Svartsjuka
Jag har rätt svårt att bli svartsjuk, trots att jag är så osäker.
Jag blir mer nojig och typ... tvivlar på mig själv än svartsjuk.
Brukar bli det när min pratar med sitt ex. Men han förstår mig så han pratar inte med honom. Annars är det nog den jobbigaste känsla som finns.
Jag blir svartsjuk otroligt lätt. Beror väl på att jag tycker om killen otroligt mycket & inte vill förlora honom. Sen tror jag också att mycket ligger i att jag inte vill bli sårad etc.
Hade jag haft en kille i nuläget hade jag naturligtvis låtit honom umgås med andra tjejer & krama hans tjejkompisar om han känner för det. Men kompispussar/hålla hand är att gå över gränsen tbh. Hade förr en pojkvän som jämt "kompispussade" sina tjejer, men jag brydde mig inte speciellt mycket om det eftersom att jag visste att han jämt gjorde/gör så, då jag känt honom i ett par år innan vi blev tillsammans. Därför tog jag inte så illa upp då jag vet hur han är. Men hade jag haft en pojkvän nu som kompispussade sina tjejkompisar hade jag blivit rasande. Hans läppar tillhör mig, och ingen annan :)
Svartsjuka beror ju på (iallafall nästan i alla situationer) att man tycker om personen väldigt mycket och inte vill förlora honom/henne.
Jämför mig själv, känner mig sämre och mindre attarktiv osv. Inte allt för ofta jag är svartsjuk, vill inte ha någon anledning till att vara det heller.
Min kille är vän med en tjej i hans klass som tydligen varit kär i honom i flera år, och när han blev tillsammans med mig så klänger hon på honom mer än någonsin. I början så var jag inte ett dugg svartsjuk, tvärtom - jag tyckte synd om henne och bad honom att vara snäll emot henne trots att hon var på honom som ett plåster.
Men senare så började hon trots att hon aldrig ens träffat mig snacka skit om mig, fråga "älskar du verkligen henne" och frågat ifall han hade tankar på att göra slut och vad som gjorde mig så speciell, skicka falska sms ifrån hans mobil och skriva dumma saker så att jag skulle tro att det var han som hade skickat det och en massa annat fanskap.
Det jag känner är inte direkt svartsjuka, snarare någon blandning av vrede och besvikelse.
Det är otroligt jobbigt, och jag undrar ifall någon vet något bra sätt att hantera dessa känslor?
Citat från Tuvstarr
Min kille är vän med en tjej i hans klass som tydligen varit kär i honom i flera år, och när han blev tillsammans med mig så klänger hon på honom mer än någonsin. I början så var jag inte ett dugg svartsjuk, tvärtom - jag tyckte synd om henne och bad honom att vara snäll emot henne trots att hon var på honom som ett plåster.
Men senare så började hon trots att hon aldrig ens träffat mig snacka skit om mig, fråga "älskar du verkligen henne" och frågat ifall han hade tankar på att göra slut och vad som gjorde mig så speciell, skicka falska sms ifrån hans mobil och skriva dumma saker så att jag skulle tro att det var han som hade skickat det och en massa annat fanskap.
Det jag känner är inte direkt svartsjuka, snarare någon blandning av vrede och besvikelse.
Det är otroligt jobbigt, och jag undrar ifall någon vet något bra sätt att hantera dessa känslor?
Konfrontera henne? Är väl inte särskilt svårt, behöver du ens be om råd för att sätta en sådan slyna på plats.
Citat från poisonivy
Citat från Tuvstarr
Min kille är vän med en tjej i hans klass som tydligen varit kär i honom i flera år, och när han blev tillsammans med mig så klänger hon på honom mer än någonsin. I början så var jag inte ett dugg svartsjuk, tvärtom - jag tyckte synd om henne och bad honom att vara snäll emot henne trots att hon var på honom som ett plåster.
Men senare så började hon trots att hon aldrig ens träffat mig snacka skit om mig, fråga "älskar du verkligen henne" och frågat ifall han hade tankar på att göra slut och vad som gjorde mig så speciell, skicka falska sms ifrån hans mobil och skriva dumma saker så att jag skulle tro att det var han som hade skickat det och en massa annat fanskap.
Det jag känner är inte direkt svartsjuka, snarare någon blandning av vrede och besvikelse.
Det är otroligt jobbigt, och jag undrar ifall någon vet något bra sätt att hantera dessa känslor?
Konfrontera henne? Är väl inte särskilt svårt, behöver du ens be om råd för att sätta en sådan slyna på plats.
eller hur?! håller med, gör ngt åt saken!
Citat från poisonivy
Citat från Tuvstarr
Min kille är vän med en tjej i hans klass som tydligen varit kär i honom i flera år, och när han blev tillsammans med mig så klänger hon på honom mer än någonsin. I början så var jag inte ett dugg svartsjuk, tvärtom - jag tyckte synd om henne och bad honom att vara snäll emot henne trots att hon var på honom som ett plåster.
Men senare så började hon trots att hon aldrig ens träffat mig snacka skit om mig, fråga "älskar du verkligen henne" och frågat ifall han hade tankar på att göra slut och vad som gjorde mig så speciell, skicka falska sms ifrån hans mobil och skriva dumma saker så att jag skulle tro att det var han som hade skickat det och en massa annat fanskap.
Det jag känner är inte direkt svartsjuka, snarare någon blandning av vrede och besvikelse.
Det är otroligt jobbigt, och jag undrar ifall någon vet något bra sätt att hantera dessa känslor?
Konfrontera henne? Är väl inte särskilt svårt, behöver du ens be om råd för att sätta en sådan slyna på plats.
Jag har funderat på det, men det är väl det hon är ute efter? Att få bekräftelse för att hon lyckats med att göra mig ledsen och upprörd.
Men fortsätter hon med värre saker så måste det ske.
Tuvstarr: Spelar det någon roll om det är det hon är ute efter egentligen? När någon raggar på min man flyger jag i taket, skiter fullständigt i ifall det är den reaktionen de är ute efter. Man raggar inte på andras män, punkt!
Citat från poisonivy
Tuvstarr: Spelar det någon roll om det är det hon är ute efter egentligen? När någon raggar på min man flyger jag i taket, skiter fullständigt i ifall det är den reaktionen de är ute efter. Man raggar inte på andras män, punkt!
Problemet är att hon kanske inte direkt kommer att sluta hålla på som hon gör, eftersom att de fortfarande kommer att umgås i och med att de är vänner.
Citat från Tuvstarr
Citat från poisonivy
Tuvstarr: Spelar det någon roll om det är det hon är ute efter egentligen? När någon raggar på min man flyger jag i taket, skiter fullständigt i ifall det är den reaktionen de är ute efter. Man raggar inte på andras män, punkt!
Problemet är att hon kanske inte direkt kommer att sluta hålla på som hon gör, eftersom att de fortfarande kommer att umgås i och med att de är vänner.
Då föreslår jag att du tar upp det med din pojkvän. Förklara hur du ser på saken och hur det får dig att känna, prioriterar han rätt så sätter han ju dina känslor före den andre brudens.
Citat från poisonivy
Citat från Tuvstarr
Citat från poisonivy
Tuvstarr: Spelar det någon roll om det är det hon är ute efter egentligen? När någon raggar på min man flyger jag i taket, skiter fullständigt i ifall det är den reaktionen de är ute efter. Man raggar inte på andras män, punkt!
Problemet är att hon kanske inte direkt kommer att sluta hålla på som hon gör, eftersom att de fortfarande kommer att umgås i och med att de är vänner.
Då föreslår jag att du tar upp det med din pojkvän. Förklara hur du ser på saken och hur det får dig att känna, prioriterar han rätt så sätter han ju dina känslor före den andre brudens.
Det har jag, och det tänker jag göra. Det är oftast han själv som tar upp ämnet och säger att hennes beteende inte är okej, men när han försökt prata med henne så säger hon att det säkert bara är hans svartsjuka flickvän som tvingat honom till att göra det.
Vi pratar om sådana saker, det är nog därför jag inte är rädd för att hon ska "ta" honom ifrån mig, men jag stör mig ändå på att inte bara kan tvärt säga åt henne att sluta.
Det förstår jag att du gör. Försök sätta ner foten lite mer, ifall det går. Handlar ju egentligen inte om att man är rädd att de ska sno ens man, snarare att det är ett fullständigt oacceptabelt beteende ifrån hennes sida.
Citat från poisonivy
Det förstår jag att du gör. Försök sätta ner foten lite mer, ifall det går. Handlar ju egentligen inte om att man är rädd att de ska sno ens man, snarare att det är ett fullständigt oacceptabelt beteende ifrån hennes sida.
Det är rätt. På senaste tiden har det inte hänt något speciellt, men gör hon något ytterliggare jävligt så ska jag kräva att han, jag och hon träffas och pratar.
Tack för det du skrev!
Svartsjuka må ha en grund på ett eller annat sätt, men av personliga erfarenheter skulle jag säga att i många fall är den känslan faktiskt obetingad. Om det är en (inte alltför allvarlig) en gångs grej är det bästa man kan göra är att försöka skaka av sig det. Onödigt att skapa en massa drama för en situation man innerst inne vet inte skulle ske eller upprepas.
Däremot, finns det något som hela tiden göder den där äckliga känslan av svartsjuka och vägrar låta den dö, ta då upp det med den som orsakar detta. Oftast har personen aldrig ens tänkt tanken att du skulle reagera så på ditt eller datt, för då hade hen med största sannolikhet aldrig utsatt dig för det.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet