Individualism vs Kollektivism
Mina senare inlägg i forum har folk indirket förknippat mig som nazist eftersom att jag förespråkar kollektivism, gruppen och tillhörigheten, lika mycket som individen.
Individen är ju faktiskt produkten av sina föräldrar, mer eller mindre kollektivet, som har skapat dig. Det är ju cockså slutfasen individen som märks av starkast eftersom att alla grupper består av individer.
Till exempel, ja, det är bra att vi ser alla kulturer i positiva faktorer, men låt oss inte glömma att det föddes ur en kollektivistisk synvinkel, det var den västerländska, lätt antireligiösa kulturen som fått oss var vi är idag.
Jag vill poängtera attt man inte skall dra sig till extrem individualism (jag skiter i dig och alla som är som mig) till extrem kollektivism (Jag bryr mig om dig och alla som bara liknar mig), båda är på sitt sätt skadliga.
Ämnet är dock öppet för diskussion, eftersom att jagsåklart inte har den absoluta visdomen i ämnet.
Edit:
Jämför amerika med japan, två nationer som har sina polära sidor emot varandra: Grupptillhörighet och individ, som gör deras länder ganska så framgångsrika, men inte kompletta utan bra på sina sätt, idag har vi nästan övergett synen att kollektivism kan dra någon nytta övh taget.
Intressant upplägg för diskussion. Med sådant tankesätt så borde ju kollektivismen vara viktigare än individen då (i ditt fall) föräldrarna skapar barnet. Å andra sidan så krävs det individer för att skapa tillhörighet och grupper.
Stämmer till fullo att det är den lätt antireligiösa kulturen som fått oss vart vi är idag. Må så vara att i den västerländska kulturen så är det ju överlag religiöst i viss mån (även om det var mycket mer förr). Det har ju alltid funnits individer som går sin egen väg i bland annat forskning, krig etc.
Individer föds och skapar grupper och tillhörighet. Vad jag inte förstår är varför du förknippas som nazist för denna åsikt om kollektivism?
Kollektivismen handlar ju om att människor i grupp ska hjälpas åt så alla mår lika bra istället för att låta någon enskild person må extra bra. Kollektivismen i sig tycker jag är överlag en bra sak som införas mer om än i rimliga doser här i vårat samhälle.
Individer är alltid bra för framsteg inom diverse olika ämnen där det behöves något extra. Å andra sidan så finns det ju många individer som är rötägg, så varför snackar inte folk då mer om kollektivismen?
Ett exempel är ju Sverige. Här känns det som att man inte får vara bättre än någon annan men man ska inte heller hamna på efterkälken i skolan, sport etc. Kan det kanske vara anledningen också till Sverige idag framstår som en förebild för många andra länder?
Extremister inom allting är aldrig bra, punkt slut.
Är väldigt intresserad av vad folk skulle säga i detta ämne överlag.
EDIT:
Har väldigt svårt faktiskt för att säga ifall jag gillar kollektivet eller individualisterna mest. För det är ju kollektivet som får samhället att rulla runt medans individerna får samhället att gå framåt.
Citat från Lemix_Doomlord
Intressant upplägg för diskussion. Med sådant tankesätt så borde ju kollektivismen vara viktigare än individen då (i ditt fall) föräldrarna skapar barnet. Å andra sidan så krävs det individer för att skapa tillhörighet och grupper.
Stämmer till fullo att det är den lätt antireligiösa kulturen som fått oss vart vi är idag. Må så vara att i den västerländska kulturen så är det ju överlag religiöst i viss mån (även om det var mycket mer förr). Det har ju alltid funnits individer som går sin egen väg i bland annat forskning, krig etc.
Individer föds och skapar grupper och tillhörighet. Vad jag inte förstår är varför du förknippas som nazist för denna åsikt om kollektivism?
Kollektivismen handlar ju om att människor i grupp ska hjälpas åt så alla mår lika bra istället för att låta någon enskild person må extra bra. Kollektivismen i sig tycker jag är överlag en bra sak som införas mer om än i rimliga doser här i vårat samhälle.
Individer är alltid bra för framsteg inom diverse olika ämnen där det behöves något extra. Å andra sidan så finns det ju många individer som är rötägg, så varför snackar inte folk då mer om kollektivismen?
Ett exempel är ju Sverige. Här känns det som att man inte får vara bättre än någon annan men man ska inte heller hamna på efterkälken i skolan, sport etc. Kan det kanske vara anledningen också till Sverige idag framstår som en förebild för många andra länder?
Extremister inom allting är aldrig bra, punkt slut.
Är väldigt intresserad av vad folk skulle säga i detta ämne överlag.
Citat från Lemix_Doomlord
Intressant upplägg för diskussion. Med sådant tankesätt så borde ju kollektivismen vara viktigare än individen då (i ditt fall) föräldrarna skapar barnet. Å andra sidan så krävs det individer för att skapa tillhörighet och grupper.
Stämmer till fullo att det är den lätt antireligiösa kulturen som fått oss vart vi är idag. Må så vara att i den västerländska kulturen så är det ju överlag religiöst i viss mån (även om det var mycket mer förr). Det har ju alltid funnits individer som går sin egen väg i bland annat forskning, krig etc.
Individer föds och skapar grupper och tillhörighet. Vad jag inte förstår är varför du förknippas som nazist för denna åsikt om kollektivism?
Kollektivismen handlar ju om att människor i grupp ska hjälpas åt så alla mår lika bra istället för att låta någon enskild person må extra bra. Kollektivismen i sig tycker jag är överlag en bra sak som införas mer om än i rimliga doser här i vårat samhälle.
Individer är alltid bra för framsteg inom diverse olika ämnen där det behöves något extra. Å andra sidan så finns det ju många individer som är rötägg, så varför snackar inte folk då mer om kollektivismen?
Ett exempel är ju Sverige. Här känns det som att man inte får vara bättre än någon annan men man ska inte heller hamna på efterkälken i skolan, sport etc. Kan det kanske vara anledningen också till Sverige idag framstår som en förebild för många andra länder?
Extremister inom allting är aldrig bra, punkt slut.
Är väldigt intresserad av vad folk skulle säga i detta ämne överlag.
Jag tar sida för diskussionens skull, det blir lättar för alla då (Jag är kollektivismen) Jag har kompisar som tyckar att japan är så bra så bra, men så kommer de hem och kritiserar allt vad svenskar gjort sedan urminnes tider, vilket jag ALLTID har funnit irriterande, då japan och Sverige har baserats på samma grupptillhörighetstänkande.
Men om vi ska hålla oss till ämnet: Alla befolkningar är som svenskar har varit, alla vill anpassa sig till normen, det är det som Sverige har nått framgång på! Stabilitet leder mestadels till framgång, ett samhlle byggt på bärckliga grunder förstös sig sjäklt genom anarkistiska "ocentraliserade" värderingar. Till exempel så har jag sett adoptiva barn som funkat som ett socialt experiement och som traumatiserats av detta. Förändringar är skadliga!
Edit:
Jämför amerikas individualistiska population till japans grupptillhörighetstänkande som minimerar kriminalitet och får mer konkurrenstänkande i samhället som leder det framåt.
Citat från Skainhead
Jag tar sida för diskussionens skull, det blir lättar för all då (Jag är kollektivismen) Jag har kompisar som tyckar att japan är sp bra så bra, men så kommer de hem och kritiserar allt vad svenskar gjort sedan urminnes tider, vilket jag ALLTDI har funnit irriterande.
Men om vi ska hålla oss till ämnet: Alla befolknginar är som svenskar har varit, alla vill anpassa sig till normen, det är det som Sverige har nått framgång på! Stabilitet görs också på framgång, til exempel så har jag sett adoptiva barn som funkat som ett socialt experiement och som traumatiserats av detta. Förändringar är skadliga![/i]
Visst har Sverige nått stora framgångar på detta men även för att Sverige aldrig direkt varit i krig heller på en jäkla massa år. Det har ju gett Sverige en ekonomisk trygghet på det sättet samt även att Sverige inte behövde lägga pengar på krig under andra världskriget så kunde ju Sverige lägga pengarna på att utveckla. Detta hade ju dock aldrig kunnat fungera om det inte vore för alla invandrare under 60-70-talet som kom till Sverige eftersom vi då var ett land med för mycket jobb och för lite folk.
Visst, Japan kanske är grymt i många avseende men samtidigt så är det ju många japaner som tar självmord på grund av för hög stress etc. Dem har ju kommit långt i utvecklingen men folket överlag mår ju dåligt. Så i Japan hade det i sin fulla rätt krävts mer kollektivism medans i Sverige hade det kunnat fungerat med någorlunda mer starka individer som kan ta oss framåt i teknologi istället för att införskaffa utifrån.
Vi ska ju dock inte glömma att Sverige tillsammans med övriga Norden var jävligt långt framme under vikingatiden. Var det inte nordisk befolkning som upptäckte Amerika långt innan Columbus? Det genom starka individer. Sverige har ju varit en stormakt, långt gånget i mycket men nu har ju Sverige halkat efter men i gengäld haft det stabilt i många år. Jag har själv svårt med många av dagens normer då det är en del som är baserat på en gammal bok från urminnestider.
Angående adoptiv barn och traumatiska erfarenheter. Det händer lika ofta bland biologiska barn då det spelar stor roll beroende på föräldrarna. Jag har biologiska barn-vänner som har traumatiska erfarenheter genom våldtäkt av sina föräldrar etc. Att bli bortadopterad är ju en sak men det är ju inte för att dem blev adopterade utan mer att dem inte vet vilka föräldrar dem har etc.
Förändringar är inte mer skadliga än vi låter dem vara. Finns förändringar som är jävligt bra och dem som är mycket mindre bra. Det är ju upp till oss hur vi låter det vara. Exempelvist mångkultur. Jag själv anser det vara bra med mångkultur då man lär sig mycket intressant inom alla olika kulturer samt får större förståelse. Men att det ska vara skadligt? Ja, kanske om vi glömmer bort våran egna kultur.
Men sker mångkultur i ömsesidig respekt och förståelse så kan det aldrig vara skadligt utan endast främjande för allas del.
I bibeln och dess kultur så var det ju i många år förbjudet med homosexuella äktenskap men i takt med att det blivit mer accepterad så har man förstått att det endast handlar om kärlek och inte normer eller lagar om vad som är rätt eller fel. I takt med att människor bli mer självständiga och samtidigt inte glömmer sina medmänniskor så har ju alla länder nått framgångar. Exempelvist Tyskland före/under andra världskriget. Visst, dem hade det ju rätt bra och var mycket framgångsrika fram tills andra världskriget. Men sen gick det överstyr mycket på grund av deras åsikter.
Så här i efterhand så har det ju återigen gått bra för dem genom en större skala av kollektivism och framförallt mer ömsesidig respekt för alla oavsett vem man är.
Förändringar är både bra och dåligt.
Citat från Lemix_Doomlord
Citat från Skainhead
Jag tar sida för diskussionens skull, det blir lättar för all då (Jag är kollektivismen) Jag har kompisar som tyckar att japan är sp bra så bra, men så kommer de hem och kritiserar allt vad svenskar gjort sedan urminnes tider, vilket jag ALLTDI har funnit irriterande.
Men om vi ska hålla oss till ämnet: Alla befolknginar är som svenskar har varit, alla vill anpassa sig till normen, det är det som Sverige har nått framgång på! Stabilitet görs också på framgång, til exempel så har jag sett adoptiva barn som funkat som ett socialt experiement och som traumatiserats av detta. Förändringar är skadliga!
Visst har Sverige nått stora framgångar på detta men även för att Sverige aldrig direkt varit i krig heller på en jäkla massa år. Det har ju gett Sverige en ekonomisk trygghet på det sättet samt även att Sverige inte behövde lägga pengar på krig under andra världskriget så kunde ju Sverige lägga pengarna på att utveckla. Detta hade ju dock aldrig kunnat fungera om det inte vore för alla invandrare under 60-70-talet som kom till Sverige eftersom vi då var ett land med för mycket jobb och för lite folk.
Visst, Japan kanske är grymt i många avseende men samtidigt så är det ju många japaner som tar självmord på grund av för hög stress etc. Dem har ju kommit långt i utvecklingen men folket överlag mår ju dåligt. Så i Japan hade det i sin fulla rätt krävts mer kollektivism medans i Sverige hade det kunnat fungerat med någorlunda mer starka individer som kan ta oss framåt i teknologi istället för att införskaffa utifrån.
Vi ska ju dock inte glömma att Sverige tillsammans med övriga Norden var jävligt långt framme under vikingatiden. Var det inte nordisk befolkning som upptäckte Amerika långt innan Columbus? Det genom starka individer. Sverige har ju varit en stormakt, långt gånget i mycket men nu har ju Sverige halkat efter men i gengäld haft det stabilt i många år. Jag har själv svårt med många av dagens normer då det är en del som är baserat på en gammal bok från urminnestider.
Angående adoptiv barn och traumatiska erfarenheter. Det händer lika ofta bland biologiska barn då det spelar stor roll beroende på föräldrarna. Jag har biologiska barn-vänner som har traumatiska erfarenheter genom våldtäkt av sina föräldrar etc. Att bli bortadopterad är ju en sak men det är ju inte för att dem blev adopterade utan mer att dem inte vet vilka föräldrar dem har etc.
Förändringar är inte mer skadliga än vi låter dem vara. Finns förändringar som är jävligt bra och dem som är mycket mindre bra. Det är ju upp till oss hur vi låter det vara. Exempelvist mångkultur. Jag själv anser det vara bra med mångkultur då man lär sig mycket intressant inom alla olika kulturer samt får större förståelse. Men att det ska vara skadligt? Ja, kanske om vi glömmer bort våran egna kultur.
Men sker mångkultur i ömsesidig respekt och förståelse så kan det aldrig vara skadligt utan endast främjande för allas del.
I bibeln och dess kultur så var det ju i många år förbjudet med homosexuella äktenskap men i takt med att det blivit mer accepterad så har man förstått att det endast handlar om kärlek och inte normer eller lagar om vad som är rätt eller fel. I takt med att människor bli mer självständiga och samtidigt inte glömmer sina medmänniskor så har ju alla länder nått framgångar. Exempelvist Tyskland före/under andra världskriget. Visst, dem hade det ju rätt bra och var mycket framgångsrika fram tills andra världskriget. Men sen gick det överstyr mycket på grund av deras åsikter.
Så här i efterhand så har det ju återigen gått bra för dem genom en större skala av kollektivism och framförallt mer ömsesidig respekt för alla oavsett vem man är.
Förändringar är både bra och dåligt.
Att Sverige inte varit i krig sedan en massa år har ju lett till att landet också upplevt ökande antinationalistiska tankar som fått det att ta för givet sin kulturella utvekckling i intern stabilitiet, och fått andra kutlurer att överskugga dess egna västerländska härkomst. Sverige har också en stor självmordstatistisk pga en befolkning som känner sig alltmer rotlös av det nya föränderliga samhhället.
(Fortsättning följer, ska gå och lägga mig och snarka nu)
"Det är bara kul att vara individ så länge det går dåligt"
Avvikelser är avvikelser just för att de ofta stigmatiseras, utesluts eller osynliggörs. Vilket är det bästa och det som håller individualism vid liv. Hade folk gått runt och haft en positiv syn på individualism kontra konformism så hade det inte varit lika roligt att göra något riktigt jävla socialt oacceptabelt och få snea blickar på sig, än om folk hade klappat händerna och uppmuntratt till det ^_^
Tänker inte ge mig in i den här diskussionen i stort, då du tycks ha bundit kollektivism till etnicitetsbaserad kultur och patriotism vilket jag motsätter mig, men angående självmord har vi historiskt haft låg statistik men nu, i takt med uppluckringen av välfärden, fått en högre sådan. Det har inget med att vi har lösare ramar för vad som är vår kultur numera - Finland, Japan och Polen har alla rätt homogena kulturer (eller ja, Japan har länge haft och nu börjat bli betydligt lösare, men deras självmordsstatistik har varit hög länge också) men mer självmord än Sverige.
Och Sverige och Japan har INTE baserats på samma "grupptillhörighetstänkande". Båda har haft kollektivistiska drag men på HELT olika sätt. Sverige har en tradition sedan tidigt 1900-tal av att med arbetarkamp införa stark social välfärd, och gjorde så fram till 1980-talet. Efter det har det börjat brytas upp, men i alla fall: Det som definierat Sverige som kollektivistiskt är att vi på demokratiskt vis infört starkt socialt skyddsnät och hög välfärd.
Det Japan har är en stark hederskultur, på samma sätt som (men mindre religiös än) Irans. Detta eftersom det länge var standard med kollektiva bestraffningar - om min brorsa snodde något skulle både han, jag, och hela min familj straffas. Det systemet fanns under mer eller mindre hela Tokugawa-shogunatet och satte givetvis stora spår i kulturen. Detta byggde upp ett hederstänk där allt som var avvikande var farligt. Notera även att om vi talar självmordsstatistik har de dubbelt så många självmord per medborgare i Japan som i Sverige.
Sveriges kollektivistiska tanke har varit att "alla har rätt till ett bra liv". Japans har varit "håll dig till familjen, gör inget skumt".
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet