Psykisk ohälsa
Citat från becksvart
jo om man har tur!
jag tycker att privat känns mer seriöst än bup, visst bup har väl hjälpt lite men inte så mycket som det har behövts.
träffade en sjukgymnast, istället för att gå till vårdcentralens sjukgymnast skickade mamma mig till en privat.
och vad braaaa han var! han var riktigt förstående, trevlig och jag var väldigt bekväm med att prata med honom.
han var ju inte ens psykolog men det kändes som det, man kände att han verkligen ville hjälpa tillskillnad från de som jobbar på bup.
får mer en upplevelse att de bara ser det som ett jobb (nu menar jag inte att de ska bry sig genom att gå in i det jag går igenom) men man märker om personen man sitter med är intresserad av att man ska bli bättre.
Citat från becksvart
Det lär finnas en del privat kliniker i ditt län dit kan du vända dig för att få förmodligen bättre vård med mindre väntetider.[/i]
Näe, jag har inte råd med privatkliniker, håller mig till öppenvårdsmottagningar.
Dock är det köer överallt då hela Stockholm är överbefolkat på personer som är deprimerade eller har andra psykiska problem.
Jag är för gammal för bup också, så det måste ju vara vuxenpsykiatrin och eftersom jag inte är minderårig får jag inget företräde vilket jag antar att minderåriga får då de fortfarande är barn och prioriteras (?)
Citat från Diskmaskin
du gick aldrig på t ex bup innan du blev myndig då?
själv hade jag en remiss hos vuxenpsyk från tidigare kontakter så att jag fick tid 4 dagar efter att jag fyllde 18
Citat från Bairyhalls
du gick aldrig på t ex bup innan du blev myndig då?
själv hade jag en remiss hos vuxenpsyk från tidigare kontakter så att jag fick tid 4 dagar efter att jag fyllde 18[/i]
nope! jag var aldrig i kontakt med psyk innan jag blev 18,
så nu är man lika behandlad som 50 åringarna </3 känns så irrelevant bara :(
Funderat flera gånger att prata med någon psykolog då jag ständigt får höra hur elak/självisk och oförstående jag är. Vore bara så trist att få en stämpel på sig eller något.
Citat från Taex
Funderat flera gånger att prata med någon psykolog då jag ständigt får höra hur elak/självisk och oförstående jag är. Vore bara så trist att få en stämpel på sig eller något.
Det är väl asnice att ha en stämpel, så kan du veta att det faktiskt är någonting du kan ändra med dig själv och göra någonting åt det.
Eller så slutar man utgå från vad andra tycker. För helvete.
Citat från Diskmaskin
Som jag tänker på det är det inte alltid bra då det kanske kan förhindra mig från att få jobb och liknande. Känner personer som misstänker att de inte fått jobb pga sina diagnoser.
Ado, jag utgår ifrån vad mina närmaste tycker då jag råkar bry mig. Inte direkt randoms jag lyssnar på.
Men angående jobb osv. Berättar man inte om sin diagnos (om det inte har någon relevans vill säga) så är det ju inget hinder vid anställning. Skulle det senare visa sig att man insjuknar eller får problem så är den ju snarare ett stöd vid sjukskrivning och kontakt med försäkringskassan. Arbetsgivaren får ju heller inte sparka dig på grund av problem med sjukdom. Så att få sin problematik på papper kan många gånger vara en fördel även i arbetsrelaterade situationer.
Citat från Diskmaskin
Citat från becksvart
Det lär finnas en del privat kliniker i ditt län dit kan du vända dig för att få förmodligen bättre vård med mindre väntetider.
Näe, jag har inte råd med privatkliniker, håller mig till öppenvårdsmottagningar.
Dock är det köer överallt då hela Stockholm är överbefolkat på personer som är deprimerade eller har andra psykiska problem.
Jag är för gammal för bup också, så det måste ju vara vuxenpsykiatrin och eftersom jag inte är minderårig får jag inget företräde vilket jag antar att minderåriga får då de fortfarande är barn och prioriteras (?)
Kan relatera till det där , det är sjukt mycket köer och det är inte många privata här i sthlm som ger högkostnadsskydd. Folk mår piss i storstan tydligen. Jag har frikort nu men vilken nytta gör det när jag bara får träffa någon med månaders mellanrum?
Hittade nyligen denna lista på psykologer...kanske kan vara något att pricka av :
http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/sok-terapeut/stockholm.htm
Någon som har erfarenhet av korttids behandlingshem på bup? (8 veckor)
Eller det kanske är fel tråd att fråga i.
* Ensamhet.
* Nedstämdhet, depression.
* Ångest.
* Självmordstankar.
* Sömnproblem.
Nej men titta, här stod det ju lite om mig.
Du menar där stod det lite om medelsvensken?
Citat från Tammie
Någon som har erfarenhet av korttids behandlingshem på bup? (8 veckor)
Eller det kanske är fel tråd att fråga i.
Jag har, men på behandlingshem kan man behandlas för olika saker och man kan bli inlagd av olika orsaker. Vad för typ av problem söker du erfarenhet av?
Citat från Legilimency
Jag har, men på behandlingshem kan man behandlas för olika saker och man kan bli inlagd av olika saker. Vad för typ av problem söker du erfarenhet av?[/i]
Jag ska utredas men har inte blivit placerad på ett utredningshem. Så blev en aning förvirrad om vilka skillnader det är mellan utrednings- och behandlingshem.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet