Polyamori!! Vara kär i och bli ihop med flera personer.
^ Åh, inspirerande att höra!
Jag kände att det var relativt lätt att gå ut med att jag var poly öppet inför hela världen (kanske för att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker.) Men något jag däremot tycker är jättejobbigt, är att berätta det för den/de personer jag är intresserad av. För då bryr jag mig ju plötsligt hur mycket som helst om deras åsikt. Hur har ni gjort för att berätta sånt?
Hur ofta blir ni som är poly/relationsanarkister svartsjuka på andra personer? Har det aldrig hänt er? Har ni lärt er att inte bli det?
Jag tycker att relationsanarki låter som att det skulle kunna passa in på mig ganska bra, men jag är lite osäker.
(Jag dygnar, ber om ursäkt i förväg om inlägget är fucked up beyond all repair.)
Kände svartsjuka i början men det grundade sig i min egen osäkerhet och med tiden lärde jag mig att hantera det och inse att allt jag var svartsjuk över var rätt så onödigt att känna typ "åh nej nu har han sex med en annan" liksom. På ett år har jag lärt mig fasligt mycket!
Polyamori är antagligen not my thing, men tycker att det är sjukt intressant!
En personlig fråga: Skulle någon av er som är polyamorösa någonsin kunna tänka sig att gifta er, eller känns det helt uteslutet? Kan tyckas vara en självklar fråga, men jag personligen är ganska säker på att jag inte vill gifta mig, trots att jag vill ha ett monogamt förhållande.
Citat från Mik
En personlig fråga: Skulle någon av er som är polyamorösa någonsin kunna tänka sig att gifta er, eller känns det helt uteslutet? Kan tyckas vara en självklar fråga, men jag personligen är ganska säker på att jag inte vill gifta mig, trots att jag vill ha ett monogamt förhållande.
äktenskap är ju en juridisk överenskommelse mer än något annat, om man ska hårddra det, och de fördelarna kan man ju dra nytta av som poly också. jag tänker nog gifta mig tids nog. men det är rätt störande att man bara kan gifta sig med en person, kan inte utesluta att det kommer vara motiverat att göra det med fler än en.
sen är det ju rätt kulturellt rotat också, så det förutsätter ju att ens partners är okej med det. men jag ser det mest som en juridisk överenskommelse.
jag har aldrig förstått polyamori, men jag förstår inte heller varför det ska anses som fel.
jag är inte för det , för jag skulle aldrig vilja ha ett själv eller vilja att min partner skulle vilja ha det på det sättet.
men jag förstår inte varför detta ska ses som något dåligt om ingen skadas av det,
bara för vi som inte är för polly eller skulle välja det själva behöver ju inte egentligen bry sig ett piss vad andra gör eller inte gör.
i slutändan gör ju alla vad som känns bäst för en själv och skiter i vad andra tycker.
Det här quotet fick mig att tänka lite på polyamori:
A flower does not think of competing to the flower next to it. It just blooms.
Yeah, samma här.
Jag tyckte att han var väldigt otydlig och lät lite förvirrad.
Citat från Vanilj
Hur ofta blir ni som är poly/relationsanarkister svartsjuka på andra personer? Har det aldrig hänt er? Har ni lärt er att inte bli det?
Jag tycker att relationsanarki låter som att det skulle kunna passa in på mig ganska bra, men jag är lite osäker.
(Jag dygnar, ber om ursäkt i förväg om inlägget är fucked up beyond all repair.)
De enda gångerna jag blir svartsjuk är när jag blir "bortvald" till förmån för någon annan. Samt när jag tror att jag blir det för att jag inte vet/litar på att mitt kärleksintresse inte är monoamorös (vilket är något annat än monogam).
EDIT: Men det är aldrig något jag kan tillåta mig "straffa" någon för, som tycks göras i vanliga monogama förhållanden. Utan ingen kan rå för sina känslor så det är bara något jag får acceptera. Personen i fråga kommer ju inte få mer känslor för mig för att jag sätter upp regler om fysisk avhållsamhet gentemot andra...
Vill så gärna att det är polyamori dem antyder på:
1:42 - Där hade Dan en poäng som jag inte tänkt på tidigare, hur vi talar om sexuell exklusivitet på samma sätt som vi tidigare talat om att vara oskuld - det är samma heliga "renhet" och "oskuld", utöver förbindelsen med sin partner, som idealiseras. Och att om en har sex (eller ens flirtar) med någon annan har en brutit någon sorts helig "monogamy-hymen".
Och det märks verkligen hur stark den här "kyskhets"-moralen är. Så fort jag öppnar upp för tanken att det skulle vara en social konstruktion i t.ex. Otrohet-tråden spyr folk galla över mig och tycker jag är äcklig eller dum i huvudet som försvarar de smutsiga "otrogna"...
Är polyamori så vanligt att ni kan hitta partners som ni älskar och som är polyamorösa?
För hur ofta blir man kär egentligen. Eller har ni inga krav alls på er partner så att ni kan bli kära i vem som helst?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet