PoRno's & Kirrecore's Frågespalt
Someone has a huge penisssssssssssssssss
Ah, my turn then?
Jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra
Jag har aldrig haft ett förhållande, inte ens varit i närheten.
Har VÄLDIGT dåligt självförtroende pga det bland annat.
Kan typ prata med tjejer, dock så är min erfarenhet med dom nästintill obefintlig.
Har fått många råd genom åren inget har funkat.
Folk säger att man inet ska leta så kommer det, testat, funkar ej för mig
har letat som fan, funkar ej heller
försökt med en "bad boy" grej oxo, funkade inte heller
Jag är en genuint snäll kille som aldrig skulle vara otrogen, ljuga etc.
Provat nätdejting
Krogen
blind dates
etc etc.
Jag tycker själv att jag endå är nått att ha, har jobb, lägenhet etc men jag har ingen jävla aning om vad jag gör för fel tbh.
inget funkar för mig har typ gett upp hoppet.
Nånsom har nått och säga?
Jag har. Och jag har lärt mig att det inte alltid är så att kärleken kommer knackandes på dörren när man inte letar. Det innebär inte att det är dig det är fel på, det innebär bara att ibland måste man jobba hårt för en sak många andra kan ta för givet.
Först vill jag säga att du bör arbeta på ditt självförtroende. Jag förstår att det kan ta enormt mycket styrk om man lägger värde i förhållanden eller går ner sig när man blir avvisad, men ett dåligt självförtroende lyser igenom så starkt och det kommer inte vara till din fördel. Så det viktigaste är att arbeta på det. Finns helvetes mycket tips på självförtroendeboost, kolla bara upp på nätet. Det är det viktigaste. Du är ju så mycket mer än din förhållandestatus liksom.
En annan grej är den att, det du tänker om en grej kommer påverka hur du kommer agera när du hamnar i en situation där du möter den här grejen. Inställningen är A och O när du tar dig igenom din vardag, vad det än må handla om. Om du ex. tänker att du aldrig kommer klara det (vilket jag antar eftersom du säger att du har gett upp hoppet) - då kommer din hjärna ställa in sig på det och du kommer motarbeta dig själv och sumpa potentiella chanser automatiskt. Våga hoppas! Om man inte ens hoppas, hur ska det någonsin bli förändring? Du är fortfarande väldigt väldigt ung, alldeles för ung för att förlora något hopp (alla är det). Bli säker och stabil i dig själv och tillåt dig att tro att du faktiskt kommer att hitta henne. Det är inte lätt att hitta rätt!
Jag tror att det är det här som är det viktigaste. Sen finns det även här femtiotusen olika tips på hur man "raggar" eller hur man blir bättre på att visa sina bästa sidor på kortast möjligast tid, hur man väcker intresse osv. Kolla upp sånt också. Hah, såg en rätt trevlig show som hette The Pickup Artist. Kan ju kolla upp den också. Om inte annat så får du lite tips på hur du framställer dig själv bäst. Är inte mycket för sånt här egentligen, men hörde från en kompis att det är bra grejer när allt inte serveras på silverfat.
Men tycker som sagt att självförtroendet är prio. Och lägenhet och jobb osv., sånt är irrelevant. Det är ju DU som ska vara "något att ha" (vilket du är, vare sig de du stött på hittills fått romantiska känslor för dig eller inte) i kraft av att du är just DU. Inte p.g.a. vilket jobb du har. Så arbeta på det. Och lycka till.
Okej, tack så väldigt mycket för svar.
Har nu tankat den där serien o ska precis kollat på den, tror att det mesta går att lösa men problemet med min okunskjap kvarstår, hoppas att den där hjälper till och att jag får några tips :)
Hoppas gör jag alltid, jag har förlorat hoppet känns det som, fast jag kan förstå hur du menar att jag är ung osv, så känns det lixom inte bra med att Aldrig haft någon som visat något som helst intresse eller sagt att dem gillar en osv, verkligen inte bra för självförtroendet
som jag ska försöka jobba på, fast jag inte ser att de skulle kunna bli så mkt bättre så får jag väl försöka då du säger att det är viktigast.
men jag vill dock ha svar härifrån om hur man ska uppträda göra/inte göra, visst kan googla men då kommer jag tillslut bara hitta olika alternativ som säger emot varran så därför skulle jag vara tacksam för det :)
Okej,lite kompisproblem!
Jag har precis flyttat tillbaka till eskilstuna från karlstad och mina kompisar här i stan, dem har bara slutat höra av sig så jag undrar hur jag ska konfrontera med med detta, att jag känner mig utanför,jag hör av mig men då äsger dem att dem inte kan, sen så hör dem aldrig av sig tillbaka. Dem gör en massa saker utan mig, och jag vill bara veta om det är jag som gjort något? Så hur ska jag säga det och vart?
Citat från Padwan
Okej,lite kompisproblem!
Jag har precis flyttat tillbaka till eskilstuna från karlstad och mina kompisar här i stan, dem har bara slutat höra av sig så jag undrar hur jag ska konfrontera med med detta, att jag känner mig utanför,jag hör av mig men då äsger dem att dem inte kan, sen så hör dem aldrig av sig tillbaka. Dem gör en massa saker utan mig, och jag vill bara veta om det är jag som gjort något? Så hur ska jag säga det och vart?
Träffa någon av dom och ställ frågan på ett bra sätt rakt ut, be om ett ärligt svar så lär du få det. Det mesta är säkert bara ett missförstånd så det blir säkert bra.
Råd från utifrån
Citat från Glitch
Citat från Padwan
Okej,lite kompisproblem!
Jag har precis flyttat tillbaka till eskilstuna från karlstad och mina kompisar här i stan, dem har bara slutat höra av sig så jag undrar hur jag ska konfrontera med med detta, att jag känner mig utanför,jag hör av mig men då äsger dem att dem inte kan, sen så hör dem aldrig av sig tillbaka. Dem gör en massa saker utan mig, och jag vill bara veta om det är jag som gjort något? Så hur ska jag säga det och vart?
Träffa någon av dom och ställ frågan på ett bra sätt rakt ut, be om ett ärligt svar så lär du få det. Det mesta är säkert bara ett missförstånd så det blir säkert bra.
Råd från utifrån
Det är ett bra tips! Tack! :)
Citat från Onyx
Citat från plenin
Letar du efter ställe där det är fritt att gifta sig med någon man älskar ska du nog leta dig bort från bibelbältet. :)
That made no sense at all. Då är ju USA det första stället man ska gå till.
Ja, precis. Så vad jiddrar du om pojk. Ska gifta mig med min katt annars kör jag en breivik
Jag var kär. Mer än kär. Jag älskade honom.
Vi blev vänner.
Vi var tvillingar. Likadana.
Jag såg upp till honom.
Jag var lycklig.
Han flyttade till annat land.
Jag ville rymma dit med en vän och hade redan köpt biljetter.
Mamma hittade dem och stoppade mig.
Jag försökte ta livet av mig.
Han kom tillbaka sedan.
Men han hade fått reda på alltihop.
Det blev väldigt awkward.
Jag började upptäcka negativa sidor hos honom.
Han ljög och ljög och var i princip socialt inkompetent.
Samma sak med hans morsa.
De var galna.
Han hörde aldrig av sig.
Det gick månader innan vi lyckades planera en träff.
Det kändes löjligt, oftast blev det inte av.
Men jag tog skulden på mig själv.
Jag gjorde allt för att vår relation skulle bli bättre.
Jag berättade om mina känslor.
Vi sågs en gång efter det men det var sista gången.
Förlorat all kontakt.
Jag har insett att jag bara mådde dåligt av att vara med honom efter "flyttgrejen", jag mår tom bättre.
Men ibland tänker jag på våra minnen.
Hur otroligt mycket jag älskade den snubben.
Tror ärligt talat att jag aldrig kommer att kunna älska någon så mycket igen.
Ska jag gå framåt, eller fortsätta kämpa för att få tillbaka kontakten?
Du ska gå framåt. Se det som en erfarenhet. Njut av att ha vackra minnen. Men gå vidare.
Nu kommer jag bli lynchad men alltså.............
UNG O SVÅR FJORTON ÅRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
Parasit:
Man kan aldrig jämföra sådana situationer, men då jag var 14 så blev jag urförälskad i en snubbe som jag förlorade oskulden med,
Det hände en massa skit och slutade med att han skaffade en annan flickvän och sade att jag var för liten.
Visst kan jag fortfarande älta gamla minnen, men back then så trodde jag att jag aldrig skulle komma över honom, det tog ett flertal månader innan jag ens kunde tänka minsta lilla på någon annan.
Min poäng är att om ett par år så kommer det inte att kännas så fruktansvärt stort.
Du kommer knappast att glömma det, men det är smidigare att gå vidare.
Citat från respons
Parasit:
Man kan aldrig jämföra sådana situationer, men då jag var 14 så blev jag urförälskad i en snubbe som jag förlorade oskulden med,
Det hände en massa skit och slutade med att han skaffade en annan flickvän och sade att jag var för liten.
Visst kan jag fortfarande älta gamla minnen, men back then så trodde jag att jag aldrig skulle komma över honom, det tog ett flertal månader innan jag ens kunde tänka minsta lilla på någon annan.
Min poäng är att om ett par år så kommer det inte att kännas så fruktansvärt stort.
Du kommer knappast att glömma det, men det är smidigare att gå vidare.
Att jag kommer att "gå vidare" är det inget snack om, jag la bara ner så fruktansvärt mycket kraft på honom, och det känns som om jag sviker mig själv om jag går vidare, för egentligen så är jag ju så nära.
Vi har bara kramats en enda gång, ALDRIG haft (iaf han) några tankar på att pussas och sex är bara kosmiskt.
Har känt liknande, men det är sånt som håller en tillbaka. Du sviker inte dig själv om du går vidare, du gör dig själv en tjänst. Ibland så blir det inte den där vackra sagan som målas upp i Hollywood romcoms - ibland suger den här verkligheten kuk, torrt med tänder i, och det finns inget and they lived happily ever after med just den personen man hade hoppats på/känt som att det borde vara så med. Det är inte så det ser ut och det viktigaste tror jag är att man inser det och, för sin egen skull, försöker att se framåt.
Vissa par är ihop i tjugo år och har barn och hela faderullan, men när det inte funkar mer så funkar det inte mer. Och där kan vi verkligen snacka om att lägga ner tid och kraft på varandra. Och att vara bortom nära.
Det är ju upp till dig, obviously, vad du vill göra. Men tipset är att gå vidare. Annars riskerar du att lägga ner ÄNNU MER kraft på något som inte kommer förbi "nära". Känns surt, yes. Men ja.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet