Neuropsykiatriskt funktionshinder
har aldrig haft någon som har någon diagnos vad jag vet.
jag har dock ADD, vilket har förstört en hel del.
"-Jag har tonårsångest, det är säkert ADHD!"
min pojkvän har inget
men min lillebror har ADHD. så jag vet ju hur det är.
men har man något funktionshinder som det här är det klart att det försvårar ett förhållande.
Det försvårar allt som har med en annan människa att göra, eftersom alla människor med ADHD/asperger osv har svårigheter med det sociala samspelet.
Citat från ClosedRose
Högfungerande autism.
Förhållanden går åt helvete, folk kallar mig individ osv.
Plus är jag depp, svårt att förstå.
... >_>
Citat från ClosedRose
Högfungerande autism.
Förhållanden går åt helvete, folk kallar mig individ osv.
Plus är jag depp, svårt att förstå.
Du har nog glömt att skriva "dissociativ identitetsstörning"
Jag kan förstå att det är jobbigt att bli kallad individ när det bor en grupp människor i en och samma kropp.
Jag har asperger, och det har påverkat mina förhållanden ja, men inte som ett stort problem. Det har lätt blivit missförstånd, och många gånger faller nog diagnosen i glömska då jag i övrigt inte har någon utmärkande asperger-egenskap. Något jag är medveten om och inte klandrar honom för, så ibland behöver det nämnas igen. Jag hatar det verkligen, för det behövs påminnas om i sammanhang det tas som en bortförklaring, än en påminnelse.
Har haft tur med de grabbarna jag haft, de har tillslut förstått att jag inte gnäller om det eller försöker skylla ifrån mig. De har vant sig vid att jag i vissa fall är lite mer psycho än andra brudar.
Det som suger med min ADHD är att när jag säger att något beror på den, tycker folk jag skyller ifrån mig bara. Men om jag inte hade haft några problem med den, hade jag inte haft en diagnos! Folk fattar inte sånt...
Citat från Tate
Citat från ClosedRose
Högfungerande autism.
Förhållanden går åt helvete, folk kallar mig individ osv.
Plus är jag depp, svårt att förstå.
Du har nog glömt att skriva "dissociativ identitetsstörning"
Jag kan förstå att det är jobbigt att bli kallad individ när det bor en grupp människor i en och samma kropp.
Kände på mig att ngn skulle klaga.
Svårigheter inom område samspel och kommunikation, stora svårigheter med ömsesidig kontakt.
Finns självklart olika sorters autism, du menar nog en annan sort.
^ tror folk reagerar på att du skrev "individ", förstår inte alls varför det skulle störa dig ärligt talat, att du vore en individ, det är väll de flesta, om inte alla?
Citat från Giging
^ tror folk reagerar på att du skrev "individ", förstår inte alls varför det skulle störa dig ärligt talat, att du vore en individ, det är väll de flesta, om inte alla?
Ja jo.
jag har inget, men min lillebror har, han har Autism och selektiv mutism.
ingen förutom dom som har det eller har en nära kan förstå vilket helvete det är.
dessutom blir han bara värre och värre när det sker stora förändringar, vilket han fått stå ut med dom senaste åren.
han får världens jävla utbrott när folk inte förstår eller när han är ledsen och att han inte säger ett ljud när han är med människor
han litar på är väl inte super kul.
man mår verkligen skit av att se det, känner
man honom inte kan man tro att han dum i huvet men egentligen är han världens gulligaste lillebror<3
26 Januari gick jag ut med en FB status,
där jag berättar bland om mitt funktionshinder som jag har levt med i princip hela mitt liv
inlägget är offentligt så man borde kunna se inlägget ovasett om man facebook eller ej !
https://www.facebook.com/InfernoSleven/posts/1173183096135628
OBS: om ni inte kommer åt inlägget kan ni läsa det här
https://www.emocore.se/Firstkiller93/blogg/2410450
Har själv ångestsyndrom.
Jag är mycket i mitt egna huvud. Så förhållanden är inte lätt om det inte är någon som förstår.
En annan fråga. Tycker ni att det är en för eller nackdel att vara i ett förhållande med någon som har liknande problem?
Citat från svartsagan:
Har själv ångestsyndrom.
Jag är mycket i mitt egna huvud. Så förhållanden är inte lätt om det inte är någon som förstår.
En annan fråga. Tycker ni att det är en för eller nackdel att vara i ett förhållande med någon som har liknande problem?
Det finns ju en del problem som lätt uppstår, särskilt om man tenderar att ryka ihop och trigga varandra. Det kan ju garanterat väldigt lätt bli en ytterligare sak man behöver ta hänsyn till särskilt i ett förhållande, men samtidigt tycker jag det kan vara väldigt svårt att försöka bonda med folk som jag inte kan relatera till hälsomässigt alls, ens platonskt.
Tror dessutom att ens förmåga att hantera andras funktionsuppsättning eller hälsa inte nödvändigtvis är strikt kopplat till ens egen hälsobild. För mig fungerar det med vissa men inte med andra, som för de allra flesta med andra ord.
Du kan ju se det optimistiskt, de flesta par ålägger sitt undermedvetna att försöka förstå varandra och det ser vi ju hur det brukar gå. När du blandar in lite mer komplicerade problem, som funktionsuppsättning eller ohälsa, blir det kanske svårare att ens hamna i kommunikationsträsket från första början.
Vad upplever ni att det uppstått för konflikter när man är tillsammans med någon som har högfungerande autism? Har någon kanske lite pepp och hjälp ang det? Jag har förstått att det kan vara svårt att få stöd från sin partner -men alla är olika! Vill gärna höra folks erfarenheter!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet