Psykisk ohälsa
Men seriöst, om jag vill sova ett dygn - hur många?
Citat från Tryffelgaffel
Citat från hangthedj
Vad gör man när man misstänker att någon i ens närhet har narcissistisk personlighetsstörning? :--)
Det är inte en personlighetsstörning utan ett beteende.
Man kan få diagnos på det så jo, det är en personlighetsstörning för det flesta "vanliga" människorna beter sig inte så.
Citat från hangthedj
Vad gör man när man misstänker att någon i ens närhet har narcissistisk personlighetsstörning? :--)
Det svåra är ju att få dom att inse det.
Jag är helt övertygad om att min lillasyster lider utav det. Jag letade upp de stereotypiska mönstrena och hon visar tydliga tecken på 7 av 9 punkter. Jag har försökt få henne att gå till en psykiatriker men problemet är att hon inte förstår att det är något fel på henne.
Men läs på mer om det, och konfrontera personen.
Ni som använder propavan, hur många tar ni?
Jag planerar att bli psykolog, och då är det givetvis väldigt viktigt att kunna släppa sitt arbete när man väl har kommit hem. (Dvs inte gå runt och tänka på hur dåligt ens patienter mår osv).
Är det någon som har något tips på hur man kan träna på detta?
Om någon kommer och pratar med mig om något problem de har eller hur deras psykiska allmäntillstånd är så brukar jag försöka svara mer som jag tror att en psykolog hade gjort, istället för att inta kompisrollen och säga det som jag tror att de vill höra. Alltså, jag säger det de BEHÖVER höra och inte det som är enklast för min egen del. Men det känns samtidigt lite elakt mot dem, att jag ser deras problem som träning för mig. Men så länge de inte vet om detta så ska det väl inte ha så stor betydelse?
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
Citat från Marelia
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
Av vad jag har hört så är det rätt så vanligt att folk med strulig bakgrund läser till psykologer eller socionomer som självterapi, undermedvetet.
Citat från Marelia
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
Jag tror inte det är särskilt vanligt, men det lär ju säkert förekomma. Vissa är ju bättre på att dölja det än andra..
Det är nog lite både ock, man blir väl ganska bra på att känna igen sin egen diagnos, men utöver det så är det väl mer av ett hinder skulle jag tro (beror ju självklart i vilken grad denna störning är)
Jag tror att en arbetsgivare enbart bryr sig om hurvida du kan arbeta produktivt eller inte, dom söker efter en Psykolog, inte efter ett psykfall. (ursäkta uttrycket, men du kanske förstår hur jag menar)
Hm, tanken har faktiskt slagit mig att det kan vara en av anledningarna till att psykologi intresserar mig så mycket.
Kanske är det en tillgång att själv inte vara "helt perfekt", man kanske får en större förståelse för andra människors problem.
Jag har alltid haft en tendens att omedvetet "diagnosticera" människor jag träffar. Med det menar jag att jag ofta får en känsla av varför de agerar som de gör. Vad som ligger bakom deras beteende liksom. Tyvärr kan jag ibland göra likadant mot mig själv, vilket inte är särskilt bra eftersom man ofta inte har så välutvecklad självinsikt som man tror att man har.
Citat från Marelia
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
min psykolog tyckte att jag borde utbilda mig till psykolog. nu är ju jag inte helt "galen" heller men. det inverkar nog inte på ditt arbete om du har några diagnoser av nåt slag, alla diagnoser är ju inte funktionsnedsättande om man vill arbeta inom psykiatrin, långt ifrån.
Citat från Tour
Citat från Marelia
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
min psykolog tyckte att jag borde utbilda mig till psykolog. nu är ju jag inte helt "galen" heller men. det inverkar nog inte på ditt arbete om du har några diagnoser av nåt slag, alla diagnoser är ju inte funktionsnedsättande om man vill arbeta inom psykiatrin, långt ifrån.
Varför tyckte din psykolog att du skulle utbilda dig till psykolog?
Kan tänka mig att det kan bli besvärligt om man har diagnoser som direkt påverkar kommunikationen med andra människor. Kommer dessvärre inte på något bra exempel, men du kanske förstår vad jag menar?
Citat från Marelia
Citat från Tour
Citat från Marelia
Kom på en sak till. Hur vanligt är det egentligen att psykologer själva lider av t ex personlighetsstörningar och liknande?
Kan detta vara ett hinder i yrket, eller snarare en tillgång? Givetvis beror det på vilken typ av personlighetsstörning det gäller, men om man tänker generellt. (Eller om ni har något exempel). Tycker arbetsgivare i allmänhet att det är viktigt att en potentiell ny anställd (psykolog) är så "frisk" som möjligt?
min psykolog tyckte att jag borde utbilda mig till psykolog. nu är ju jag inte helt "galen" heller men. det inverkar nog inte på ditt arbete om du har några diagnoser av nåt slag, alla diagnoser är ju inte funktionsnedsättande om man vill arbeta inom psykiatrin, långt ifrån.
Varför tyckte din psykolog att du skulle utbilda dig till psykolog?
Kan tänka mig att det kan bli besvärligt om man har diagnoser som direkt påverkar kommunikationen med andra människor. Kommer dessvärre inte på något bra exempel, men du kanske förstår vad jag menar?
hon tyckte jag hade bra egenskaper för en psykolog och intresse för det, typ.
jo men många diagnoser kan man ju komma över också och få kontroll över, social fobi t ex går ju att träna så man hanterar det bättre, sen visar den ju sig olika för olika personer, i olika situationer :)
Jag har inte fått någon diagnos, för att jag inte undersökt det. Min mor är lite rädd och ignorant på det sättet att hon inte velat gå till doktorn och undersöka det. Snart blir det dock ett besök hos VPM för att snacka och undersöka.
Något fel måste det ju vara ifall man är tvungen att sjukskriva sig pga kronisk depression.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet