Lös induktionsproblemet?
Induktionsproblemet - Kan vi berättiga generaliseringar ur ett begränsat antal observationer?
Vad anser ni?
Jag tycker att det är sjukt roande att fundera över med tanke på att filosofer idag fortfarande bråkar med induktionsproblemet.
Varför? Av vilken anledning bör vi ens försöka lösa ett sånt här "problem"? Har det verkligen något "filosofiskt värde"?
Jag skulle vilja säga att det verkar som en omöjlig uppgift att försöka lösa det här problemet. Vi kan inte med säkerhet säga att nästa svan kommer vara vit även om vi har observerat 20 miljoner svanar.
(Innan jag går vidare måste jag även nämna att jag inte är medveten om alla de otaliga försök och teorier som kretsar kring lösningen på det här problemet)
Vi kan komma fram med olika antaganden om tingens natur som ska svara till våra förutsägelser om hur de bör bete sig i verkligheten.
1.Det hör till metallens natur att den utvidgas när den utsätts för hög värme. Det är metallens "identitet". Våran generalisering att alla metaller utvidgar sig när de utsätts för hög värme berättigas alltså på grundval av att vi antar en nödvändig förbindelse med ett antagande om metallens natur och det att metallen utvidgas pga av denna del av metallens natur.
På vilka grundval berättigar vi vårat antagande om att det liksom hör till metallens natur att den utvidgas när den utsätts för hög värme?
Det verkar onekligen sluta i induktion på induktion. Ett sorts cirkelresonemang.
Anledningen till att jag startar den här tråden är väl för att jag har någon dum förhoppning om att någon "filosof" skulle kunna förklara för mig vad relevansen finns i att lösa ett sånt här problem? För vetenskapen verkar induktionsproblemet inte vara ett problem utan snarare en bekvämlig metod för att undersöka olika naturevetenskapliga frågeställningar.
Berättigar vi inte våra generaliseringar av det faktum att det är användbart?
Berättigar vi inte induktionsproblemet genom att inse dess svaghet (ur ett logiskt perspektiv) och blickar sedan på dess praktiska tillämpning och inser därmed att den i någon mån är sann!
I deduktionens värld är induktionen inte välkommen eftersom vi inte kan säga med full teoretisk säkerhet att dess konsekvenser är "sanna eller falska".
Deduktion enligt mig hör till den analytiska beskaffenhet som vi människor besitter. Hur vi sammanfogar vår verklighet och med all vår makt försöker fragmentera vår verklighet med hjälp av logiska slutledningar, orsak och verkan. Om A så B. Varför skulle vi inte kunna säga att: Först händer A sen händer B och därför utesluta deras nödvändiga förbindelse?
Av vilken anledning skulle deduktionen vara det "rätta" förhållningssättet?
Så om jag har förstått det rätt, du är "FÖR" induktion?
Vad är problemet? Nej, jag anser inte att vi kan rättfärdiga att använda ett urval observationer som absoluta sanningar. Det som finns i observation, utan orsaksförståelse eller deduktion är i bästa fall sannolikhet för en händelse, och inget mer ingående. Ju högre statistisk sannolikhet vi kan utröna, desto större värde har induktionen som metod.
Anledningen att vi kan ha annat än induktion i empiriska sammanhang är för att vi kan observera konstanter i universum. Dessa är alltså oberoende av induktivt värde.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet