Psykisk ohälsa
Citat från kuwapenda
Har någon prövat andningsövningar och/eller yoga?
Tänkte börja och vill höra om det finns några speciella övningar som har hjälpt er, har länge velat sluta med medicin men inte hittat något substitut för depression och ångest.
Jag brukar dra igång avslappnande musik, lägga mig i sängen, andas djupa andetag igenom näsan, blunda och tänka tillbaka på positiva och lugnande minnen, såsom solnedgång i fjällen på en bergstopp eller en sommarnatt med goda vänner.
Behöver jag verkligen lugna ner mig så sätter jag två fingrar på halspulsådern och bara känner pulsen slå och fokuserar på andningen.
Citat från Weeaboo
Jag gick ett tag på yoga /antistress då jag fick remiss, (i samband med medicinering)men se till att du känner dig mentalt redo dvs, jag blev så överväldigad och slutade efter ett tag. Men kolla in på det lite mer och se ifall du vill börja!
Man behöver inte gå på Yoga-klasser för att utöva yoga, du sitter framför en dator där informationen är oändlig, googla litegrann, testa lite själv så slipper du ens tänka på andra runtomkring dig (om det nu var problemet).
Man kan inte fly sin verklighet med "mediciner", man måste ta tag i problemet inom sig själv, kontakta sitt undermedvetna och räta ut frågetecken.
Citat från Soldier
Citat från Weeaboo
Jag gick ett tag på yoga /antistress då jag fick remiss, (i samband med medicinering)men se till att du känner dig mentalt redo dvs, jag blev så överväldigad och slutade efter ett tag. Men kolla in på det lite mer och se ifall du vill börja!
Man behöver inte gå på Yoga-klasser för att utöva yoga, du sitter framför en dator där informationen är oändlig, googla litegrann, testa lite själv så slipper du ens tänka på andra runtomkring dig (om det nu var problemet).
Man kan inte fly sin verklighet med "mediciner", man måste ta tag i problemet inom sig själv, kontakta sitt undermedvetna och räta ut frågetecken.
Är du en sådan där stor medicinmotståndare?
Det verkar inte vara bättre än så
Undra om han någonsin har mått riktigt fruktansvärt, jag har svårt att tro att de som uttrycker sig på det viset kan ha gjort det
Citat från busbarn
Det verkar inte vara bättre än så
Undra om han någonsin har mått riktigt fruktansvärt, jag har svårt att tro att de som uttrycker sig på det viset kan ha gjort det
medicin är ju inte nån lösning på något problem. däremot så kan medicin vara nödvändigt i perioder man mår som värst, men sen får man börja arbeta med sig själv och få ordning på problemet man har, då är avslappningsövningar och andningsövningar snorbra.
Det beror helt på vad problematiken ligger i, det finns sjukdomar som ska medicineras livet ut av en anledning och det finns sjukdomar som bör medicineras livet ut av en anledning
Sedan behöver man inte gå på otroligt tunga mediciner hela livet, och medicinering ska alltid följas upp med terapi, det är inget quickfix i sig själv med mediciner absolut inte
Citat från busbarn
Det beror helt på vad problematiken ligger i, det finns sjukdomar som ska medicineras livet ut av en anledning och det finns sjukdomar som bör medicineras livet ut av en anledning
Sedan behöver man inte gå på otroligt tunga mediciner hela livet, och medicinering ska alltid följas upp med terapi, det är inget quickfix i sig själv med mediciner absolut inte
jo klart det finns grejer som behöver medicineras livet ut, men det allra mesta går att jobba med och på sikt bli medicinfri, speciellt våra vanligaste psykiska problem. ångest, depressioner, tvångstankar osv osv går att bli helt medicinfria ifrån om man lär sig hantera det.
och som sagt, när man mår riktigt dåligt är mediciner ett måste många gånger, absolut. har själv gått på dittan och dattan förr, men har fått bukt på det mesta genom avslappningsövningar och andningsövningar, it works like a charm.
problemet är ju att psykvården inte fungerar, de trycker i dig massa piller så fort du får diagnos, funkar inte en så får du testa en annan. det finns inte resurser eller tid att behandla problematiken.
depressioner kan man gå och få piller mot i flera år i sträck till exempel, det är fan skrämmande.
Som sagt jag känner både-och när det kommer till just denna fråga
I Maj fyller jag nitton och då har jag varit medicinerad sen jag var fjorton vilket är en väldigt lång tid att äta mediciner helt enkelt
Det började väl när jag var runt tio, och så började min problematik bli mer allvarlig när jag var ungefär tolv år och tro mig jag testade yoga, meditation, gick i samtal hos skolkuratorn men ingenting hjälpte och jag blev sjukare och sjukare tills jag blev inkastad på BUP och de började medicinera mig
Om jag inte fått mina mediciner hade jag inte varit en fungerande individ, jag hade behövt sjukskrivas från skolan och kan inte ens tänka mig hur många gånger jag hade försökt ta livet av mig, om jag ens hade överlevt de tre åren
Sen var jag utan mediciner i ungefär ett halvår innan allting rasade för mig, och såhär i efterhand hade jag önskat att jag inte hade slutat ta mina mediciner då jag uppenbarligen inte var nog stabil för att klara mig utan dem då
Jag känner ingen stress att sluta ta mina mediciner för närvarande just därför att jag vet att det är viktigare att jag hinner bli stabil och klarar av att hantera livet innan jag slutar ta dem igen så jag slipper bli inkastad i hela karusellen igen med nya läkare, psykologer osv, medicinerna fungerar som kryckor och gips för mig och innan allt är läkt så ska jag inte belasta mer än nödvändigt då det bara förlänger läkningsprocessen
jo jag är med dig, som sagt så är det viktigt innan man klarar av att klara sig utan dom. det är ju inte lätt under tonåren heller då man har puberteten och en hel del mental och fysisk utveckling kvar att gå igenom också!
Citat från Peppar
Är du en sådan där stor medicinmotståndare?
Det är skillnad på medicin och "medicin", smärtstillande / ångestdämpande / lugnande är inte medicin enligt min mening, det är en temporär lösning eftersom det går att klara sig utan dessa preparat och det är bevisat. Långvarigt bruk av dessa preparat är skadligt, väldigt skadligt och kan till och med förstöra arvsmassa, för att inte tala om alla dessa hemska bieffekter.
Hur gjorde man förr i världen? Tog man ett piller då och intalade sig själv att man mådde bra? Nej, man försökte lösa problemen på andra vägar, kolla bara på alla alternativa metoder det finns och som har använts i tusentals år och det funkar faktiskt, bara man vill att det ska funka.
Mycket handlar om viljan och motivation, litegrann som styrketräning för en överviktig, har personen viljan och motivationen att förändras så kommer personen att förändras, samma sak med missbrukare, dom måste bryta sitt mönster, men viktigaste saken är viljan och motivation till förändring utan den går ingenting.
^ Eller så dog man för att man tog livet av sig
Citat från busbarn
Det verkar inte vara bättre än så
Undra om han någonsin har mått riktigt fruktansvärt, jag har svårt att tro att de som uttrycker sig på det viset kan ha gjort det
Fysiskt eller psykiskt fruktansvärt och vad innebär fruktansvärt, är inte det en tolkningsfråga?
Vad du definierar som fruktansvärt kanske är barnlek för mig eller vise versa.
Jag kan säga såhär, jag har levt på den här jorden i 21 år, flera år än vad du har gjort. Du vet ingenting om mig och jag vet ingenting om dig men psykiskt så är jag stark och är sällan sjuk, men om jag ska svara ärligt på din fråga så måste jag säga att jag faktiskt har mått fruktansvärt dåligt.
Låt mig börja att säga att åren du levt på denna jord spelar lite till ingen roll i den här frågan - Lika lite som jag vet någonting om dig så vet du ingenting om mig vilket gör att det där är ett otroligt dumt uttalande att göra
Det handlar inte om definitioner av vad som är fruktansvärt, det jag upplever som fruktansvärt kommer alltid att vara fruktansvärt oavsett ifall du inte skulle uppleva min smärta som fruktansvärd därför du har upplevt värre smärta, jag pratar alltså inte om händelser som har påverkat ditt liv utan jag pratar om faktiskt sjukdom
Om du är psykiskt stark så kan du likna det vid att du har en bra immunförsvar - Du kommer inte att bli sjuk lika lätt, men någon som har ett nedsatt immunförsvar kommer lättare att bli sjuk oavsett om du tycker att de borde bli sjuka av det eller inte. I Afrika dör barn ständigt av magsjuka eller diarré medan det är otroligt sällsynt här, alltså kan du inte definiera sjukdomen som mer eller mindre hemsk dessutom utan det handlar helt och fullt om vad du har för personliga förutsättningar att klara av sjukdomen
Om du nu har mått fruktansvärt dåligt så borde du veta mycket väl att det finns en tid i din sjukdomsperiod där du kommer till vägvalet att antingen så tar du livet av dig eller så fortsätter du leva - och det är långt ifrån alla som klarar av att vända utan hjälp av mediciner. Dessa människor lobotomerades, låg instängda på mentalsjukhus, misshandlade sina barn eller sin fru, var alkoholister eller tog livet av sig tidigare, det handlade inte om viljan och motivationen, för när du är nog sjuk så finns det ingen vilja eller motivation och det är ett av de största problemen med dessa sjukdomar, att just viljan och motivationen försvinner fullständigt från patienten
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet