Les Misérables (2012)
Maffig och pampig. Snyftningarna ekade i lokalen. Tyckte att det kraftfullaste ögonblicket (och prestationen) var överlägset Anne Hathaway's I dreamed a Dream, då rullade en tår nedför min kind. Annars inte så mycket för tearjerkers. Men bra dramaturgi, snyggt foto och bra sångare. I vanlig ordning måste Hugh Jackman lära sig att tona ned vibratot och Russel Crowe måste skaffa sig mer än ett ansiktsuttryck.
Men stora tummar upp, en film som är ett kraftprov för alla parter.
Jag har aldrig gråtit lika mycket på bio, mitt ansikte var en mask av saltvatten och smink efteråt. Men jag älskar den! jag vet inte hur många gånger jag sett den ( 3 på Bio iaf) Och är jag den enda som faktiskt gillar Russel Crow's version av Stars?
Citat från Kawaii_as_heck
Jag har aldrig gråtit lika mycket på bio, mitt ansikte var en mask av saltvatten och smink efteråt. Men jag älskar den! jag vet inte hur många gånger jag sett den ( 3 på Bio iaf) Och är jag den enda som faktiskt gillar Russel Crow's version av Stars?
Nepp gillade den också! Han röst är skön och lagom raspig, men hans ansikte är lite... stelt?
Han förstörde Stars helt. Den enda låten i filmen jag var besviken på.
Eller, ja, jag hade velat ha en längre Turning.
Citat från oneplayer
Stängde av efter nån halvtimma in i filmen. Den var väl helt okej.
Men störde mig på att dom måste sjunga varje jävla mening. Även om dom nu försöker efterlikna den riktiga musikalen så mycket som möjligt så blir det bara plastigt i film.
håller med! Blev skitirriterad! annars var filmen skitbra
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet