Skräckfilmer (skrämningstekniker)
Tänkte de kunde va skoj nån hade nån nya "skräminings tekniker" ni funderat på :D
Säger några vanliga som exempel:
Bygger upp med ljud sen slår det til.
Bygger upp med ljud, tystnar (verkar som inget ska hända), sen slår det till.
Slår till helt random.
Så, har ni några bra idéer? :D
random är den enda som kan funka
Klassiker är att bygga upp med ljud och stämning, mer och mer. Att göra tittaren rädd och beredd på att något läskigt kommer hända. Sen slår det om till en sidstory, ljus bild. Låter tittaren lugna ner sig, sen klipper den tillbaka till det läskiga och tar tittaren offguard, :>
Gillar inte skräck, är dock intresserad inom filmteknik
Skräminings, va?
Citat från Psychical
Skräminings, va?
Du lär inte hitta ordet i ett lexikon men förstår du inte vad jag menar så... ja, synd för dig isf :P
Citat från ArvoisaMies
random är den enda som kan funka
--------------------------------------------------------------------------
en bra skräckfilm är en riktigt MINDFUCKER
Håller med CryOutLoud litegrann, men det är häftigt att se på de gamla skräckfilmerna hur dem lyckas göra tittarna rädda. I princip alla skräckfilmer med Bela Lugosi, Boris Karloff eller Lon Chaney Jr. är mästerverk. Vill ni se en riktigt gammal skräckfilm där dem använder teknikerna i princip första gången så titta på Nosferatu(1922)
En bra skräckfilm ska inte ha något av det som nämns i första inlägget. För min del handlar allt om den allmänna stämningen. Det behöver inte ens vara något som hoppar fram bakom något hörn för att en film ska skrämma skiten ur mig, bara den har rätt atmosfär (den som t.ex. David Lynch får till i många av hans filmer).
Laddade upp det här klippet som är från början av en kortfilm vid namn Corridor från 1970, för att visa vad jag menar. Det är egentligen bara början som är lite creepy, men det är just den smygande tekniken som jag gillar. Även om det slutar med ett stort anti-klimax, så är det ju det man inte vet som är det läskiga, och vägen dit. Man förväntar sig något, men kommer det? Det är spänning.
Om det däremot hoppar fram något som får en själv att hoppa till, så är det ju snarare bara en reflex/reaktion.
HAHAHAH
Jag tycker tyvärr inte att det görs mycket bra skräckfilmer idag, den enda egentliga film som jag varit halvt rädd över är väl förmodligen paranormal activity, mest för att jag tror på sånt.
sedan har vi rec serien. den är klockren!
annars föredrar jag filmer från 80 talet mest, The Thing och werewolf in London är två favoriter :)
När det är helt tyst, huvudpersonen vänder sig om och *BAWOSH* en läskig snubbe stirrar rakt in i kameran med en jävla massa dramatisk musik till. Blö.
Eller när man bara sitter och väntar på att nåt ska hända.
En grej de ofta kör med i actionfilmer och skräck är att man ser huvudkaraktären från en handfilmad kamera, som skall föreställa mördarens eller vad det nu ärs syn. Så att man liksom ser huvudpersonen stå där, helt hjälplös, medan man förstår hur någon smyger på honom eller henne, ibland med ett dovt flåsande eller skrämmande musik i bakrunden. Mycket effektfullt.
Hus är någonting som jag tycker är läskigt; man vet inte vad som finns i rummet bredvid. När man går för att se efter, så är det andra rummet ju osynligt. Man vet liksom inte vad man har bakom ryggen, det är en jobbig känsla.
Svt's Mannen under trappan tyckte jag var riktigt hemsk, dvs lyckad, även fast vissa bitar var lite löjliga. Hu, verkligen läskig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet