Självskadebeteende
Typ världens sämsta beroende. Jag älskar känslan under tillfället men hatar att behöva gömma mig under 54353 lager av kläder osv, och värst känns det när nån ser och man vet att den dömer.
japp jah skär mej pga privata anledningar
Citat från emotjejen133
japp jah skär mej pga privata anledningar
är det sant!?
Citat från FuckingPerfect
Citat från emotjejen133
japp jah skär mej pga privata anledningar
är det sant!?
Tänkte detsamma!
jo men det är ju fint att skära sig själv, kapa fingrar osv (enligt en annan tråd) mhm exakt vad jag får en kick utav.. nej..
Citat från carizor
Typ världens sämsta beroende. Jag älskar känslan under tillfället men hatar att behöva gömma mig under 54353 lager av kläder osv, och värst känns det när nån ser och man vet att den dömer.
Mm sommaren blir spännande. Har haft andra metoder tidigare, men i höstas började jag skära mig. Jag tycker inte att det ser så farligt ut. Är väl för att jag börjar bli van.
Anledningen till att jag skär mig ibland är för jag tappar kontrollen. Jag ångrar det alltid efteråt för jag är rädd att någon ska se. Har ingen att prata ut med. Allt blir bara för mycket.
jag lider av svår depression och har provat massor med olika mediciner osv för att försöka få det att bli bättre.
Går hos både soc, kurator och egen psykolog.
Trotts allt jag varit med om och hur jag mår så har jag faktiskt ALDRIG fått för mig att skära mig.
Jag kan tänker: Detta ångrar jag efteråt ändå och jag vill inte leva med världens fulaste ärr. Vill kunna visa armarna och inte göra så folk ser och fattar vad man gjort.
Den enda skadan jag gör fysiskt är att röka mycket.
Det ni gör skadar er för tillfället, det jag gör skadar mig på lång sikt.
Detta är mitt självskadande beteende:
Jag ristade in ett hjärta på handen... Och ristade upp det flera ggr per dag... Gjorde så ont att man grät... Men det hjälpte då iaf... O nu har jag ett hjärt ärr (y) toppen... Inte
Citat från FuckingPerfect
jag lider av svår depression och har provat massor med olika mediciner osv för att försöka få det att bli bättre.
Går hos både soc, kurator och egen psykolog.
Trotts allt jag varit med om och hur jag mår så har jag faktiskt ALDRIG fått för mig att skära mig.
Jag kan tänker: Detta ångrar jag efteråt ändå och jag vill inte leva med världens fulaste ärr. Vill kunna visa armarna och inte göra så folk ser och fattar vad man gjort.
Den enda skadan jag gör fysiskt är att röka mycket.
När jag började så var min tanke inte ens att jag skulle leva så här länge. Tänkte att jag skulle ändå vara borta långt innan våren/sommaren. Nu tycker jag bara att om det är 100 eller 200 ärr spelar väl ingen roll?
Citat från cthu1hu
Citat från FuckingPerfect
jag lider av svår depression och har provat massor med olika mediciner osv för att försöka få det att bli bättre.
Går hos både soc, kurator och egen psykolog.
Trotts allt jag varit med om och hur jag mår så har jag faktiskt ALDRIG fått för mig att skära mig.
Jag kan tänker: Detta ångrar jag efteråt ändå och jag vill inte leva med världens fulaste ärr. Vill kunna visa armarna och inte göra så folk ser och fattar vad man gjort.
Den enda skadan jag gör fysiskt är att röka mycket.
När jag började så var min tanke inte ens att jag skulle leva så här länge. Tänkte att jag skulle ändå vara borta långt innan våren/sommaren. Nu tycker jag bara att om det är 100 eller 200 ärr spelar väl ingen roll?
Ja, jo. Det är sant iofs.
Men det blir ju fortfarande bara fulare och fulare.
Tänkt när det inte finns ett enda ställe på armen som inte är skärt? :(
Gör inte sånt, nä.
Mina tvspelsdosor får känna rätt så mycket av min vrede, däremot!
Citat från FuckingPerfect
Ja, jo. Det är sant iofs.
Men det blir ju fortfarande bara fulare och fulare.
Tänkt när det inte finns ett enda ställe på armen som inte är skärt? :(
Äh går ju bra att skära i sår/ärr. Så det är ju bara till att fortsätta. Tänker inte börja på något annat ställe.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet