Långdistansförhållande - Ja eller Nej?

jag gillar distanse ^^
innan när min kille bodde i närheten (han bor nu i uppsala och pluggar på högskola)
så bråkade vi ganska mkt :/ man va drygad på honom typ 24/7 bara för att man ser varandra hela tiden...
men nu när han bor där å vi träffas bara på helgerna så bråkar vi mindre å tar vara på den tiden man har tsm :)
so I like it ^^

Usch vad jobbigt, aldrig! :(

Två ord. Fuck yes.
Håller med dig på första punkten, känner mig mer kär än vad jag någonsin varit, ser alltid fram emot att träffa henne.

Distans in my <3 Jag brukar tröttna om man träffas hela tiden. Jag vill ha ngn som klarar av att inte ses 24/7 :)

Egentligen nej, men min sambo har för studiernas skull flyttat till Öland. Men jag tror det kommer fungera, för ett år i alla fall. Men helst inte långdistans!

Ja tack, min man bor i dalarna jag i småland.

Jag Är för det. Men inte fööör långt bort.
Sthlm eller dylikt, är lite lagom

Min kille bor 1,5 timmar bort med tåg, ses på helger och lov. Så värt <3

Ja lätt! bara om det känns rätt :)

ja för det är något speciellt varje gång man ses<3

Nej tack :C Gillar det inte. Jag vill kunna vara med den jag är ihop med typ spontant. Lite när jag/den vill.

Men det funkar, tycker man om någon så gör man ju inte slut pga att det är långt mellan :)

Beror så väldigt på personen man är i förhållande med, I'd say.
Jag har egentligen inga större problem med det om distansen inte är för lång (London funkade till exempel inte), men skulle inte klara av det ifall my other half liksom... gnällde för mycket. Nu låter jag hemsk, men, you know.
Om det ENDA man ska prata om HELA tiden är hur hemskt det är att vara ifrån varandra kommer det inte funka heller. Även om det såklart är fint att man saknar varandra. ÄSCH.
Jag är på om den andre är, mindre fint uttryckt.

börjar tröttna på just avståndet nu efter ett par månader x''(

Vaddå för och emot? Om det funkar för några så kan man ju inte säga att det är fel?

Sure!