Psykisk ohälsa
Citat från Bairyhalls
Svårt att bli medicinfri om man knaprat piller ett längre tag.
Blir det inte fel på ena håller så blir det på andra.
Enligt mig så var det en jävla pisstablett. Jag hade den i 4 månader och det räckte mer än väl för mig.
Citat från hangthedj
Be om hjälp och en diagnos är två skilda saker.
Försök först och främst att få tag i en riktig psykolog, leta inte problem, hitta lösningarna.
Jag är egentligen inte rätt person att säga det överhuvudtaget, men jag har lärt mig med åren att det är farligt att "leka" med psyket och speciellt med mediciner inblandat.
En diagnos är lätt att ha som ursäkt också, omedvetet eller medvetet.
ja men för att få tag i en psykolog måste jag be bup göra något :----) och inget kommer hända om jag inte kommer med något konkret :-----------------) måste därför säga till dem att jag misstänker att jag är bipolär :------------) klart jag skiter i _diagnosen_ i sig, men jag vill kunna få hjälp liksom
om du inte vill säga rakt ut att du misstänker bipolaritet så kan du väl bara berätta om orsakerna till att du tror det så förstår de väl att det är bipolaritet det handlar om?
Citat från disorderly
om du inte vill säga rakt ut att du misstänker bipolaritet så kan du väl bara berätta om orsakerna till att du tror det så förstår de väl att det är bipolaritet det handlar om?
ja alltså, det är ju ungefär det jag gjort. alla jag har pratat med har reagerat på just bipolär, men det har som sagt inte blivit något av det. så jag måste helt enkelt skrika HALLÅ JAG KANSKE ÄR BIPOLÄR HJÄLP MIG i deras ansikten, utan att låta som en tolvåring............. skulle jag börja prata med min bup/soctant om det skulle hon typ be mig andas i fyrkant
Citat från Babsaan
Tyvärr så fungerar mediciner olika från person till person och psykiatrin i Sverige suger så oftast får man testa sig fram.
Jag låter kanske som en jubelidiot som ger dig tipset, men drick te en stund innan du går och lägger dig.
Det hjälper mig, inte alltid men det är rogivande. I värsta fall så har jag zopiklon då mitt enda problem är att somna, inte själva sömnen.
mina problem är jävligt svårförklarade. har i stort sett alltid mått dåligt rent allmänt, sen jag var liten. riktiga _depressioner_ flera gånger om året sen jag var 13 ungefär. har ju vetat om vad bipolär sjukdom är sen länge, men kände inte till att det fanns fler olika typer, och när jag läste om typ 2 så kände jag att jag kunde relatera till det rätt hårt. får perioder om typ ~fyra dagar där jag blir pigg, allmänt glad, jävligt kreativ, rik på idéer osv osv. förra gången jag hade en sån period var det typ värre än så också, för jag var så SJUKT jävla exalterad att det blev fysiskt jobbigt. mina depressioner har också blivit längre och djupare för varje gång. är verkligen rock bottom just nu, och det är väl i stort sett därför jag inte kan vänta på hjälp mycket längre.
började med sertralin för några veckor sen. läkaren sa bokstavligen "om du blir EXTREMT glad får du ringa mig för då är du bipolär". kände en stor skillnad i humör bara efter några dagar, men tänkte att det bara var medicinen som verkade typ pga _så_ extremt var det inte?? det försvann efter några dagar tho, och efter ytterligare ett par dagar tänkte jag att det kan ha varit en medicin-inducerad hypomani (och ja jag vet att ssri är väldigt knasiga i början, men med tanke på att det stämmer överrens med tidigare "bra perioder" så finns det en viss risk.). Var ju på ett uppföljningsmöte också, men då tänkte jag ju bara att det var medicinen som funkade A+ 10/10 jättebra för mig så jag sa ju typ det..... även den jag träffade då reagerade iofs på bipolär så vi får se vad som sägs på nästa antar jag.
problemet är ju också att mina eventuellt hypomana stunder inte blir problematiska, så dem vill jag ju inte få bort. det jag funderar över är ju dock om det verkligen funkar att "behandla" (ge mig ssri och sen skita i det) någon för depression om personen egentligen är bipolär. dessutom är det inte så pepp att må BRA och typ JAPP NU KAN JAG GÅ I SKOLAN IGEN IT'S COOL GE MIG UPPGIFTER för att sen ba "nope pallar inte pallar inte pallar inte" en vecka senare.
då är det ju ganska lätt: fortsätt med medicinen och om den får dig att må bra (utan att skjuta upp dig för högt) så är det väl löst kind of, utan utredning.
har du ställt till med problem under nån hypomani eller vad det nu varit?
den har inte den "positiva" effekten längre. har ju bara tagit den några veckor, så jag har inte kunnat märka av några _riktiga_ effekter än. men ja, har tänkt så också. så länge ssri funkar mot bipolär-depressioner också går det ju!
och ja alltså det beror på vad man menar med problem. har gett mig in i projekt och lovat att göra saker osv som jag sen inte kan hålla pga crashar så djupt ner, och det blir ju rätt jobbigt. har även typ spenderat pengar på helt onödiga saker, men det kanske inte räknas som ett actual problem så länge man inte är beroende av sin inkomst haha. lägger jag _hela_ mitt studiebidrag på smink skadar det ju egentligen inte mig direkt, eftersom jag ändå kan överleva. annat gäller väl folk som faktiskt måste köpa mat för sina pengar. och ok jag svamlar nu märker jag, sry.
eller ja, lätt är det ju inte... fortfarande asjobbigt.
Citat från hangthedj
Jag hade själv sertralin när jag var 17. Fungerade super bra den första veckan då jag kände mig hög, och efter tre veckor så vände det till depression och de ökade dosen utan resultat.
Biverkningarna på alla SSRI är djupare depression och just för att en SSRI är serotoninhöjande så är det inte så konstigt att man blir mer uppåt. (vilket du säkerligen läst)
Jag vet att det är frustrerande att behöva vänta på att saker och ting ska bli bättre, men jag råder dig till att vänta och nöja dig med att hitta en bra samtalskontakt så länge. Skulle du bli satt på utredning så kan den ta ett halvår och sedan så kan medicineringen som sagt ta år att komma in i, den kan även påverka dig ordentligt negativt i perioder.
Har du även en diagnos satt så är läkare rätt glada för att medicinera och experimentera.
Citat från hangthedj
den har inte den "positiva" effekten längre. har ju bara tagit den några veckor, så jag har inte kunnat märka av några _riktiga_ effekter än. men ja, har tänkt så också. så länge ssri funkar mot bipolär-depressioner också går det ju!
och ja alltså det beror på vad man menar med problem. har gett mig in i projekt och lovat att göra saker osv som jag sen inte kan hålla pga crashar så djupt ner, och det blir ju rätt jobbigt. har även typ spenderat pengar på helt onödiga saker, men det kanske inte räknas som ett actual problem så länge man inte är beroende av sin inkomst haha. lägger jag _hela_ mitt studiebidrag på smink skadar det ju egentligen inte mig direkt, eftersom jag ändå kan överleva. annat gäller väl folk som faktiskt måste köpa mat för sina pengar. och ok jag svamlar nu märker jag, sry.
haha, men ja, känner igen det där "vill må bra, men vill inte ha bort de höga perioderna, hallå???".
så på det sättet är det kanske segt att få diagnosen bipolär - antingen kapar man himmel och helvete, eller så struntar man i all medicinering. man får ju liksom inte grejer som bara kapar depressioner om man har bipolär på pappret.
sååååååå, jag hoppas du kan må bra av det du äter nu och slippa bli diagnoserad!
skönt med någon som svamlar förresten.
spicy: önskar verkligen jag kunde vänta, men det går inte längre. har gått hos bup och diverse andra "hjälpmottagningar" i ett och ett halvt år, och den enda anledningen till att jag ens får gå till bup nu är för att jag i stort sett tvingade dem till det. detta trots att jag scorat så högt på madrs-s att läkarna sa "ta henne till akutavdelningen", liksom. kommer inte få träffa en vettig samtalskontakt om de inte känner att det ___verkligen___ behövs, dvs vid typ självmordsförsök alternativt en "seriös" diagnos. eller ja, det känns som det iaf. hellre det sistnämnda än det första isåfall :--)
disorderly: haha ja jag får väl vänta och se helt enkelt! kommer ändå inte tillbaka till bup innan sertralinet (förhoppningsvis) börjat ge riktiga effekter. men thank u for your kind words!!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet