Psykisk ohälsa
När det kommer till sömn, så har rutiner varit det som fungerat bäst. Är jag uppe för sent så somnar jag inte och stannar vaken hela natten, och är jag vaken lite för länge (men ändå så pass tidigt att jag somnar) och då vaknar ganska sent, så är det kört. Så det är något jag rekommenderar med sömnen, även på helger, försök att inte vrida på dygnet
Citat från PILOT:
När det kommer till sömn, så har rutiner varit det som fungerat bäst. Är jag uppe för sent så somnar jag inte och stannar vaken hela natten, och är jag vaken lite för länge (men ändå så pass tidigt att jag somnar) och då vaknar ganska sent, så är det kört. Så det är något jag rekommenderar med sömnen, även på helger, försök att inte vrida på dygnet
Har samma problem, det jag upptäckt är lösningen för >mig< är träning, har hjälpt mig då jag haft svårt att sova, dock tränar jag inte för tillfället så är vaken till 5-6-7 på morgonen, men det funkar annars! :D
Fysisk träning har jag otroligt svårt med, det enda jag faktiskt klarar av är att sitta på träningscykeln vi har hemma. Men så som blueberrycrunch sa, mental aktivering är otroligt hjälpsamt. Att gå och lägga sig och känna sig helt utmattad är otroligt skönt, att man inte har ork att ligga och tänka på massa saker som i sin tur gör att man inte somnar. Brukar ibland gå ut och sätta mig på en parkbänk någonstans och ta en massa cigg, på så sätt tar jag in en massa intryck och att vara bland folk gör mig väldigt trött i skallen så det har fungerat relativt bra när jag inte haft mina sömntabletter
Citat från PILOT:
Fysisk träning har jag otroligt svårt med, det enda jag faktiskt klarar av är att sitta på träningscykeln vi har hemma. Men så som blueberrycrunch sa, mental aktivering är otroligt hjälpsamt. Att gå och lägga sig och känna sig helt utmattad är otroligt skönt, att man inte har ork att ligga och tänka på massa saker som i sin tur gör att man inte somnar. Brukar ibland gå ut och sätta mig på en parkbänk någonstans och ta en massa cigg, på så sätt tar jag in en massa intryck och att vara bland folk gör mig väldigt trött i skallen så det har fungerat relativt bra när jag inte haft mina sömntabletter
Något som annars fungerar är att läsa om fakta, det kan vara alltifrån onödig fakta till att verkligen "plugga" det fungera iaf för mig, eller läsa, vilket jag antar att du gör rätt mycket då jag sett dina tidigare inlägg, så de kanske inte är något nytt för dig.
Jo, kommer ofta i periodvis hur mycket jag läser. Men älskar historia så har inget problem att sitta i några timmar och läsa om typ, grekisk mytologi eller liknande. Men problemet är att jag måste lägga ner så otroligt mycket tid om dagarna för att faktiskt kunna sova om nätterna eftersom jag inte får något starkare än lergigan utskrivet längre
Citat från PILOT:
Jo, kommer ofta i periodvis hur mycket jag läser. Men älskar historia så har inget problem att sitta i några timmar och läsa om typ, grekisk mytologi eller liknande. Men problemet är att jag måste lägga ner så otroligt mycket tid om dagarna för att faktiskt kunna sova om nätterna eftersom jag inte får något starkare än lergigan utskrivet längre
Så läsning får dig inte att koppla av?
Eller menade du att läsning tar upp för mycket tid för att du skall kunna göra det?
Jodå, jag blir avslappnad. Men min sömn störs ändå en massa
Och mitt största problem är inte att somna, utan det är att fortsätta sova. Annars vaknar jag och kan inte somna om/mardrömmar utan dess like/panikattacker osv
Och sen är det den delen att jag inte alltid orkar/har lust att läsa (så som du skrev i andra inlägget)
Är det någon som på ett bra sätt kan förklara skillnaden i anfallen mellan epilepsi-panikattacker-ptsd?
Citat från EXHILE:
Är det någon som på ett bra sätt kan förklara skillnaden i anfallen mellan epilepsi-panikattacker-ptsd?
Menar du skillnad i som i orsak eller symptom/hur det ser ut?
Alla tre har rätt många varianter, så det är inte alltid lätt att skilja det åt bara sådär. Panikattacker kan se väldigt mycket ut som flera sorters epilepsi, men beror på ångest och ingen urladdning i hjärnan. Panik för andra yttrar sig bara som stark upprördhet (gråtattacker, skrikattacker), en del får tom blick (kan också hända vid epilepsi) och på en del syns det inte ens. Har du psykos eller något annat spelar det förmodligen också in i hur en panikattack funkar för just dig.
Ptsd har vad jag vet också flera olika typer av attacker som också skiljer sig från person till person (och kan säkert i sig leda till panikattacker). Någon med ptsd förklarar nog bättre än mig, men som båda ovan finns det inte 'en' ptsd. Om jag inte minns fel kallas "psykotisk" ptsd för hysterisk eller kataton.
Nu kanske inte det riiiktigt hör hit, men det har ändå med min psykiska hälsa att göra.
Är det någon som har nåt tips på hur man lindrar utsättningssymptomen när man ska sluta med snri?
I mitt fall venlafaxin, går för närvarande på 75 mg som jag tar ca 4 gånger i veckan. Kan be läkaren om 37,5 mg men har inte recept just nu.
Är det bara att härda ut? Har inte vågat sluta helt mer än i max 5 dagar sen har det blivit för brutalt, för mycket känslor osv som blossat upp. Är det lättare om man får byta till nån annan medicin, och att jag därför bör avvakta?
Pallar inte dessa tabletter längre, vill kunna känna saker på riktigt.
Frågar här då det tar sån jäkla tid att få tid med min läkare och han vill inte påbörja nån ny medicinering då jag väntar på utredning..
Citat från PLOMP:
Nu kanske inte det riiiktigt hör hit, men det har ändå med min psykiska hälsa att göra.
Är det någon som har nåt tips på hur man lindrar utsättningssymptomen när man ska sluta med snri?
I mitt fall venlafaxin, går för närvarande på 75 mg som jag tar ca 4 gånger i veckan. Kan be läkaren om 37,5 mg men har inte recept just nu.
Är det bara att härda ut? Har inte vågat sluta helt mer än i max 5 dagar sen har det blivit för brutalt, för mycket känslor osv som blossat upp. Är det lättare om man får byta till nån annan medicin, och att jag därför bör avvakta?
Pallar inte dessa tabletter längre, vill kunna känna saker på riktigt.
Frågar här då det tar sån jäkla tid att få tid med min läkare och han vill inte påbörja nån ny medicinering då jag väntar på utredning..
Trappa ner skulle jag säga. Gå s länge du kan utan och sen när du känner att det inte går så ta en och sen går du så länge du kan utan igen denna gången försöker du gå någon dag längre utan att ta.
Citat från warkideflexiy:
Citat från PLOMP:
Nu kanske inte det riiiktigt hör hit, men det har ändå med min psykiska hälsa att göra.
Är det någon som har nåt tips på hur man lindrar utsättningssymptomen när man ska sluta med snri?
I mitt fall venlafaxin, går för närvarande på 75 mg som jag tar ca 4 gånger i veckan. Kan be läkaren om 37,5 mg men har inte recept just nu.
Är det bara att härda ut? Har inte vågat sluta helt mer än i max 5 dagar sen har det blivit för brutalt, för mycket känslor osv som blossat upp. Är det lättare om man får byta till nån annan medicin, och att jag därför bör avvakta?
Pallar inte dessa tabletter längre, vill kunna känna saker på riktigt.
Frågar här då det tar sån jäkla tid att få tid med min läkare och han vill inte påbörja nån ny medicinering då jag väntar på utredning..
Trappa ner skulle jag säga. Gå s länge du kan utan och sen när du känner att det inte går så ta en och sen går du så länge du kan utan igen denna gången försöker du gå någon dag längre utan att ta.
Det är så jag har gjort nu i kanske tre månader, men det blir så påfrestande då det först går bra sen efter 2-3 dagar smäller till, vilket blir med typ samma mellanrum hela tiden, och "smäller" det när jag är på jobbet så är det allt utom kul då jag tappar balansen och blir lost i huvudet, så tänkte om det finns nåt som kan ta bort dom symtomen, typ en ersättare men som man inte behöver ta regelbundet..
Har du slutat med det?
PLOMP: En nedtrappning ska väl göras som så att en successivt tar mindre och mindre doser och till sist slutar helt. Tycker verkligen inte att det låter som en bra idé att hoppa över flera dagar och ta när det behövs, då just antidepressiva mediciner inte är för att ta vid behov. Tycker du borde prata med din läkare och lägga upp en plan istället, då det går att göra det på ett väldigt kontrollerat och utdraget vis så att det inte blir för jobbigt.
Citat från gredelin:
PLOMP: En nedtrappning ska väl göras som så att en successivt tar mindre och mindre doser och till sist slutar helt. Tycker verkligen inte att det låter som en bra idé att hoppa över flera dagar och ta när det behövs, då just antidepressiva mediciner inte är för att ta vid behov. Tycker du borde prata med din läkare och lägga upp en plan istället, då det går att göra det på ett väldigt kontrollerat och utdraget vis så att det inte blir för jobbigt.
Har trappat ner på det viset från 225 mg till 75, men det är det sista steget som är det svåra.. Sen efter 37,5 mg finns ju inget lägre.
Har tidigare pratat med honom och då var planen att trappa ner stegvis och sen ta så sällan som möjligt för att sen sluta helt, men ah det känns som att om jag ska sluta helt helt så kommer jag inte kunna jobba, beroende på hur lång tid det tar för att bli av med utsättningssymptomen..
Väntetiden till läkaren är ca 2 månader och receptionisten är cp-dryg och vill knappt boka tid så långt i framtiden så vill inte ringa henne om det inte är nödfall, hon är så dömande.
Tidigare har jag styrt dosen ganska fritt eftersom jag känt när jag behövt höja osv, då hade vi typ "kontroller" var fjärde månad som jag då bokade direkt med läkaren på plats.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet