Självskadebeteende
Citat från Majk
Citat från hymn
Jag vet inte om du gjort det än, men sök privat hjälp. Det kostar, men du får åtminstone hjälp till skillnad från den psykvård som ges i vanliga fall.
Vad finns det för alternativ, var börjar man ens liksom?
BUMP BUMP BUMP
eller har människorna som besitter denna kunskap påbörjat sin skönhetssömn?
nepp, står ingenting klart att det är ålders gräns på det vad jag kan hitta.. Väldigt blandat.
Citat från Pekfinger
Syftade mest på den där kvardröjande misstänksamheten, men gällande kommentarerna har du helt rätt. Det är inte kul att höra sådant när man redan är så nära botten. Dock beskyller jag henne inte för något. Förstår ju att det måste vara svårt för en förälder att hantera att dess son/dotter skadar/har skadat sig själv.
Fastän det är svårhanterligt för dem, så är det fel agerat (då angående kommentarerna) hur man än vrider och vänder på det. Aja, den punkten är nog ganska klargjord nu.
Angående det andra så gör min mor det för att hon bryr sig, givetvis, men någonstans så vill jag bara säga "det var längesedan, släpp det, det kommer aldrig hända igen". Å andra sidan så kan jag inte lova något sådant.
Citat från ALPHERATZ
Fastän det är svårhanterligt för dem, så är det fel agerat (då angående kommentarerna) hur man än vrider och vänder på det. Aja, den punkten är nog ganska klargjord nu.
Angående det andra så gör min mor det för att hon bryr sig, givetvis, men någonstans så vill jag bara säga "det var längesedan, släpp det, det kommer aldrig hända igen". Å andra sidan så kan jag inte lova något sådant.[/i]
Min mamma är inte lika överbeskyddande på skadefronton längre, kanske mest för att det var så länge sedan det hände samt att jag fått behandling. Det finns fortfarande stunder som jag mår dåligt men jag kan ändå avstå från att skada mig själv... och det vet hon. Antar att det bara är att försöka vinna tillbaka förtroendet, förr eller senare kommer säkert din mamma att våga lita på dig igen!
Citat från Pekfinger
Min mamma är inte lika överbeskyddande på skadefronton längre, kanske mest för att det var så länge sedan det hände samt att jag fått behandling. Det finns fortfarande stunder som jag mår dåligt men jag kan ändå avstå från att skada mig själv... och det vet hon. Antar att det bara är att försöka vinna tillbaka förtroendet, förr eller senare kommer säkert din mamma att våga lita på dig igen!
Jaså, får jag fråga vad för typ av behandling?
Jag får jobba på det helt enkelt, visitering sker i alla fall inte lika ofta nu som förut. Det underlättar en massa, ur relationsaspekt. Tack för tipset eller något i alla fall. :')
Citat från ALPHERATZ
Jaså, får jag fråga vad för typ av behandling?
Jag får jobba på det helt enkelt, visitering sker i alla fall inte lika ofta nu som förut. Det underlättar en massa, ur relationsaspekt. Tack för tipset eller något i alla fall. :')[/i]
Började snacka med kuratorn, sedan blev jag skickad till BUP som i sin tur satte mig på kbt (de ville sätta mig på medicinering också, men det tackade jag nej till). Jag var (så gott som) skadefri redan när jag kontaktade kuratorn, så hjälpen kom väl lite för sent eller hur man ska uttrycka sig. Dock har kbt:en hjälpt mig att hålla mig på rätt spår.
You're welcome!
Jag knullar
Tråden är off topic och så blir jag förvirrad över sätter caterpie skriver på. (Sorry att jag var off topic nu!)
Citat från Majk
Citat från Majk
Citat från hymn
Jag vet inte om du gjort det än, men sök privat hjälp. Det kostar, men du får åtminstone hjälp till skillnad från den psykvård som ges i vanliga fall.
Vad finns det för alternativ, var börjar man ens liksom?
BUMP BUMP BUMP
eller har människorna som besitter denna kunskap påbörjat sin skönhetssömn?
Privatkliniker. Det är lätt att hitta på internet. Allt beror på var du bor och så. De flesta finns ju i Stockholm, liksom. Örebro finns också, den kan jag rekommendera då bebo var där nyligen och fick väldigt bra hjälp för första gången på många år.
Cureum Örebro, eller något. För nyvaken för att orka hitta länk.
Det gäller att ha pengarna om man vill ha hjälp av privata alternativ. Långt ifrån alla som har.
Jag tror att de flesta är villiga att prioritera sitt barns hälsa, även om det kostar.
Det ifrågasätter jag inte, men om föräldrar knappt har råd att få allt att gå runt tror jag knappast att ett dyrt privat alternativ till psykiatrisk vård är att föredra för dem.
Nu vet jag dock inte exakt vad det kostar, men jag kan tänka mig att för många är det en svindlande summa. Däremot tycker jag att det är bra att alternativet finns, speciellt nu när den svenska psykvården ser ut som den gör. Menar bara att för många är det inte ett alternativt rent ekonomiskt.
Men ja, jag vill inte göra reklam eller något med Cureum i Örebro (finns även i Västerås) är hur bra som helst. Man blir behandlad som en vuxen och får ett väldigt trevligt välkomnande. Privat hjälp är verkligen något jag kan rekommendera.
TELEFON
019-603 35 91 (Läkarsekr/Assistent Inger Åkerblom)
021-540 49 30 (Ärendemottagning familjevård, Cureum Vård & Boende)
Citat från fuu
Det ifrågasätter jag inte, men om föräldrar knappt har råd att få allt att gå runt tror jag knappast att ett dyrt privat alternativ till psykiatrisk vård är att föredra för dem.
Nu vet jag dock inte exakt vad det kostar, men jag kan tänka mig att för många är det en svindlande summa. Däremot tycker jag att det är bra att alternativet finns, speciellt nu när den svenska psykvården ser ut som den gör. Menar bara att för många är det inte ett alternativt rent ekonomiskt.
Det är tusenlappar vi pratar om, om jag inte misstar mig. Det har de allra flesta råd med när det handlar om ens barns hälsa.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet