Psykisk ohälsa
bananfluga
27 år
Ja, jag vet hur man skall ta dem. Ska höra om stilnoct.
Tack för alla tips!
jillal
Kille, 31 år
Dag 3 utan antidepressiva och ångest preparat. Går rätt bra, wish me luck.
Aeri
Tjej, 34 år
Citat från Esoteric:
Dag 3 utan antidepressiva och ångest preparat. Går rätt bra, wish me luck.
Jag slutade med mina för 4 månader sedan. Det kommer med största sannolikhet vara jättejobbigt. Jag var irriterad hela tiden under 3 veckor. De riktigt jobbiga symptomen kom för mig efter 1-2 veckor. För mig var det jobbigare att faktiskt bli av med antidepressiva än vad det var att börja med dem. Jag hamnade i en ordentlig svacka. Jag vet väl att jag egentligen är mer stabil och mår bättre på antidepressiva men jag kände att jag ville göra ett försök att klara det utan dem. Meditera är bra, mindfulness alltså. Att faktiskt känna efter hur du mår nu och då är också bra så att det jobbiga inte samlar på sig kraft. Träna fungerar också jättebra för att få ned ångesten. Focus T25 har varit bra för mig som egentligen hatar att träna. För då får jag pressa mig själv under 25 minuter och sedan känns det bra.
Att ha en låda med saker som gör dig glad fungerar också. Ibland kan något så litet som ett gameboy distrahera dig tillräckligt för att komma ur en jobbig svacka om du gör det tillräckligt snabbt.
Var ärlig mot familj och vänner så de får en ärlig chans att hjälpa dig ifall det blir jobbigt. Bestäm även en gräns för när du kanske måste börja med medicineringen igen. "Hit men inte längre". Jag tror det är vanligt att man blir lite suicid då man slutar. Att allt känns hopplöst och mörkt men det är en fin gräns då det blir för mycket.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att det kommer att lösa sig. Du kanske klarar det helt utan problem :) Det hade varit underbart.
Ett sista tips om du är bekväm med engelska: http://elefriends.org.uk/
Det är en sida för människor med mental ohälsa där man får tips och kärlek av andra som känner likadant.
KRAM
jontie
Kille, 29 år
Jag känner mig så jävla svag och hjälplös, att inte ens kunna gå upp försiktigt för en trappa utan att få extrem puls, andfåddhet och känna sig utmattad tar även på psyket vill jag lova.
Jag vill bara att min lunga ska börja fungera normalt igen så att jag slipper gå hemma som ett offer.
Aeri
Tjej, 34 år
Citat från jontie:
Jag känner mig så jävla svag och hjälplös, att inte ens kunna gå upp försiktigt för en trappa utan att få extrem puls, andfåddhet och känna sig utmattad tar även på psyket vill jag lova.
Jag vill bara att min lunga ska börja fungera normalt igen så att jag slipper gå hemma som ett offer.
Det tär på psyket då man känner att man är fast. Jag kan inte riktigt komma på något att säga för att få det bättre. Kanske finns det något du kan göra hemifrån som du alltid velat göra? Lära dig att rita? Lära dig om universum? Skriva en novell? Man brukar må bättre då man känner att man förbättrar en kunskap, "a skill". Nu då det börjar bli varmare kanske du kan sitta ute en stund, fokusera på det som gör dig glad hur svårt det än må vara. Det som är så jobbigt då man är sjuk är ju att det är hemskt lite du kan påverka.
Lycka till!
Kram!
jillal
Kille, 31 år
Citat från Aeri:
Citat från Esoteric:
Dag 3 utan antidepressiva och ångest preparat. Går rätt bra, wish me luck.
Jag slutade med mina för 4 månader sedan. Det kommer med största sannolikhet vara jättejobbigt. Jag var irriterad hela tiden under 3 veckor. De riktigt jobbiga symptomen kom för mig efter 1-2 veckor. För mig var det jobbigare att faktiskt bli av med antidepressiva än vad det var att börja med dem. Jag hamnade i en ordentlig svacka. Jag vet väl att jag egentligen är mer stabil och mår bättre på antidepressiva men jag kände att jag ville göra ett försök att klara det utan dem. Meditera är bra, mindfulness alltså. Att faktiskt känna efter hur du mår nu och då är också bra så att det jobbiga inte samlar på sig kraft. Träna fungerar också jättebra för att få ned ångesten. Focus T25 har varit bra för mig som egentligen hatar att träna. För då får jag pressa mig själv under 25 minuter och sedan känns det bra.
Att ha en låda med saker som gör dig glad fungerar också. Ibland kan något så litet som ett gameboy distrahera dig tillräckligt för att komma ur en jobbig svacka om du gör det tillräckligt snabbt.
Var ärlig mot familj och vänner så de får en ärlig chans att hjälpa dig ifall det blir jobbigt. Bestäm även en gräns för när du kanske måste börja med medicineringen igen. "Hit men inte längre". Jag tror det är vanligt att man blir lite suicid då man slutar. Att allt känns hopplöst och mörkt men det är en fin gräns då det blir för mycket.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att det kommer att lösa sig. Du kanske klarar det helt utan problem :) Det hade varit underbart.
Ett sista tips om du är bekväm med engelska: http://elefriends.org.uk/
Det är en sida för människor med mental ohälsa där man får tips och kärlek av andra som känner likadant.
KRAM
Jag är faktiskt väldigt familjär med denna SSRI jag ätit. Har gått av och på den två-tre gånger förut. Har aldrig haft problem med "Withdrawal-biverkningar" som de flesta upplever, min kropp har antingen vant sig eller så är jag immun, hihi. Kan till och med gå av och på 60mg direkt utan upp/nedtrappning. Min enda rädsla är ångesten, vilket också är orsaken till att jag ätit dem. För mig är den väldig oförutsägbar. Då jag inte är överdrivet deprimerad i sak så känner jag att biverkningarna inte är värt det så länge ångesten håller sig i schack. Träning motverkar ångest i längden för mig (tränar ibland), men generellt är min aningen för grov för att jag ska kunna distrahera eller kontrollera den på något sett. Schysst sida, registrerade mig.
Tack för tips och omtanke!
jontie
Kille, 29 år
Citat från Aeri:
Det tär på psyket då man känner att man är fast. Jag kan inte riktigt komma på något att säga för att få det bättre. Kanske finns det något du kan göra hemifrån som du alltid velat göra? Lära dig att rita? Lära dig om universum? Skriva en novell? Man brukar må bättre då man känner att man förbättrar en kunskap, "a skill". Nu då det börjar bli varmare kanske du kan sitta ute en stund, fokusera på det som gör dig glad hur svårt det än må vara. Det som är så jobbigt då man är sjuk är ju att det är hemskt lite du kan påverka.
Lycka till!
Kram![/i]
Du är en sån fin glädjespridare, tack så mycket!
Chiisie
25 år
Ska få en diagnos imorgon, ska jag vara orolig?
Bloodspoon
Tjej, 27 år
Går på Cipramil nu och har gjort det i ca 2 månader. I början hade jag väldigt mycket overklighetskänslor(?) och fick dålig syn. Det med synen har dock blivit bättre, men har fortfarande svårt att skilja mellan drömmar och verklighet mer än vad jag hade innan. Någon mer som upplevt det? Går också på 52mg concerta också om det har något med saken att göra.
utan
Kille, 30 år
ngn som har tips på hur man blir av m tvångstankar/tvångshandlingar???
blueberrycrunch
31 år
Citat från bland:
ngn som har tips på hur man blir av m tvångstankar/tvångshandlingar???
Sök runt på youtube och kolla hur andra hanterar det, allt funkar olika för alla! Beror ju på vad du har för problem också, ocd är ganska utbrett.
Ett tips som hjälp mig väldigt mycket är att jag säger högt till mig själv "nu låste jag dörren", "nu stängde jag av spisen" osv, då minns jag det mycket bättre.
utan
Kille, 30 år
tack!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Huepow
31 år
Citat från Bloodspoon:
Går på Cipramil nu och har gjort det i ca 2 månader. I början hade jag väldigt mycket overklighetskänslor(?) och fick dålig syn. Det med synen har dock blivit bättre, men har fortfarande svårt att skilja mellan drömmar och verklighet mer än vad jag hade innan. Någon mer som upplevt det? Går också på 52mg concerta också om det har något med saken att göra.
Menar du att du 'dagdrömmer' livligare/oftare (typ, vet du om du har hallisar?) eller att du har svårare att komma ihåg vad du drömt eller inte, minnesgrejer?
Vet att citalopram kan ge både psykotiska och dissociativa biverkningar, så det kan visst vara något att snacka med läkarn om ifall du inte känner igen det. Fick själv möjligtvis motsatt effekt när jag slutade med ett annat citalopram, men då har jag haft psykosproblem som inte haft med den medicinen att göra.
Om du har mer problem med sånt där kan jag bara rekommendera att skriva ner saker, om du tycker att du ser något märkligt eller vaknar upp och i stunden vet att du drömt nått. Har funkat för mig rätt länge, men är det dissociativt vet jag inte om det är likadant.
itsthemusic
Tjej, 30 år
Har försökt komma i kontankt med vården för att få hjälp sedan november. Gissa hur mycket hjälp jag fått? Juste, ingen alls. Alltså jag blir så trött, vill bara gråta sönder.
Warkite
Kille, 30 år
Citat från itsthemusic:
Har försökt komma i kontankt med vården för att få hjälp sedan november. Gissa hur mycket hjälp jag fått? Juste, ingen alls. Alltså jag blir så trött, vill bara gråta sönder.
Jag gick till vårdcentralen och fick hjälp direkt. Ringer man så brukar det inte bli så mycket av det tyvärr
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet