Psykisk ohälsa
Citat från Bluddersoppa:
Ska på första-möte imorgon. Kan jag förbereda mej på att få gråta ut eller är första samtalet mer basic där man kortfattat går igenom vad man vill ha hjälp med osv ? Har aldrig haft sånna här samtal förutom med skolkuratorn så är nervös över vad det innebär, jag avskyr att inte vara förberedd.
Generellt sätt så är första mötet till för att du ska förklara vad du behöver hjälp med och så att de kan få en bild av hur du mår. Du kan eventuellt få göra ett kort test där du får svara på frågor ifall det rör sig om depression. Men det kan variera väldigt mycket och vissa kan vara ganska okänsliga så det kan komma några tårar ändå... Beror ju också på vad du vill och hur mycket du är villig att berätta första gången.
^Tack för svaret!
Jag har två frågor. Jag har för mig att inom 6 månader innan man fyller 18 så kan man byta till vuxenpsyk. Någon som vet ifall det stämmer? Vet iallafall att man inte måste fyllt 18.
Sen också, om jag vill bli flyttad dit, måste min nuvarande psykolog skicka remiss eller kan jag fixa det själv på något sätt? Kärringen jag går hos nu är helt efterbliven. Jag pallar inte mer. Hon ringde seriöst mina föräldrar idag och sa att jag skulle ta livet av mig trots att jag återupprepade gånger sagt att jag varken tänker göra det eller skadar mig själv...
Citat från TARDIS:
Citat från BubblegumBitch:
Jag har två frågor. Jag har för mig att inom 6 månader innan man fyller 18 så kan man byta till vuxenpsyk. Någon som vet ifall det stämmer? Vet iallafall att man inte måste fyllt 18.
Sen också, om jag vill bli flyttad dit, måste min nuvarande psykolog skicka remiss eller kan jag fixa det själv på något sätt? Kärringen jag går hos nu är helt efterbliven. Jag pallar inte mer. Hon ringde seriöst mina föräldrar idag och sa att jag skulle ta livet av mig trots att jag återupprepade gånger sagt att jag varken tänker göra det eller skadar mig själv...
Du ska kunna höra av dig själv. Eller via vårdcentral?
Min kurator fick inte skicka en remiss så hon skickar mig till skolläkaren nästa vecka som ska skicka mig vidare. Fått vänta en månad extra eftersom läkaren varit sjukskriven..
Okej tack, ska försöka ta reda på vilken vuxenpsyk jag ens ska vända mig till, finns ganska många i Stockholm haha!
bubblegumbitch, precis de ska skicka remisser, för mig skickade de från bup remiss till vuxenpsyk, då avgör de vilken "avdelning" du ska hamna hos
har utredning på g nu, ska bara skicka in alla självskattningspapper och så pratar vi om resultaten nästa fredag, ångest-och-nervös.com
Ska till bup på måndag för en "akuttid" jag fick för att min psykolog freakade ur utan anledning och ringde mina föräldrar och sa att jag var suicidal... Sa redan förra gången att jag ville ha en remiss till vuxenpsyk eller så skulle jag sluta totalt, vi skulle tydligen ta det på måndag... Får se, är inte särskilt hoppfull...
Hej. Jag tänkte fråga om någon här på EC har bra tips och knep man kan använda sig av om man vill stötta och ge hjälp till en vän med anorexi/bullimi? Det är svårt att få henne att förstå att hon är vacker och värdefull. Jag vill så gärna hjälpa henne och få henne att gå mot ett hälsosamt och lyckligt liv. Men jag känner mig maktlös inför hennes apati. Jag känner att hon är nästintill självmordsbenägen och hon verkar vara väldigt övergiven av sin familj.
Finns det någon där ute som har hanterat och räddat en kompis liv? Hur kan jag bäst gå tillväga för att hjälpa henne? Jag blir gråtfärdig över tanken på att en jämnårig människa är nära att dö och att jag inte kan rädda hennes liv. Det känns fruktansvärt... Vad ska jag göra?
DeadSetOnSuicide
Var inte för på.
Hota absolut inte med något som "Om du inte äter äter inte jag"
Fråga inte för mycket.
Det bästa enligt mig skulle vara om du typ... visar att du finns där för henne. Visa att du bryr dig, berätta att du bryr dig om henne, vad hon betyder för dig. Hon behöver ju någon. Hon kanske inte tror på vad du säger men det är värt det. Var en öppen famn hon kan gråta i, någon hon kan lita på. Allt man behöver ibland är en vän.
Du är en underbar person för att du vill hjälpa henne.
Om du säger att hon inte är tjock så vet jag inte hur hon är men personligen skulle jag bli väldigt irriterad då jag då ser det som att du ljuger.
Du borde inte prata om mat och sådär med henne typ.. Inte ge presenter eller liknande i form av mat.
Om hon äter, beröm henne.
^ Håller med om det powerless säger. Att berätta för någon med anorexi att denne inte är tjock stjälper snarare än hjälper.
Jag tycker dock att det är väldigt viktigt att uttrycka sin oro (på ett så lugnt sätt som möjligt. Kan av egen erfarenhet säga att ilska och irritation från omgivningen ofta bara förvärrar situationen). Att föreslå henne att söka hjälp är också bra, även om hon antagligen lever i förnekelse och tror att hon inte är sjuk nog eller inte förtjänar hjälp. Kolla gärna upp vilka ätstörningskliniker som finns där ni bor. Ofta går det att komma dit på besök utan att nödvändigtvis behöva skriva upp sig på behandling - vilket är bra då det kan få henne att "närma sig vården" utan att känna sig tvingad.
Kan tyvärr inte komma på några mer "tips" just nu, bortsett från det powerless redan sagt. Det är så mycket lättare att komma på saker du inte ska göra, snarare än saker du ska/borde, tyvärr. :(
Gnäll och tjata inte, men uttryck gärna oro så att hon förstår att du bryr dig. Säg inte "uuuh du är så smal, du ser ut som ett skelett, du har gått ner så mycket i vikt, börja ät" för det är mer peppande än allt annat kan jag säga utifrån egna erfarenheter... Eftersom en person med ätstörningar oftast har en väldigt skev kroppssyn räcker det inte för denne att bara gå ner i vikt och se det själv, det handlar väldigt mycket om att andra ska se det också...
Svar till DeadSetOnSuicide:
Om denne person inte bett om hjälp så ska du inte lägga dig i.
^ Håller jag nog inte med om...
^ Fel. Den sjuke ser ofta inte sitt beteende som sjukt. Ätstörningar är dessutom dödliga. Så ibland är det nödvändigt för omgivningen att lägga sig i.
Edit: Riktat till uSuck, självfallet.
Pekfinger: Jo exakt! Man ska inte pressa personen så pass att det blir värre och denne börjar må dåligt, men det är viktigt att uppmärksamma att det faktiskt finns ett problem trots att personen i fråga själv kanske inte vill det...
Citat från DeadSetOnSuicide:
Hej. Jag tänkte fråga om någon här på EC har bra tips och knep man kan använda sig av om man vill stötta och ge hjälp till en vän med anorexi/bullimi? Det är svårt att få henne att förstå att hon är vacker och värdefull. Jag vill så gärna hjälpa henne och få henne att gå mot ett hälsosamt och lyckligt liv. Men jag känner mig maktlös inför hennes apati. Jag känner att hon är nästintill självmordsbenägen och hon verkar vara väldigt övergiven av sin familj.
Finns det någon där ute som har hanterat och räddat en kompis liv? Hur kan jag bäst gå tillväga för att hjälpa henne? Jag blir gråtfärdig över tanken på att en jämnårig människa är nära att dö och att jag inte kan rädda hennes liv. Det känns fruktansvärt... Vad ska jag göra?
Säg absolut inget om hennes utseende och kommentera inte hur hon äter. Säg inte att hon är vacker eller smal eller någonting! Säg inte att det är bra att hon äter, det ska vara något normalt. Du bör ge henne komplimanger för hennes egenskaper, försöka få henne att berätta om sina framtidsdrömmar.
OM hon bestämmer sig för att försöka bli frisk (ätstörningar är det bara en själv som kan ta sig ur, ibland behövs tvångsvård för att den drabbade ska inse allvaret och komma ur svälten för att sedan kämpa själv) så kan du väldigt gärna vara med när hon "övar" på att äta olika saker eller släppa sitt kontrollbehov på annat sätt. Detta säger jag i egenskap av att själv ha varit sjuk. Bete dig framför allt normalt och agera förebild.
Även om det inte känns så kul att göra så "mot" din kompis, så borde du gå och kontakta psykiatrin. Hon kommer hata dig men sedan tacka dig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet