Känslor vid förhållande?
Okej - är ursämst på trådstarter, men hade bara en subjektiv undran såhär på kvällskvisten.
Hur känns det när ni är kära och/eller är tillsammans med er eventuella partner? Kan ni beskriva det i vettiga ordalag? Eller är det bara en sorts tomhet; ett resonemang, ungefär "jag är kär/har starka känslor och så är det", utan att ni börjar gråta, skälva eller hoppa runt av ren ynnest?
Är lite förvirrad själv ibland över hur jag känner. Det är en subjektiv fråga och jag är för närvarande oerhört nöjd med mitt privatliv, och skulle helst inte vilja byta bort det mot något annat, men hur är det med er?
Dum frågeställning? Förstår om ni inte kan förklara.
jag fattar inte :c
Citat från Izzywai
jag fattar inte :c
Ja, beskriv känslan när du förstår att du älskar någon eller är förälskad i en annan (än dig själv, öööööööhö).
Har visserligen dragit ut den här frågan till leda i andra sammanhang men kan fråga här också.
Citat från Acidophilus
Citat från Izzywai
jag fattar inte :c
Ja, beskriv känslan när du förstår att du älskar någon eller är förälskad i en annan (än dig själv, öööööööhö).
Har visserligen dragit ut den här frågan till leda i andra sammanhang men kan fråga här också.
känslan är....bra ... ... ... ... ... .. .. .. ... ... ... ... ... :)
Jag liksom förväntade mig att gensvaret skulle komma från efterblivna, dekadenter och inavelungar, men nåväl.
Känslan av säkerhet, trygghet, att veta att man alltid har någon där som älskar en, oavsett vad. Som man känner stark tillgivenhet, kärlek till.
Skulle jag kunna tänka mig.
(Älskar ovanstående gliring.)
derp derp :)
Jag är osäker, det är blandat och kan ändras och så, men det händer väl dom flesta antar jag
hur hade du förväntat dig att man skulle kunna beskriva det? Det är inte något man direkt kan sätta fingret på.
Det är som att försöka beskriva hur smärta gör ont.
Vilken luddig tråd.
Har varit ihop med många tjejer men aldrig varit kär vilket har lett till att man varit otrogen på fyllan. :/
Då jag precis blivit förälskad i min pojkvän så var det som att jag inte kunde sluta le på flera veckor. Bokstavligt talat. Jag bara log hela tiden utan att kunna dra ner mungiporna, och jag var så lycklig att jag blev helt darrig inombords av energi. Höll på så under några månader, nu efter 10 månader har väl den här nykärheten avtagit en aning, och det enda jag känner är bara ren och skär kärlek. Känner mig trygg och säker. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den nuvarande känslan, men jag känner mig bara.. lycklig, levnadsglad, och ibland då jag tänker på att jag har honom så kommer den där lilla pirrande energin fram så jag känner mig som en nykär liten småflicka igen. Jag vet verkligen inte hur jag kan förklara det bättre, det bara.. känns. I hela kroppen, hela tiden. Så har det varit sedan första dagen, känner mig lyckligt lottad.
Trygghet.
Citat från FISHDOG
hur hade du förväntat dig att man skulle kunna beskriva det? Det är inte något man direkt kan sätta fingret på.
Citat från SillyJokes
Det är som att försöka beskriva hur smärta gör ont.
Vilken luddig tråd.
Vilka väl genomtänkta gliringar och försök till att fördumma trådens syfte! En riktig broderlig klapp på axeln ska ni ha för att medvetet blicka bort från något som ni inte kan se genom era trångsynta, bigotögon.
Trådar på forum som skall behandla allt, från den tarvligaste politik till den sjukaste sexuella böjningen, får även ge rum för personer som söker svar på vardagliga ting som de inte kan sätta fingret på, förstår eller inte kan erfara. Jag har sedan ung ålder känt mig känslomässigt frånkopplad till en stor del av det mänskliga känslospektrumet, och det är därför jag frågar er som förhoppningsvis har god erfarenhet av dem om ni kan beskriva dem för mig.
Mitt i er antagligen konstlade idioti så besvarade ni indirekt min fråga, genom att beskriva känslan att älska någon som "obeskrivlig", "svår att sätta fingret på", "som att beskriva hur smärta gör ont", varav den sistnämnda var en jävligt idiotisk allegori som inte riktigt kopplar till tråden alls. Smärta gör ont för att det gör ont, det är därför det kallas smärta. Dina nervreceptorer tycker inte om att utsättas för plågsamma saker.
Kan elitismen upphöra nu och seriösa svar som inte försöker fördumma trådskaparen på ett latent vis anföras så jag kan analysera och komma till ett generellt förstående, eller ska ni bara försöka hylla kärleken och det som gör er glada varje dag som vissa av oss aldrig riktigt känner djupt i våra själar?
Citat från Wand
Då jag precis blivit förälskad i min pojkvän så var det som att jag inte kunde sluta le på flera veckor. Bokstavligt talat. Jag bara log hela tiden utan att kunna dra ner mungiporna, och jag var så lycklig att jag blev helt darrig inombords av energi. Höll på så under några månader, nu efter 10 månader har väl den här nykärheten avtagit en aning, och det enda jag känner är bara ren och skär kärlek. Känner mig trygg och säker. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den nuvarande känslan, men jag känner mig bara.. lycklig, levnadsglad, och ibland då jag tänker på att jag har honom så kommer den där lilla pirrande energin fram så jag känner mig som en nykär liten småflicka igen. Jag vet verkligen inte hur jag kan förklara det bättre, det bara.. känns. I hela kroppen, hela tiden. Så har det varit sedan första dagen, känner mig lyckligt lottad.
Underbart svar då det samtidigt är obeskrivligt men ändå värt att försöka förklara. Jag tackar innerligt.
Det känns som jag är laddad med någonting.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet