Otrohet
De som medvetet bara tycker om jakten och blir fruktansvärt uttråkade efteråt ska väl ändå inte inleda förhållanden i första taget? Om din partner är med på reglerna är det ju bara att köra, men att ingå i en relation med någon ovetandes när du vet att du inte kan hålla det är ju bara onödigt. Var singel och ha kul med dina friends with benefits istället om det är det som fungerar bäst för dig.
Citat från conned
Vet inte om det var riktat till mig eller vad det var men svarar ändå. För MIN del så är det inte bara jakten som är kul, jag kan vara lycklig i ett förhållande långt efter "jakten" är över. Däremot så har 80% av mina förhållanden slutat med att jag blir uttråkad av personen i fråga.
Nu råkar jag ju vilja ha ett monogamt förhållande så excuse me for trying fastän jag vet om att jag blir uttråkad, haha.
Citat från Taex
Citat från conned
Vet inte om det var riktat till mig eller vad det var men svarar ändå. För MIN del så är det inte bara jakten som är kul, jag kan vara lycklig i ett förhållande långt efter "jakten" är över. Däremot så har 80% av mina förhållanden slutat med att jag blir uttråkad av personen i fråga.
Nu råkar jag ju vilja ha ett monogamt förhållande så excuse me for trying fastän jag vet om att jag blir uttråkad, haha.
Haha det var mest lite utsläpp av ilska från min del! Inte riktat mot dig med andra ord. Självklart är det bra att försöka få ett längre förhållande att fungera om man vill att det ska det. Jag tror dock att det är väldigt viktigt att den andra personen i fråga är med på takterna och medvetna om hur den andra personen har en tendens att bli, liksom. Uttråkade blir alla, men folk tar uti med det på olika sätt.
Citat från conned
Aarå, jag brukar vara väldigt noga med att berätta hurdan jag vart och är till alla jag dejtar i princip, försöka skrämma iväg dem lite typ hah. Då har dem ingen anledning och komma sen efteråt med klassikern "du är inte densamme som jag blev ihop med" *whinewhinewhine*.
När jag blir såpass uttråkad på personen så försöker jag och tänker så länge jag kan innan jag gör ett beslut men det blir nästan alltid att jag gör slut.
Jag har varit otrogen två gånger. Första gången var med min andra pojkvän som jag då varit tillsammans med tre månader more or less, på en fest han bjudit med mig till. Nervös och dum som jag var inför att träffa hans kompisar shottade jag en del innan. Första snefyllan, check. Minns inte ens att det hände men tydligen hade jag försökt kyssa en av hans polare inför hans ögon. Återfick medvetandet när han pallrat med mig hela vägen hem till sig, han var klart och tydligt ledsen och jag hade ingen aning varför. Han förklarade för mig vad jag gjort och vi grät och grät och tillslut förlät han mig.
Andra gången var för ganska exakt ett år sedan. Det skedde på samma sätt. Minns inte att det hände men förnekar det absolut inte. Jag vet inte hur jag kom hem den kvällen, som förmodligen var den värsta i mitt liv. Kände mig totalt förödmjukad och skäms bara vid tanken på vad jag kan ha gjort utan att veta om det.
Det värsta är att jag varken minns något av det och inte har någon som helst aning om varför jag gjorde det. "bla bla att vara full är ingen anledning" osv MEN jag kan verkligen inte förklara det på något annat sätt. Försvarar det inte heller, men det hade nog varit enklare att förklara sig själv med en vettig anledning, som att man inte längre är kär eller känner något starkare för personen man var otrogen med. Det enda jag med säkerhet kan konstatera är att det aldrig hade hänt om jag varit nykter. Aldrig aldrig aldrig. Stundtals har jag känt mig som världens hemskaste människa, och alltså tro mig, det är inte lätt att behöva be om ursäkt hundratals gånger för någonting man inte ens minns har skett.... Men vad gör man inte. :( Idag träffas vi fortfarande och allt är bra men vet inte om vi någonsin kommer bli tillsammans igen.
Citat från nobeef
Jag har varit otrogen två gånger. Första gången var med min andra pojkvän som jag då varit tillsammans med tre månader more or less, på en fest han bjudit med mig till. Nervös och dum som jag var inför att träffa hans kompisar shottade jag en del innan. Första snefyllan, check. Minns inte ens att det hände men tydligen hade jag försökt kyssa en av hans polare inför hans ögon. Återfick medvetandet när han pallrat med mig hela vägen hem till sig, han var klart och tydligt ledsen och jag hade ingen aning varför. Han förklarade för mig vad jag gjort och vi grät och grät och tillslut förlät han mig.
Andra gången var för ganska exakt ett år sedan. Det skedde på samma sätt. Minns inte att det hände men förnekar det absolut inte. Jag vet inte hur jag kom hem den kvällen, som förmodligen var den värsta i mitt liv. Kände mig totalt förödmjukad och skäms bara vid tanken på vad jag kan ha gjort utan att veta om det.
Det värsta är att jag varken minns något av det och inte har någon som helst aning om varför jag gjorde det. "bla bla att vara full är ingen anledning" osv MEN jag kan verkligen inte förklara det på något annat sätt. Försvarar det inte heller, men det hade nog varit enklare att förklara sig själv med en vettig anledning, som att man inte längre är kär eller känner något starkare för personen man var otrogen med. Det enda jag med säkerhet kan konstatera är att det aldrig hade hänt om jag varit nykter. Aldrig aldrig aldrig. Stundtals har jag känt mig som världens hemskaste människa, och alltså tro mig, det är inte lätt att behöva be om ursäkt hundratals gånger för någonting man inte ens minns har skett.... Men vad gör man inte. :( Idag träffas vi fortfarande och allt är bra men vet inte om vi någonsin kommer bli tillsammans igen.
Inget illa menat, men kan du inte hantera alkohol och vet att du gör dumma saker som du inte minns då så kanske du borde vara lite försiktig med det när du är tillsammans med någon. Just sayin'
Citat från NuclearRed
Citat från nobeef
Inget illa menat, men kan du inte hantera alkohol och vet att du gör dumma saker som du inte minns då så kanske du borde vara lite försiktig med det när du är tillsammans med någon. Just sayin'
Håller med här. Förstår att du har skuldkänslor and all that, men att göra det en andra gång? Som om du inte borde ha lärt dig efter första gången. Sånt är ju bara idiotiskt och då finns det ju ingen ursäkt överhuvudtaget.
Vet man att man får black out så borde man kanske tagga ner lite med alkoholen.
Hur berättar man något sådant för sin partner?
"Lagom pinsamt". Man visar all respekt man har till personen man är i ett förhållande med, berättar rakt på sak utan ursäkter och låter henne/honom besluta vad som ska hända härnäst.
Citat från 0mg
Citat från petting
Citat från 0mg
Hur berättar man något sådant för sin partner?
"jag är femton år och vet inte hur jag ska kontrollera mitt sköte" ?
Haha nu var det ju dock inte jag som varit det. Bara undrar hur en människa ska förklara något sådant, måste ju vara lagom pinsamt.
Men fan då.
Beror väl på ens empatinivå, tvivlar på att en person som verkligen skäms skulle tycka det var pinsamt snarare än att ha väldigt mycket skuldkänslor.
Har varit otrogen en gång. Men det var mitt ex också så.
Sedan har jag nog fått ett par killar o vara otrogen mot sin brud ett par gånger. Vissa ångrar jsg och vissa inte.
Hm, otrogen tycker jag man är när msn går så långt som att ens tänka sig ett liv med en annan person.
Citat från Desilita
Har varit otrogen en gång. Men det var mitt ex också så.
Sedan har jag nog fått ett par killar o vara otrogen mot sin brud ett par gånger. Vissa ångrar jsg och vissa inte.
Hm, otrogen tycker jag man är när msn går så långt som att ens tänka sig ett liv med en annan person.
Det här mina vänner, är nog det fulaste jag kan finna i en person. Finns nog ingenting mer vedervärdigare än att vara "den" personen och ändå acceptera det.
Emotionell otrohet eller fysiskt, spelar ingen roll.
Citat från petting
Citat från Desilita
Har varit otrogen en gång. Men det var mitt ex också så.
Sedan har jag nog fått ett par killar o vara otrogen mot sin brud ett par gånger. Vissa ångrar jsg och vissa inte.
Hm, otrogen tycker jag man är när msn går så långt som att ens tänka sig ett liv med en annan person.
Det här mina vänner, är nog det fulaste jag kan finna i en person. Finns nog ingenting mer vedervärdigare än att vara "den" personen och ändå acceptera det.
Emotionell otrohet eller fysiskt, spelar ingen roll.
Måste hålla med här, skulle inte kunna leva med mig själv om jag var personen som var otrogen eller personen som var med på det.
Det är respektlöst och lågt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet