får för mycket uppmärksamhet. Eller det var så i alla fall, men jag har bättrat mig lite. Jag blir lätt svartsjuk när någon av mina kompisar är med någon annan och jag inte får vara med, haha. Eller när någon nära kompis helt plötsligt skaffar nya kompisar och skiter i mig och de andra kompisarna man hade från början som faktiskt bryr sig personen i fråga.
Är rätt lagd åt det svartsjuka hållet, men jobbar på det genom att bygga upp mitt självförtroende. På det sättet behöver jag inte grubbla så mycket, utan vet att jag duger ändå.
Om han pratar en massa om någon tjejkompis eller inte vill berätta vad de gjort kan jag bli lite svartsjuk o undra varför han inte berättar eller pratar så mycket om henne. Jag har aldrig haft speciellt bra självförtroende så tror alltid att jag lätt skulle kunna bli lämnad för någon annan som är snyggare och roligare... Jag blir väldigt tyst av mig när jag blir de o försöker låssas att jag inte bryr mig även om det går sådär.
Brukar helt enkelt försöka tänka att han valde mig istället för någon annan när jag börjar känna svartsjukan eller går jag o lägger mig (min lösning på mycket)
Jag blir ofta svartsjuk.
Brukar bli tystlåten och smått irriterad när jag är det.
Händer nästan varje gång min fine ass man pratar om sina kvinnliga vänner eller ex.
Ganska störande, och jag vill verkligen inte vara det.
Han där emot är inte svartsjuk för fem öre, för han vet att jag inte vill ha någon annan.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet