Citat från pingu:
how to be liberal: "that's fascist though..."
how to be vänster: har inget argument, men tänker haka upp mig på semantik för billiga poäng

du menar exakt det du gjorde på förra sidan?
vill bevara mina good boy-points nu herrå owo

CraxiBamdikut 30 år

2 668 forumsinlägg

Skrivet:
11 januari 2017 kl. 17:52

CraxiBamdikut 30 år

le hästskoteori

tysth 33 år

4 436 forumsinlägg

Skrivet:
11 januari 2017 kl. 18:16

tysth 33 år

retoriska grepp känns ju ganska relevant till ett rättfärdigande av handlingar dock men who am i to diss a brie

Nakwa Kille, 37 år

4 230 forumsinlägg

Skrivet:
11 januari 2017 kl. 18:36

Nakwa Kille, 37 år

Orks 37 år

10 112 forumsinlägg

Skrivet:
11 januari 2017 kl. 19:39

Orks 37 år

Citat från u_suck_tbh:

Citat från Orks:
Citat från u_suck_tbh:
Ba för att det finns naiva liberaler som inte vill bekännas med den i liberalismen inbyggda "soft social darwinism"
Det finns ingen inbyggd "soft social darwinism" i liberalism, om du inte med social darwinism menar att inte garantera ekonomisk likhet för alla människor. Då kanske "soft social darwinism" inte är så dumt. Motsatsen kräver en sorts direkt fascism, om du inte tror att alla människor demokratiskt bestämmer sig för att dela med sig av alla sina ägodelar.
"Soft social-darwinism" som i att "arbetslöshet är ett val" och det blinda ögat mot fattigdom och värderande av rättigheterna som kommer med privat egendom över människoliv "omg du tog skydd från nattkylan i en tom lokal - det är olaga intrång och kränkning av privat egendom!!"
"Alla sina ägodelar"
Toothbrush please, thank you.
Går att göra en distinktion mellan egendomar och ägodelar. "Nyans är svårt"

Ibland händer oss dåliga saker mot vår vilja, och liberalismen försöker inte rättfärdiga detta genom att säga annorlunda. Att vi är arbetslösa kan bero på att vi är oförmögna att arbeta, att vår kompetens inte är i efterfrågan, och för att vi direkt eller indirekt väljer att inte jobba.

Nog för att fattigdom är ett problem, men ditt exempel med lokalen säger ingenting om våra grundprinciper, det är ett känsloargument som bygger på att det finns ett överflöd i samhället. T ex framgår det inte hur du tycker att värdet av "människoliv" borde kvantifieras. Om 10 personer är vilse på havet i en livbåt med proviant för bara några dagar, är det då mer rimligt att alla delar lika för några dagar, eller att några få baserat på särskilda kriterier får ett överskott? Finns det ett rätt och fel, eller är det konsensus-baserat? Är någon mer berättigad att ta det beslutet?

Du kan också fråga dig själv vare sig en marknadsekonomi eller planekonomi är mest gynnsam i längden och kortsiktigt, vad det beror på, och vare sig något av dem är 100% effektivt och producerar exakt de resultat man önskar sig. Det är inte en så simpel fråga som, "stackare som fryser i kylan". Det handlar också om vad som är rimligt på en makroekonomisk skala, och jag tror inte du anser att vi borde göra undantag överallt (för då fungerar inte systemet). Det sagt har jag faktiskt yttrat mig om att en medborgarlön som utplånar absolut fattigdom hade kunnat vara ett bra verktyg. Det förutsätter dock ett visst välstånd i samhället.

Token satire: