Självskadebeteende
Citat från sugchorre
^ johodu, skär sig gör man enbart för uppmärksamhets skull
vill man dämpa den psykiska smärtan genom att orsaka fysisk smärta så kan man göra annat, som t ex duscha i iskallt vatten för tro mig det gör minst lika ont
MEN MAN BLÖDER JU INTE AV ISKALLT VATTEN!!!!!!!!!! du missar poängen totalt
Då folk klagar på folk som skär sig för uppmärksamhet "för det är fel och ingen anledning /whine"<3 Åh, hur sane är man om man skär sig för uppmärksamhet?!!!!! XDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD ok
Citat från sugchorre
Citat från afrozensoul
johodu, skär sig gör man enbart för uppmärksamhets skull
vill man dämpa den psykiska smärtan genom att orsaka fysisk smärta så kan man göra annat, som t ex duscha i iskallt vatten för tro mig det gör minst lika ont
duscha i kallt kallt vatten<333 friskt like no shit:)
Skadar du dig?
Ja, ibland.
Varför?
När det går för långt. Vill inte ha smärtan på insidan. Och jag blir för ledsen ibland. Det hjälper inte att prata med någon, det hjälper inte att kolla på tv-serier, det hjälper inte med alkohol, det hjälper inte att puffa. Man är bara så sablans trött på allt och att antingen slå saker, eller slå sig själv, eller skära sig....det hjälper. Jag blir lugn av det. Hmm. jag behöver hjälp osv, men som sagt det händer endast när bägarn rinner över.
Om inte, vad tycker du om det?
Om jag inte gjorde det själv så hade jag förmodligen tyckt att vissa var patetiska, svaga och dumma.
Citat från NomPieOm
Sen kan man ju göra det som att man vill må skit, för man vill bli uppmärksamad, synas, veta att man är älskad och att folk bryr sig.
Dock får jag mest blickar och en pojkvän som ignorerar en i flera dagar, but yeah. Kan förstå hur du tror det.
De som visar att de gör det med vilje kanske gör det av uppmärksamhet, men har du tänkt på de som tar till med alla metoder för att inte visa det? Och vet du hur svårt det är?
när jag var yngre så kunde jag riva upp massa vidriga köttsår på benen. har fortfarande kvar ärren efter det, sen så slutade jag med det. jag slutade prata med folk i min omgivning. Sen efter några år så kom all smärta, ångest tillbaka och jag skar mig själv istället. idag så gör inget av det längre man har mer eller mindre börjat svälta mig själv
har gjort det. men har nog bara ett ärr som fortfarande syns för att det blev lite för djupt.
annars var de ganska ytliga sår som bara syntes någon månad. jag skämdes väldigt mycket över ärren. jag ljög för alla om var jag fått de ifrån.
gör inte det längre. men om jag blir väldigt arg eller ledsen och upprörd kan jag vilja skära mig igen för jag vet hur befriande det känns efteråt. men jag vågar inte längre faktiskt. :)
jag har skurit mig själv ett antal gånger ja, men inte såpass djupt att ärren blir bestående, utan dem syns bara i någon månad eller två
Jag skadar mig för att släppa taget, lugna ned mig, och för att jag typ gillar smärta :/
Har lovat mig själv att sluta, men jag tror att skadan för mig är lite som en drog, svårt att lägga av...
tycks minnas att jag skar mig som mindre, har dock inga synliga ärr (DOM SITTER I SJÄLEN :CCCCCCCCCCCCCCCC) vad gjorde jag för fel
Slår mig själv, rispar sönder huden på min arm.. dock slutat..(rispar för att jag inte hittar någonting som är vasst nog att skära med för jag hatar knivar.)
Gör det för att jag ska sluta tänka.
Och blir lite lungn av det med..
Bara när jag blir extremt deppig, då slår jag mig själv i huvudet och dunkar även skallen i väggen uppreppade gånger, gjort så sen jag var liten. Kan även slå i väggar uch sånt, men oftast bara när jag blir arg.
Blir jag arg slår jag i väggar eller så spelar jag något spel.
Oftast slår jag i något men ah D:
Jag har två typer av självskadebeteende.
Det ena är mer repetitivt och beror på (enligt läkare) pga min autism (har själv läst att det inte är helt ovanligt med repetitivt självskadebeteende vid autismspektrumdiagnoser).
Den andra är ett sätt att bestraffa mig själv när jag misslyckats eller gjort fel på något sätt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet