Psykisk ohälsa
Citat från G2
Citat från AMERiCA
Citat från SAIL0RM00N
nu tänker inte jag på om någon har skurit sig, så många som har gjort det, man ba jaha, so. haha. förut var det nog mer uppståndelse om någon gjorde det!
Där är jag tvärtom! Jag vägrar gå ut i kortärmat för att jag skäms! Hahah!
Och när andra gör det så tycker jag att de är starka som kan lägga saker bakom sig, pinsamt jag vet!
Förstår inte det pinsamma? Om folk ser att de är gamla så är det väl ingen big deal? Inte nuförtiden iaf!
Jo, de bryr sig... väldigt mycket.. Fast de säger inget, de stirrar bara snett och ger en blickar som att man gjort något fel!
Citat från AMERiCA
cygnetsong: Ah, nä, mina är typ rosa nu, de nyaste är ett halvår gamla. De äldsta är 4-5 år gamla nu tror jag. Började rätt så tidigt för mig. Haha! Så jävla skönt att vara ute ur det, men man skäms ändå! Iallafall jag!
mm jag med ibland, det känns lite töntigt o gå med ärr på armarna. man ba ehehehe, fast ibland är det så varmt så då gör jag det!
Citat från SAIL0RM00N
Citat från G2
Nejnejnej, de ser upp till de personer för att DE STÅR UT MED DET HÅRDA, HEMSKA LIVET.
Förstår ni?
För det är ju FEGISAR och MESAR som tar livet av sig, riktig tuffa går genom livet på deras 10000 antidepressiva, skär sig, lägger upp bilder på ärren men FORTSÄTTER.
Riktig fighter!
eller? tycker det är hemskt med folk som kämpat i flera år, försökt få hjälp inom psykiatrin men inte fått den hjälp som de behöver, så då tar det livet av sig, hemskt. och endel kanske försöker ta lviet av sig för att visa att de behöver hjälp, men inte får den, istället låses man in och matas med mediciner, sen skrivs man ut så fort som möjligt, för det kostar ju staten pengar
Problemet är att här i Sverige skriver de ut lite piller till dig, terapi är lite som andrahansval. De är ganska tröga när det kommer till hur de blandar mediciner också.
Inga riktiga undersökningar görs för att se vilka som verkligen behöver mediciner och vilka som behöver terapi, eller både och.
Åh, nu kommer vi in på saker som gör mig förbannad.....
Citat från AMERiCA
cygnetsong: Ah, nä, mina är typ rosa nu, de nyaste är ett halvår gamla. De äldsta är 4-5 år gamla nu tror jag. Började rätt så tidigt för mig. Haha! Så jävla skönt att vara ute ur det, men man skäms ändå! Iallafall jag!
Jag har några som är typ 5 år gamla, det är också pinsamt för jag var så himla fail. Gjorde det med nycklar och säkerhetsnålar dessutom, vågade inte använda riktiga rakblad :'p Såren blev ju jätteytliga men ärren finns kvar.
Tycker ändå det är bra att man kan stå för det, men utan att skylta med det. Eller ännu värre, skryta.
Problemet är att här i Sverige skriver de ut lite piller till dig, terapi är lite som andrahansval. De är ganska tröga när det kommer till hur de blandar mediciner också.
Inga riktiga undersökningar görs för att se vilka som verkligen behöver mediciner och vilka som behöver terapi, eller både och.
Åh, nu kommer vi in på saker som gör mig förbannad.....[/i]
ja, jag blev proppad med tabletter föra våren, haha omg jag gick upp typ 30 kilo, fast nu har jag gått ner dom igen, och slutat med medcininer helt faktiskt, ska se om det funkar för mgi !:)
sveriges psykvård är verkligen bristande, jag har erfarenheter, jag får det inte att gå ihop att landstinget lägger ner massa pengar på KONST istället för VÅRD!
Ja alltså det är ju lite svårare att sympatisera för en person som går och skryter om sina problem än en person som försöker gömma/undvika att tala om de. Är det nån person som går och pratkvarnar om sina problem så kan jag känna att personen i fråga inte tar sig själv på så stort allvar, att den tar inte sina ''problem'' på så stort allvar. Eller så finns det inga problem och personen söker bara uppmärksamhet som är väldigt störande men det i sig är också ett problem, att personen ständigt måste ljuga för att får uppmärksamhet.
Att skära sig har väl mest med emotränden att göra? Tydligen är det coolt att skära sig. :)
Men jag kan dock inte tycka att det är fel av dem att snacka om sina problem hela tiden, kan nog inte direkt säga att jag inte bryr mig heller men det är rätt så ''avtänndande'' att höra för mycket.
Personligen så orkar jag inte att bry mig om folks problem om de står och babblar om de hela tiden. Är de mina vänner eller liknande så vill jag förstås gärna höra och försöka hjälpa. Men blir det för mycket så kan jag även då bli lite osympatisk. Arg helt enkelt. ;D
Vi har ju alla problem som säkert redan skrivits(har inte orkat läsa alla posts omg) och hur man hanterar dem är ju olika från person till person. Var och en klarar av olika mycket.
uh... detta var inget svar till nån specifik post utan jag bara babblade på lite :D
Citat från AMERiCA
Citat från G2
Citat från AMERiCA
Citat från SAIL0RM00N
nu tänker inte jag på om någon har skurit sig, så många som har gjort det, man ba jaha, so. haha. förut var det nog mer uppståndelse om någon gjorde det!
Där är jag tvärtom! Jag vägrar gå ut i kortärmat för att jag skäms! Hahah!
Och när andra gör det så tycker jag att de är starka som kan lägga saker bakom sig, pinsamt jag vet!
Förstår inte det pinsamma? Om folk ser att de är gamla så är det väl ingen big deal? Inte nuförtiden iaf!
Jo, de bryr sig... väldigt mycket.. Fast de säger inget, de stirrar bara snett och ger en blickar som att man gjort något fel!
Och därför skäms du?
Jag har aldrig skurit mig så vet inte hur man vill bli "bemött" men jag brukar vara mer rak på sak, ser jag ärr så frågar jag, vill personen inte prata om det så förstår jag det och pratar om annat. Berättar den så får jag veta vad det handlade om sen är det väl inget att bry sig om.
Citat från vitsvartblue
Ja alltså det är ju lite svårare att sympatisera för en person som går och skryter om sina problem än en person som försöker gömma/undvika att tala om de. Är det nån person som går och pratkvarnar om sina problem så kan jag känna att personen i fråga inte tar sig själv på så stort allvar, att den tar inte sina ''problem'' på så stort allvar. Eller så finns det inga problem och personen söker bara uppmärksamhet som är väldigt störande men det i sig är också ett problem, att personen ständigt måste ljuga för att får uppmärksamhet.
Att skära sig har väl mest med emotränden att göra? Tydligen är det coolt att skära sig. :)
Men jag kan dock inte tycka att det är fel av dem att snacka om sina problem hela tiden, kan nog inte direkt säga att jag inte bryr mig heller men det är rätt så ''avtänndande'' att höra för mycket.
Personligen så orkar jag inte att bry mig om folks problem om de står och babblar om de hela tiden. Är de mina vänner eller liknande så vill jag förstås gärna höra och försöka hjälpa. Men blir det för mycket så kan jag även då bli lite osympatisk. Arg helt enkelt. ;D
Vi har ju alla problem som säkert redan skrivits(har inte orkat läsa alla posts omg) och hur man hanterar dem är ju olika från person till person. Var och en klarar av olika mycket.
uh... detta var inget svar till nån specifik post utan jag bara babblade på lite :D
just för att jag skriver här att jag mår dåligt så får ni inte tro att jag är en som går runt o pratar om det i vardagliga livet eller på fest. haha. jag stör mig på folk som pratar om det helt öpppet och så. haha träffade en tjej på arvika, hon såg att jag hade ärr på armarna och hon ba, jag har skurit mig i fittan!! jag ba, uhm okej? som att ajg skulle tycka om dig mer för det:(
cygnetsong: Hheheheh, det var typ sa jag började, eller, jag började ta häftstifft och satte dem i nacken. Sen gick det över till att skära. Jag skyltar aldrig med mina ärr, jag kan visa dem, ja, man jag snackar aldrig om dem typ "ah, det här gjorde jag för att jag mådde såhär, det var så djupt, jag skar mig med det här och det här på det här sättet" som vissa andra gör, hatar sånt. ):
SAIL0RM00N: Hatar när det är varmt, har börjat köpa tunna långärmade skjortor nu. Haha! Gud jag är patetisk, måste lära mig acceptera att jag mår bättre nu.
Citat från SAIL0RM00N
ja, jag blev proppad med tabletter föra våren, haha omg jag gick upp typ 30 kilo, fast nu har jag gått ner dom igen, och slutat med medcininer helt faktiskt, ska se om det funkar för mgi !:)
sveriges psykvård är verkligen bristande, jag har erfarenheter, jag får det inte att gå ihop att landstinget lägger ner massa pengar på KONST istället för VÅRD![/i]
Fick du gå i terapi då? Någon seriösare utredning?
Citat från AMERiCA
cygnetsong: Hheheheh, det var typ sa jag började, eller, jag började ta häftstifft och satte dem i nacken. Sen gick det över till att skära. Jag skyltar aldrig med mina ärr, jag kan visa dem, ja, man jag snackar aldrig om dem typ "ah, det här gjorde jag för att jag mådde såhär, det var så djupt, jag skar mig med det här och det här på det här sättet" som vissa andra gör, hatar sånt. ):
SAIL0RM00N: Hatar när det är varmt, har börjat köpa tunna långärmade skjortor nu. Haha! Gud jag är patetisk, måste lära mig acceptera att jag mår bättre nu.
mm det måste du!
jag började med pincett o nycklar o linjaler o avbrutna diadem o allt vad som finns, sen började jag med rakblad, verkligen onödigt
hur gamla var ni när ni började?
Citat från vitsvartblue
Ja alltså det är ju lite svårare att sympatisera för en person som går och skryter om sina problem än en person som försöker gömma/undvika att tala om de. Är det nån person som går och pratkvarnar om sina problem så kan jag känna att personen i fråga inte tar sig själv på så stort allvar, att den tar inte sina ''problem'' på så stort allvar. Eller så finns det inga problem och personen söker bara uppmärksamhet som är väldigt störande men det i sig är också ett problem, att personen ständigt måste ljuga för att får uppmärksamhet.
Att skära sig har väl mest med emotränden att göra? Tydligen är det coolt att skära sig. :)
Men jag kan dock inte tycka att det är fel av dem att snacka om sina problem hela tiden, kan nog inte direkt säga att jag inte bryr mig heller men det är rätt så ''avtänndande'' att höra för mycket.
Personligen så orkar jag inte att bry mig om folks problem om de står och babblar om de hela tiden. Är de mina vänner eller liknande så vill jag förstås gärna höra och försöka hjälpa. Men blir det för mycket så kan jag även då bli lite osympatisk. Arg helt enkelt. ;D
Vi har ju alla problem som säkert redan skrivits(har inte orkat läsa alla posts omg) och hur man hanterar dem är ju olika från person till person. Var och en klarar av olika mycket.
uh... detta var inget svar till nån specifik post utan jag bara babblade på lite :D
Fast samtidigt så kan jag känna att det inte spelar någon roll om någon nämner det.
Att gömma det gör det ju knappast bättre.
Jag känner ingen skam för att jag har ångestattacker och depression så om någon frågar om varför jag var borta halva trean så säger jag bara det och sedan är det inget mer med det.
Det gör inte mig något om någon person ger en en konstig blick (fast det får jag hela tiden).
G2: Ah, helt underbart att du bemöter det på det sättet!! All cred i värden för det! Men många vet verkligen ingenting om privatliv och "jag vill inte prata om det"-repliken.
Fick du gå i terapi då? Någon seriösare utredning?[/i]
jag har haft samtalskontakt i flera år, men nu det senaste halvåret som jag verkligen har kunnat öppna upp mig och börjat prata djupare om mina problem, min flickvän har haft samma problem så hon har förklarat mycket för mig och saker jag ska tänka på osv osv osv, så hon hjälper mig väldigt mycket, det känns bra att jag kan ringa henne när jag mår dåligt eller om det är något jag vill prata om för det har jag aldrig haft förut!
jag har haft utredning också
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet