Skriva dikter..
Hon älskade någon så högt uppå jorden
någon som aldrig sa dom tre små orden
Han såg henne inte ignorerade henne bara
hon gick på vägen och tänkte på sin vän
en bil kommer och hon tänker aldrig igen
han står på hennes grav med en ros så röd
han viskar förlåt men nu är hon död
han säger dom tre så underbara orden
men nu finns hon inte kvar på jorden
inte jag som har skrivit den med tkr om den skitmkt
:D
someone sucks at poems.. *cough
Vinden leker i ditt hår, regnat fuktar dina kinder,
som en gång blossade av kärlek.
regnet kyler sakta ner dig och du börjar att inse att allt är slut.
du har kommit till världens ände, till tidens slut.
du vill inte, inte än.
Tiden går för fort. Du hinner inte med, förstår inte.
Var tog tiden vägen? Hur kan den bara försvinna utan spår?
Varför har allt ett slut? varför måste allt dö? Varför kan inte allt vara evigt?
Varför kunde inte din kärlek vara förevigt?
Citat från smurfretard
Citat från Slice_And_Dice
[i]someone sucks at poems.. *cough
vadårå? ><[/i]
vad? ta inte åt dig.. jag tycker nästan alla här suger på poesi ;)
Med tårfyllda ögon ser du på henne.
Du vill inte tro att det är sant.
Men när du tillslut inser det, så skakar du av sorg och sjunker ihop.
All glädje som en gång fyllde dig har ersatts av sorgsna tårar.
Du vill inte mer, du orkar inte mer.
Du vill bara försvinna ner i jordens mörker,
bort från alla som har sårat dig, bort från de som en gång har älskat dig.
Försvinna bort från alla
Du minns när hon sa att hon älskade dig, du mins när hon rörde vid dina läppar.
Sedan när hon vände dig ryggen
Utan ett ord var hon borta,
försvunnen från ditt liv.
Du känner ingen värme, bara kyla.
Du orkar inte mer, du klarar inte mer, du vill inte mer.
Du vill bara dö
Dö, försvinna ner i mörkret.
Bli bortglömd,
Och aldrig mera bli sårad.
jag tycker om ditt leende
jag gillar dina ögon
Ditt ansikte gör mig glad.
Då du mitt hjärta har.
Jag älskar hela dig, ty jag älskar dig.
dålig jag vet >_<
I need you.
For now and forever.
Dont ever ask me when I will go.
Because I promise the answer is never.
This is the way I feel for you.
Ta min hand
smek min kind
kyss mina läppar
och hör mitt hjärta slå
Innan du går..
At night all I want is for you to lay next to me holding me and telling me that everything is alright ^^ Somehow I still miss you kisses and touch when you have been gone for just one minut..
Now tell me is this true love?
Well I think so
Ett öga av tårar, ett öga av sorg.
Vad mer ska man utstå?
I en värld av hat
I den världen finns bara en själv
Ingen annan är värld att leva.
Ni dödar för pengar
Ni dödar för land
Ni dödar för heder
Ni dödar för himmelen
Ni dödar för vattnet
Och ni dödar bara för att döda!
Varför är det så?
Varför är våra liv så Obetydelsefulla?
Varför är vi inte värda att leva?
Jag räcker fram min hand
I den ligger mitt krossade hjärta.
-Varför var du tvungen att bli en av dem?
Era dikter är ett skämt
Man bara skrattar jämt
Men vill ni ha dem bra
Så får ni skriva mer som ja
Regnet slog hål i hennes hud men hon märkte inget
Inte så länge som hon väntade på honom
---
De perfekta paren är som pusselbitar; de fyller ut varandras tomrum utan att ha samma motiv
---
Man kan ju inte kalla dem dikter direkt, menmen. De hör till en "samling" som heter "Kill it with fire" som hör till kategorin "poesi" på min blogg, så... :]
Dikter som ni skriver
Gör mig bara sur
För dikter som ni skriver
Gör mitt liv en bur
En bur som stänger in mig
Stänger in mig i ett hus
Ett hus man ej kan öppna
Ett hus gjort för en mus
Skriven för att läsas på scen, så här låter den uppläst: http://www.myspace.com/dikterfranmig
Kärlek
Kärlek är nog det värsta jag vet.
Ja för kärlek den är vild när man är liten,
seg när man är sliten och så jävulskt ond när man blir biten,
förnedrad sårad och tryckt ner i skiten utav den du älskar.
Ja du blir utblottad ensam och förstummad,
En planlöst vandrande zombie helt förundrad.
Det var ju vi, du och jag, du och jag mot världen.
Var det inte det vi sa, ju och fucking naiva jag?
Ja för det kanske är mitt fel?
Jag som inte följde min del,
min del utav det osagda, oskrivna, hemliga avtalet för att hålla
ditt och mitt hjärta helt.
Jag kanske borde sett från början att det aldrig skulle bli vi,
ett festival hångel med minnesluckor i periferi.
"Men jag älskar ju dig"
Som om det skulle spela någon roll nu,
nu när allt är slut och vi max träffats sju gånger.
Vi visste att resvägen var lång, tankar många och
att jag måste spela knock, knock knocking on heavens door
på gitarr i mitten av nordstan för att ha råd med bussbiljet DOCK,
så valde vi att försöka, att sattsa på kärleken och att i lust försöka
föröka, oss.
Det var aldrig meningen, det var aldrig meningen att den skulle
spricka, att min mamma skulle titta i min högra ficka just den dan
och att vi fan inte kunde hitta den där jävla motagningen som ändå
inte hade öppet på lördagar.
Men nu är allt slut, jag vandrar åter runt i vad som ständigt känns som
min sissta minut och jag har inte den blekaste om var jag ska lägga
mitt krut.
För inners inne längtar ju vi alla efter den,
den kalla, oönskade ,segt beroendeframkallade kärleken
haha skriver bara på engelska xD
I love you and you love me
I hope that's the way it will always be
'Cause it makes me so warm inside
A happyness that I will never hide
When we are together
We can change the weather
We can calm the sea
We can set a storm free
We can turn rain to snow
We can make a beautiful rainbow
All those feelings I can feel
You made them all come real
When we hold hands
My heart travels to distant lands
Where it is just you and me
A place where we can watch our calm sea
With a sky full of stars
We can point out the star of ours
We'll let the moon illuminate what lies in the dark
In our little magical park
Where it is just you and me
Where it is nobody but we
That's the place where I wanna be
Every second without you
Feels longer than they used to
A day has no end
Yet there's days without you to spend
History did repeat it self again
But we didn't do the same mistake as back then
I've never been this happy before
And because of you I will never be sad anymore
This isn't something new
I love you
Det var en vakker sommardag med ganska mkt moln.
Dimman var tjokk åkk låg längsemed den snöfyllda bakken.
Solen lyste, mitt på trädets mörkaste sida.
I skogen den så kolsvart.
En liten människa på den stora snöiga vägen går.
Med solen åkk mörkret i nakken.
På ängen pojken kommer fram, är det gräs åkk det regnar.
regndropparna förvandlas till snö, och vägen börjar tina.
Mörket ligger mot den lilla gröna snöiga ängen.
Därborta ser han en flikka.
Vädret blir plötsligt väldigt varmt, och solen går i moln.
Är det det här som kallas kärlek.
Det som jag ej förstår?
(c) Räbäkka Jonasson
skratt nt... mina dikter e mupp, de e de som görom speciella
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet