Psykisk ohälsa
Jag fick inte ökad aptit av Sertralin när jag tog det, dock åt jag lite mer av andra anledningar så gick väl upp 4kg på 3 månader och jag brukar ha väldigt väldigt lätt för att gå upp i vikt... Innan jag får mens blir jag så uppsvullen att jag kan få stretchmarks haha :(((
Dock av Mirtazipin jag tog för sömnen kunde jag inte göra något annat än att äta och sova... :s
Så det är både en fråga om hur man som individ reagerar men också på vilken antidepressiv du prövar.
Jag tar sertralin, och jag har snarare gått ner i vikt än upp av de. Men som de andra sa, tror det handlar mycket om hur ens egen kropp reagerar på medicinerna och vilken typ du får.
har fått min kallelse nästa vecka för att utreda bipoläritet, någon som varit med om en bipolär-utredning som kan berätta lite vad som sker under en sådan?
Citat från misandry:
har fått min kallelse nästa vecka för att utreda bipoläritet, någon som varit med om en bipolär-utredning som kan berätta lite vad som sker under en sådan?
Varierar förmodligen kraftigt mellan avdelningar. Vad jag minns snackade jag bara med ett par olika människor, gissar att det var psykologer och läkare, fyllde i formulär och gjorde en massa intervjuer. Tror att jag fick göra EEG, men osäker om det var just för den utredningen. Gjorde parallellt med psykosutredning (på en sån avdelning) och landade i någon blanddiagnos. Det rörde sig, mig veterligen, aldrig om någon renodlad "bipolär-utredning".
Någon som har erfarenhet utav anafranil (klomipramin)?
Citat från misandry:
har fått min kallelse nästa vecka för att utreda bipoläritet, någon som varit med om en bipolär-utredning som kan berätta lite vad som sker under en sådan?
Jag fick fylla i massa formulär och svara på frågor som läkare och psykolog ställde, inte så upphetsande. :(
Citat från ommadawn:
Citat från misandry:
har fått min kallelse nästa vecka för att utreda bipoläritet, någon som varit med om en bipolär-utredning som kan berätta lite vad som sker under en sådan?
Jag fick fylla i massa formulär och svara på frågor som läkare och psykolog ställde, inte så upphetsande. :(
Ja asså jag gjorde en utredning som var för allt möjligt bland annat bipolär. Fick också svara på massa frågor, dock hoppade hon över de delarna där hon märkte att det inte stämde in (som i mitt fall bipolär så vet inte jättemycket exakt vilka frågor då jag fick typ 3 st).
Alltså hur förklarar man att man mår skit för sina föräldrar? Känns som att det skulle vara lättare att erkänna att jag mördat 10 spädbarn eller nått -.-...
Liksom morsan ringer konstant och frågar ifall jag inte kan komma hem över påsk och undrar ifall något är fel, och jag svarar att jag "inte har lust" och "allt är bra" trots att hon säger att hon kan höra att något är fel.. Liksom jag hoppade av min utbildning för 6 månader sedan och inte ens det kan jag berätta utan ljuger varje gång hon frågar hur skolan går, och jag mår skit över att ljuga...
Någon som känner igen sig?
Citat från blacnwhite:
Alltså hur förklarar man att man mår skit för sina föräldrar? Känns som att det skulle vara lättare att erkänna att jag mördat 10 spädbarn eller nått -.-...
Liksom morsan ringer konstant och frågar ifall jag inte kan komma hem över påsk och undrar ifall något är fel, och jag svarar att jag "inte har lust" och "allt är bra" trots att hon säger att hon kan höra att något är fel.. Liksom jag hoppade av min utbildning för 6 månader sedan och inte ens det kan jag berätta utan ljuger varje gång hon frågar hur skolan går, och jag mår skit över att ljuga...
Någon som känner igen sig?
Känner igen prick allt. Frivillig styrkekram.
Jag har alltid varit väldigt öppen för mina föräldrar om mitt mående. Men de senaste åren när jag utvecklat lite andra problem som jag gärna inte pratar med de så har det blivit lite rörigare. De vet hur jag mår, men inte varför eller något liknande så kan relatera.
Vet inte hur din relation är med dina föräldrar så vet inte vad som är bäst. Men det som jag tror är allra enklast är att berätta något litet som påverkar måendet till en början. Kan t.e.x vara "Nä tyvärr, är rätt nere pga något på jobbet, problem med eventuell partner eller något liknande som händer. För är nästan alltid något man kan berätta, även om det inte är det som tynger mest så kan det underlätta att berätta något överhuvudtaget.
Sen om det är så att man vill berätta allting för sina föräldrar så är det nog lättast att göra det gradvis och kanske under en längre period så att de hinner vänja sig
Tycker ibland det räcker med att ta steget att säga "jag mår inte så bra ikväll" eller börjar svara ärligt på frågorna, för de flesta föräldrar märker ändå att något är fel. Sen det pilot skrev att ta det gradvis & inte slänga fram allt på en gång.
Annars brukar det ju också vara enklare att skriva än att prata så man kan ju alltid börja med att slänga iväg ett sms typ där man förklarat att man faktiskt mår dåligt och varför man inte kunnat berätta det. Som de andra sagt måste man inte säga allt på en gång, men det kan vara en bra början!
När jag berättade för mina mamma så var det via sms samma dag som hon landade med flyget utomlands med jobbet så att hon inte skulle kunna prata med mig face to face samtidigt.
Det viktigaste när man mår dåligt är att prata om det med föräldrar, syskon, kompisar eller vad som helst! Det värsta man kan göra är att hålla det inom sig.
^ Inte nödvändigtvis. Men ja, oftast hjälper det väldigt mycket. Men beroende vad det är som gör att man mår dåligt, eller till vilken grad man mår dåligt så kan det vara otroligt skönt att liksom "låsa" in sig och inte prata med eller träffa någon. Men allt det är naturligtvis individuellt
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet