Rätt att kränka barn som förälder?
Om barnet inte skött sig, då tycker jag att man har rätt och kränka barnet!!!!!!
Nej, abslout inte rätt. Dum fråga.
Förstår faktiskt inte vad som gör det till en dum fråga? Vissa kanske tycker det är rätt till en viss del, andra tycker det är helt okej att kränka sitt barn till max och andra tycker det är helt fel eller bryr sig inte.
Citat från 6907
Förstår faktiskt inte vad som gör det till en dum fråga? Vissa kanske tycker det är rätt till en viss del, andra tycker det är helt okej att kränka sitt barn till max och andra tycker det är helt fel eller bryr sig inte.
det är väl självklart att man inte får kränka sin unge, så jo, frågan är korkad.
man kan däremot säga till ungjäveln om den inte beter sig.
Låter mer som att någon är i "den" åldern.
Citat från BukkakeTsunami
Låter mer som att någon är i "den" åldern.
mitt gamla band skrev en låt om en 14årig tjej en gång, good times.
Nej?
aa XD
Nej
För i helvete. Kan folk skriva mer än ett ord!?
Vad är det för fråga? Det är aldrig OK att kränka sitt barn. Om en förälder kränker sitt barn på det sätt du beskrev är h*n inte lämplig som förälder överhuvudtaget.
EDIT: ^Folk är kortfattade eftersom frågeställningen inte leder till någon direkt diskussion. Svaret är självklart och glasklart från första början.
Borde inte diskussionen istället handla om vad som egentligen är en kränkning? Det är ju något som även har debatterats friskt i samhället de senaste åren.
Jag och min mamma har alltid haft ett mer eller mindre problematiskt förhållande till varandra och när jag var på en extern föreläsning med min Psykologi A-grupp i gymnasiet som handlade om skam (vilket åtminstone jag ser som direkt sammankopplat med kränkningar), så märkte jag att jag kunde dra paralleller mellan föreläsningens exempel och min egen relation till mamma, och att många bitar föll på plats.
Min erfarenhet är att det inte alltid är uppenbart vad en kränkning är och vad den egentligen får för konsekvenser, och som sagt är det i så fall där man får börja diskussionen.
Citat från Kaoskraft
Borde inte diskussionen istället handla om vad som egentligen är en kränkning? Det är ju något som även har debatterats friskt i samhället de senaste åren.
Jag och min mamma har alltid haft ett mer eller mindre problematiskt förhållande till varandra och när jag var på en extern föreläsning med min Psykologi A-grupp i gymnasiet som handlade om skam (vilket åtminstone jag ser som direkt sammankopplat med kränkningar), så märkte jag att jag kunde dra paralleller mellan föreläsningens exempel och min egen relation till mamma, och att många bitar föll på plats.
Min erfarenhet är att det inte alltid är uppenbart vad en kränkning är och vad den egentligen får för konsekvenser, och som sagt är det i så fall där man får börja diskussionen.
Har faktiskt ställt frågan om var gränsen går för vad som är kränkning och inte..
Citat från Puscifer
Vad är det för fråga? Det är aldrig OK att kränka sitt barn. Om en förälder kränker sitt barn på det sätt du beskrev är h*n inte lämplig som förälder överhuvudtaget.
EDIT: ^Folk är kortfattade eftersom frågeställningen inte leder till någon direkt diskussion. Svaret är självklart och glasklart från första början.
Vad denna figur säger e helt rätt!
Även så att om en förälder kränker sina/sitt barn måste man som barn gå till någon annan och prata om det, dessutom borde den som kränkte ta sig en redig tankeställning om h*n borde vara förelder ens. Tycker det e lågt som vuxen att gå på mindre personer. Men det betyder inte att jag menar att det är okej för barn att kränka vuxna, det e lika illa.
Citat från 6907
Vart går gränsen för vad som är kräkning och inte?
När det faktiskt kommer upp något. Sura uppstötningar osv räknas nog inte som kräkning.
OHHOHOHOHOHOHOHO
Edit: Äsch, vad skriver jag ens. Ber om ursäkt, är trött osv.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet