Noah and the Whale

Debuten Peaceful, the World Lays Me Down som släpptes för lite mer än ett år sedan (2008) var fantastisk, och absolut ett album svårt att toppa.

Ett år senare kommer The First Days Of Spring.
BAM. Hej. Jag dör.
Det är så galet. Galet vackert, ljuvt och the sweet sweet music bara flödar. Heheh.

Jaja. Ska inte skriva ut min extas och hur mycket man faktiskt kan gråta(!) för att det är SÅ bra, här. Ni får helt enkelt lyssna själva.

Men ni som hört Noah and the Whale (vilka har inte? lyssna då.), vad tycker ni om dem? Vilken skiva föredrar ni, det ledsammare break-up-move-on-mode som är på senaste eller förra? osv. Ni vet vad ni vill säga.

Och päckelbarn med dålig smak som bara kommer för att konstatera falska saker som att de är dåliga kan ju bara hålla tyst. Hur någon ens kan tycka det är ju.. ja. Gör någon ens det? Vill inte veta isåfall. Dåligt av er.


Give a little love, från första plattan. Från Per Sinding-Larsen's blogg PSL, men eftersom att man inte kan klistra in de videosarna här så får ni nöja er med ett youtubeklipp av samma, med tusen gånger sämre kvalle.

Helt okej.

Understatement.

Har bara hört Five Years Time eftersom Laura Marling är med på den, hade tänkt kolla upp skivan men det blev aldrig av.

Videon till Five Years Time är så älskvärd.

Kolla upp båda plattorna, omedelbums :)

eeuwww!!!

OMEDELBUMS.

Behövde upprepas. :)

knas>boll

har lyssnat sönder på second lover senaste dagar.
bra band ja tack