Jag saknar det där extra, "livsglädjen" ..
Låter helt klart som puberteten isåfall, om de enda som förstår dig är de i din ålder.[/i]
tro vad du vill,
Citat från BukkakeTsunami
Citat från Fillefjoonkan
eftersom att jag redan har gjort allt det där, men ingen vuxn förstår mig eller det jag känner. Så vill jag inte gå dit, och litar inte på några vuxna på några mottagningar.
Låter helt klart som puberteten isåfall, om de enda som förstår dig är de i din ålder.
jag säger inte att dom inte förstår mig jag säger att hon är lebbig för hur hon ler jag tror att kuraktorer e bra men bup har blivit oxå översvämade med små tjejer som "vill ta självmord" vilket inte heller e bra
Alltså... Dagens samhälle. Det bästa tipset jag har är att du rycker dig i kragen och gör ditt liv till det bästa möjliga. Umgås med folk, whatever. Och ja, jag var också ganska confused i eran ålder, men ni kommer hamna på nya spår när ni skaffar er erfarenheter i livet.
Citat från FUCK
Alltså... Dagens samhälle. Det bästa tipset jag har är att du rycker dig i kragen och gör ditt liv till det bästa möjliga. Umgås med folk, whatever. Och ja, jag var också ganska confused i eran ålder, men ni kommer hamna på nya spår när ni skaffar er erfarenheter i livet.
får väl hoppas på det ..
Citat från FUCK
Alltså... Dagens samhälle. Det bästa tipset jag har är att du rycker dig i kragen och gör ditt liv till det bästa möjliga. Umgås med folk, whatever. Och ja, jag var också ganska confused i eran ålder, men ni kommer hamna på nya spår när ni skaffar er erfarenheter i livet.
helt rätt och det är råd som detta som behövs!
något man kan gemföra sig själv med men endå är bra råd
tänk på att jag tror att många ser upp till er
Citat från Fillefjoonkan
tro vad du vill,
Din attityd tyder också på det. Om du skapar en tråd där du undrar varför du känner dig så förvirrad och hopplös, så får du ju räkna med folks spekulationer också. Nu känns det mest som att du fullständigt försöker neka till att du är i puberteten.
Och som FUCK säger; ryck dig i kragen. Sätt upp mål och försök uppnå dem. Om livet hade varit enkelt hela tiden hade det ju varit något sjukt tråkigt, om man absolut inte hatar utmaningar då. Man ska inte behöva känna att man har levt sitt liv om man bara är 14 år, när man egentligen har allt framför sig.
Din attityd tyder också på det. Om du skapar en tråd där du undrar varför du känner dig så förvirrad och hopplös, så får du ju räkna med folks spekulationer också. Nu känns det mest som att du fullständigt försöker neka till att du är i puberteten.
Och som FUCK säger; ryck dig i kragen. Sätt upp mål och försök uppnå dem. Om livet hade varit enkelt hela tiden hade det ju varit något sjukt tråkigt, om man absolut inte hatar utmaningar då. Man ska inte behöva känna att man har levt sitt liv när man är 14 år, när man egentligen har allt framför sig.[/i]
där e en till som säger det med mål så trådskaparn lyd det! och jag tror att alla på ec (utom pedofiler) har hela livet framför sig
Försök att göra det bästa utav livet.
Kände sådär för några månader sedan, sen så dog min bror.
Då var jag tvungen till att rycka upp min lite för att inte bryta ihop helt.
Så sitt inte inne vid datorn och klaga på ditt liv, gå ut och gör något.
För vad tjänar du på att hålla på som du gör nu?
Försök inte hitta någon att snacka med genom en tråd på en sida som emocore.
Gå till en psykolog eller bup, eller något liknande.
Tänk posetivt också, tyck inte synd om dig vilket du gör nu.
Gräv inte ner i dig i hur du känner, för du kommer du nog aldrig upptäcka när din livsglädje "kommer tillbaka".
Och ja, som många andra säger. Sätt upp mål och försök att uppfyll dom.
EDIT: Du har livsgjäde människa! Annars hade du varit som en genomskinlig skugga, och det tror jag inte att du är eftersom folk vill umgås med dig. Du är inte medveten om vilket bra liv du har egentligen.
kanske känner mej så 12/3 ½ xD
"This is internet, no one cares about you!"
I alla fall, jag förstår dig helt och hållet.
Vi alla saknar det nog någon gång.
Men det enda som hjälper är att hitta det
som får dig att må bra och lite till.
Jag är på väg dit nu, och det kan inte bli bättre.
Dock, jag har förlorat många vänner för att jag
ska kunna trivas med mig själv, men det
betyder ju bara hur ytliga mina vänner var.
Aiight?
Styckeindelning, snälla
Du är nog bara jävligt förvirrad som blivit tonåring (du skrev att du varit så där i ca.3 år?).
Nu är du någonstans mellan ett barn och vuxen, känner inte igen dig i någon av de roller.
Undrar vad du vill från livet, eftersom livet inte handlar om leksaker, dagis och mat längre.
Det är nu du börjar känna pressen på att hitta dina egna intressen, börjar tänka på framtiden, vad den kommer komma med.
Det kommer förmodligen gå över, alla äldre har varit med om det.
För vissa tar det längre tid att komma över det "förvirrade" stadiet, andra kommer aldrig riktigt ur det.
Det beror helt på din inställning och personlighet.
y0 g2!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet