Psykisk ohälsa
Är det normalt att få kallsvettningar o värsta abstinensen när man glömt trycka sina Sertralin? Smart som jag är brukar jag då trycka i mig 200mg ist för 100, för jag tror att det ska verka fortare, man blir aldrig smartare!
Citat från fordomdaungeh:
Är det normalt att få kallsvettningar o värsta abstinensen när man glömt trycka sina Sertralin? Smart som jag är brukar jag då trycka i mig 200mg ist för 100, för jag tror att det ska verka fortare, man blir aldrig smartare!
Fick de i början med och prövade sedan någonting annat , både gav mig mer ångest än vad jag hade så jag slutade med båda och mår bra mycket bättre idag utan dom :)
Citat från ItZtheReturn:
Citat från fordomdaungeh:
Är det normalt att få kallsvettningar o värsta abstinensen när man glömt trycka sina Sertralin? Smart som jag är brukar jag då trycka i mig 200mg ist för 100, för jag tror att det ska verka fortare, man blir aldrig smartare!
Fick de i början med och prövade sedan någonting annat , både gav mig mer ångest än vad jag hade så jag slutade med båda och mår bra mycket bättre idag utan dom :)
Jag har också försökt sluta, men inte orkat ha abstinens, så xd
det är ju asdumt att sluta utan att trappa ned
Om man ska utredas för något måste ens föräldrar, lärare eller liknande vara med.
Problemet är att i mitt fall så känner mina föräldrar inte mig. Och de är sånna som låtsas att allt är bra, som ser världen som de vill ha den.
Jag undrar, om jag nu utreds och de svarar helt åt skogen, kan jag fortfarande bli diagnosticerad rätt?
Citat från melilot:
Soldier: Det står ju att det där gäller de som får tvångsvård?
Som jag skrev så vet jag inte under vilka omstädigheter hon vårdas eller om man ens blir informerad angående tvångsvården, verkar inte riktigt vara ens egna beslut när man läser följande: "Rätten får överlämna åt chefsöverläkaren att besluta om dessa villkor. När det finns skäl för det, får rätten återta denna beslutanderätt.
De särskilda villkoren får avse- skyldighet att underkasta sig medicinering eller annan vård eller behandling"
Citat från DeadSetOnSuicide:
Tack för tipsen om hur man kan hjälpa en anorektiker. Jag läste på ordentligt om det och lärde mig hur jag ska förhålla mig som kompis. Jag erbjöd t.ex. att följa med och äta något/köpa matvaror till henne eftersom hon är pank och övergiven. Hon tog inte emot min hjälp den natten men precis idag så SMSade hon och bad mig om hjälp. Så jag satte över pengar så att hon kan köpa mat tills hon får stödpengar från de byråkratier/institut hon är i kontakt med. Hon har alltså redan kontakt med psykiatrin och diverse hjälpgrupper.
Hon beskrev att hon vill sluta gå ner i vikt och vill bli frisk igen. Jag är jätteglad att hon bad om min hjälp och jag hoppas att det här kan bli en vändpunkt för henne. Hon tackade mig från djupet av sitt hjärta och jag konstaterade än en gång att jag bara vill vara henne behjälplig som kompis, att jag finns här för henne om hon är i knipa på något sätt.
Jag hoppas verkligen att det ordnar sig!
Tack för uppdateringen! Blir så lättad av att läsa detta. Hon har en helvetisk resa framför sig, men har hon vilja så kommer det gå. Väldigt bra att du hjälper till på sånt sätt som du gör.
Citat från powerless:
Om man ska utredas för något måste ens föräldrar, lärare eller liknande vara med.
Problemet är att i mitt fall så känner mina föräldrar inte mig. Och de är sånna som låtsas att allt är bra, som ser världen som de vill ha den.
Jag undrar, om jag nu utreds och de svarar helt åt skogen, kan jag fortfarande bli diagnosticerad rätt?
problemet är väl att du är precis som alla andra fjortonåringar, och din syn på livet är inte lika utvecklad som en vuxens.
för två år sen var jag precis som du, hatade vuxna, hatade mina föräldrar och världen osv osv.
har nu insett att allt jag tyckte då var käpprätt åt helvete.
men det jag försöker säga är att dina föräldrar kan veta mer än vad du gör gällande detta.
jaha. Tack antar jag.
Jag tvångsvårdas inte. Det var inte ens mina föräldrar som sökte hjälp åt mig. Det gjorde jag själv. Och enligt BUP handlar mina problem om sömnstörning och "tonnårsdeppression" och att det kan hända att det ligger asperger/add/adhd bakom vissa av mina problem som t.ex. social fobi och koncentrationssvårigheter därför ska jag få en utredning. Inget annat. Inga psykostendenser, inte självskadande, inte självmordsbenägenhet, inget livshotande eller skadligt enligt bup. Sen är de efterblivna och fattar inte ett skit. Trots det så säger de att de ska tvångsinlägga mig och anmäla mina föräldrar till soc om jag inte längre vill gå kvar hos dom. På vilket sätt är det rätt över huvud taget? Det är inte ens att jag vill sluta få psykisk vård, jag vill bara byta till vuxenpsyk eller något annat som inte är bup.
BUP suger.
Jag sa nej om en grej men han fortsatte att försöka övertala mig i 30 min.
Handlar inte om bup i allmänhet, utan fel på era behandlare isåfall.
Man har alltid rätt att byta om det inte känns rätt.
Jo exakt, det handlar ju om vilken behandlare man får. Men sen börjar "bup" i sig bli ett problem för mig då de inte verkar veta vad en mogen och ansvarstagande ungdom är... De behandlar mig verkligen som om jag fortfarande var 13 som när jag kom dit senast. Det blir så fel i och med att personer i min närhet vet hur mogen och ansvarsfull jag är, jag tar både hand om mig själv och andra.
lev med det, byt psykolog och läkare och gå vidare. det blir inte bättre på vuxenpsyk, min läkare jag hade senast var dum i huvudet.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet