Pappor.
Sen jag var liten (typ sex år) fram till för något år sen har jag pratat med/träffat honom någon gång om året.
Det blev ganska mycket bråk i skilsmässan, behöver dock inte dra med några detaljer här..
Men, sen Mars -10 bor jag hos honom, det är awesome. Han är awesome.
Dock träffar jag honom inte så ofta, eftersom han jobbar hur mycket som helst.
Min pappa lämnade mig och min mamma när jag var två månader :D
Älskar pappor <3
Han är min pappa endast via blodet, imo har jag inte haft en pappa/fadersfigur sen.. någonsin really eller sen jag var åtta-tio kanske.. träffade honom sist i juni och jag jag tar direkt ingen skada om det förbli så.
(((:
Ända sen jag var liten har jag varit en riktig pappa gris.
Och jag saknade honom ständigt när han inte var nära.. jobbet, slänga soporna, toa.. vad som helst.
Jag har såna sjukt lyckliga minnen med pappa när jag var liten.. Jag kommer ihåg att jag alltid klängde vid honom eller höll hans hand..
När vi var på skansen tillsammans vi var så lyckliga.. Skansen var min och pappas favorit ställe.
När vi målade väggarna...
Vi behövde ingen annan än varandra.
Vi älskar varandra än idag men jag har blivit svårare att ta han om och ibland så tvivlar jag på om han verkligen vill/kan ha mig där.
Men jag vet att han älskar mig,
och jag skulle aldrig kunnat klara mig utan honom.
Och det glädjer mig att vid att han behöver mig lika mycket som jag behöver honom.
Jag älskar min pappa.
var hemma idag och erövrade pappan!
herre på täppan ftw
notera att mitt byxben kasat upp hahaha.
Jadu, ser honom så fort han kommer hem från jobbet, mamma däremot har ja inte sett på snart 6 år :/
Varannan helg :/
Rätt jobbigt ibland när man inte pallar med mamsen o låsaspapsen ;((
Citat från Exterminate
Min pappa lämnade mig och min mamma när jag var två månader :D
Älskar pappor <3
Samma här, fast när jag föddes :)
Min pappa är fucking bäst.
Han ger mig pengar helt random.
Och han skämmer bort mig som fan.
Pappas flicka <3
Gud va alla är emos.
"ser min mamma typ inte på 2 månader o ja :))))))))))) inte synd om mig det är bara kul XDD"
Gud vad folk verkar ha komplex för sina pappor då.
Om han råkade lämna er när ni var typ bäbis eller något, varför vara förbannad 20 år senare?
Forgive & forget & live on?
Jag vet inte riktigt, vi bodde ihop på heltid tills jag var 5, sedan bodde jag hos honom varannan helg till jag var runt 9.
Sedan försvann han, men när jag var 12 så letade vi upp honom.
Efter en helg så försvann han igen, och jag har just fått reda på att han bor någonstans i Fritsla, vilket ligger typ 10 minuter ifrån där jag bor.
Men jag vet inte. Skulle kanske vilja träffa honom en sista gång.
Anledningen till att våran relation är som den är beror på att han är drogmissbrukare sedan 20-30 år tillbaka. Han kan inte ta hand om sig själv, och har därför även valt att inte försöka ta hand om mig. Eller något.
Citat från fisksnopp
Gud vad folk verkar ha komplex för sina pappor då.
Om han råkade lämna er när ni var typ bäbis eller något, varför vara förbannad 20 år senare?
Forgive & forget & live on?
"råka lämna"? hur kan man råka göra det?
Om min pappa hade lämna mig när jag var bebis och kommit tillbaka när jag var 20 år så skulle jag inte vilja träffa honom/ha något behov av det. Då är han ju en så gott som främling. Skulle inte se på honom som min pappa då.
Citat från fisksnopp
Gud vad folk verkar ha komplex för sina pappor då.
Om han råkade lämna er när ni var typ bäbis eller något, varför vara förbannad 20 år senare?
Forgive & forget & live on?
Jag har läst dom fyra sista sidorna, jag ser då inte att någon uttrycker ilska, utan dom bara säger att sin pappa har gjort det. Det är ju trots allt en tråd om pappor liksom. Och spela någon roll, låt folk vara arga. Det är ju trots allt mänskligt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet