Sjuka tankar och funderingar
Jag och mamma började fundera på varför det bara är håret på huvudet som växer okontrollerat.
Vi tänkte att om ögonbrynen började växa sig väldigt långa så skulle man nog till slut ta tag i dem och slänga dem bakåt, som man ibland kan göra med sitt vanliga hår.
Och vill man starta en ny trend så hade man kunnat fläta dem runt huvudet, ungefär så här:
( la ner väldigt mycket energi på denna. han fick två olika hårfärger för att ögonbrynen inte skulle försvinna i håret ;cc )
Men vi kom överens om att det nog är bättre om ögonbrynen förblir korta.
Citat från JDsanchez
Tänkte bara kolla hur många här som kan/vill dela med sig av tankar och funderingar som kan uppfattas ganska sjuka, alltså om vad som helst. En av mina är följande
Jag tror att jag är den ända levande människan som finns, för jag kan aldrig vara säker på att andra existerar på samma sätt som jag, just för att jag inte har chansen att se genom andra personers ögon och fastställa deras tankar, jag tror även att livet bara är en illusion vid vissa tillfällen. Att jag drömmer hela tiden och att jag ska vakna upp någon annan stans.
När jag läser var jag just skrivit blir jag lite förvånad över att jag faktiskt tror sådant, men samtidigt kan jag inte sluta ha mina misstankar.
Dela med er av allt ni kan komma med, over and out.
UPDATE: Efter ca 2-400 olika tankar/funderingar inlägg så ska jag ta dom bästa å göra en liten pocket bok, köp sen va? För att kunna hjärntvätta er själva.
jo, jag tänker faktiskt lite som dig.
känns lite som att jag är bland robotar, typ, levande robotar på något sätt.
jättesvårt att förklara..
Citat från dalvana
jo, jag tänker faktiskt lite som dig.
känns lite som att jag är bland robotar, typ, levande robotar på något sätt.
jättesvårt att förklara..[/i]
AGREE!
Jag blir helt nojig när jag ska försöka prata med någon om detta, då jag inbillar mig att varenda människa faktiskt är robotar. Berättar jag för någon så kommer de radera hela mitt minne eller något liknande.
Enligt min fantasi är du också en robot just nu, som har blivit programmerad att säga detta så att jag ska kunna avslöja mina teorier.
Hahah, lite sjukt men, ah. xd
Kanske inte så sjuk fundering, men om vi låtsas att jag är religös så blir den det:
Vem är egentligen den "goda"?
Gud som har skapat allt blablablabla.
Eller Djävulen?
Tack vare gud så har många dött och många krig startats osv.
Men tack vare djävulen så har.. inget hänt? Folk har bara varit rädda för honom.. eller något.
Citat från luftskepp
jag brukar tycka att negrar är mindre värda än vita
this ^ downies inkluderade.
Citat från SelfIndulgence
JAg tror inte att vår bild av jorden, det gröna gräset o den blå himlen existerar. Har fått för mig att det bara är som en täck mantel för att dölja jordens riktiga ansikte. Trror egentlien att vi bor på en död, rutten, mörk o deppig plats. Allt vi ser är fejk fejk fejk
Lite Matrix typ?
men förstår va du menar, tänker oxå så ibland.
Jag har ofta funderingen att jag är en mentalt sjuk människa *detta delar upp sig i två olika tankar* Antingen är jag en utav de enda överlevarna i världen efter någon katastrof av något slag, som lever i denna fantasivärlden för att kunna ta sig igenom dagen, eller att jag är fast i något labb där någon pumpar mig full med något sövande så jag drömmer allt detta, dom håller mig i detta tillstånd för att mäta hjärtaktiviteter när olika händelseförlopp sker *här*
Jag tänker kopiera denna från min ecblogg!
Tänk om jag är den där som alla skrattar åt i hemlighet, om det är jag som gör bort mig hela tiden utan att egentligen märka det. Den här tanken har burit iväg utav bara den ibland men inte denna gången så den blev inge lång.
En annan miniteori är att jag är psykopat. Att jag tror att det känns som att jag gör ganska normala grejer för det mesta men att mitt undermedvetna förvränger verkligheten. Till exempel: Jag går in på en resturang, beställer mat, får den inte i tid, går in i köket och hugger ihjäl halva personalen med en kniv jag hittar i köket och går sedan ut. På vägen hem stoppar 2 poliser mig och jag drar upp en pistol (hur jag nu har fått tag på den...) och skjuter ihjäl båda två.
Men min hjärna förvränger det. Resturangen är en fotbollsplan. Den mördade kökspersonalen blir fotbollsspelare som jag istället för att mörda dribblar förbi. Pistolskotten blir ett skott mot mål och när de faller till marken gör jag mål.
Fast jag har kommit på att ingen utav de här skulle funka i längden så ah, fast ne....
ja kan ibland tänka "Tänk om det finns flera världar, flera dimensioner, och att i det skulle existerar en "mig" i den, fast inte riktigt mig ändå."
haha, har nog läst för mkt manga, typ Tsubasa Resevoir Chronicle xD
Citat från Doomsday
Citat från JOANNA
Citat från Doomsday
Kan en siamesisk tvilling tvingas sitta i fängelse?
Haha! Kommer sitta o tänka på det i flera dagar nu! :(
Jag har funderat på det ett tag nu ;D
klockrent!
Om Gud finns och skapade allt, hade h*n något val eller tvingades h*n att göra det?
Citat från elfling
Går tiden alltid lika fort? Överallt? Jämt, för evigt? Går tiden olika fort hela tiden, och det är bara vi människor som uppfattar den som snabb/sakta i olika situationer, som när vi sover? Vad ÄR tid? När tar tiden slut? Kan man göra så att tiden tar slut? Vad skulle hända om tiden plötsligt slutade att existera? Skulle liksom allting kollapsa då eftersom det verkar som om alltid är beroende av tid - livet, stjärnorna, galaxerna, du och jag - alltid behöver väl tid för att kunna existera...? Är existens möjlig utan tid?
Frågorna är oändliga. Hah. Men ingenting kan väl egentligen vara oändligt? Jag menar, tiden hade väl en början och om det visar sig att tiden kan ta slut/kommer att ta slut, då finns det väl ingen oändlighet? Vad liksom är oändlighet? Ingen/inget kan väl säga om någon är oändligt eftersom man inte kan mäta oändligheten, eftersom den måste ha funnits där från början och inte får något slut? Inget kan väl vara för evigt?
Samma sak med sanningen...jag undrar vad sanningen är för något. Vad är det som bevisar vad som är sant? jag menar, jag har en uppfattning som är sann för mig, men alla har sina egna uppfattningar om allting och därför finns det ju miljarder av sanningar och därför så borde ju ordet sanningEN inte kunna finnas, egentligen? Vad är det som säger att just <i>den</i> sanningen är den rätta?
Varför har människor blivit "begåvade" nog att ställa sig sådana här funderingar, reflektera och ha moral medan annat liv på jorden inte behöver (eller har, så vitt vi vet) fundera över sådant, som vart vi kom ifrån, för att fungera? Varför har vi blivit som vi blivit? Varför finns liv - har det en mening?
Jag vet inte om det är direkt sjuka funderingar...eftersom jag antar att många andra också undrar över sånt här. Eller så är min hjärna bara överarbetad.
Jag tänker för mycket >.<
har nog inte riktigt tänkt på det, inte sådär iallafall.
men jag håller lite med och nu började även jag tänka ihjäl mig!
men iallafall, mycket intressant.
Typ, tänk om hela sitt liv och alla man träffat och älskar och upplevt bara är en dröm, och man snart vaknar upp från en koma. Och inga av personerna eller platserna man "drömt" om existerar. Man har inte samma föräldrar som i drömmen som man trodde var ens liv osv osv ):
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet