Hur stor betydelse har åldern?

Jag blir 16 i oktober, och min kille har just fyllt 20.
Har inte haft minsta lilla problem med det, förutom personer som säger åt mig att "det är olagligt och han kommer åka i fängelse blablabla" men how about you stfu och tar hand om ditt egna liv istället.

Bryr mig personligen inte ett piss om att han är 4 år äldre. han behandlar mig bättre än någon någonsin gjort.



//Detta inlägget låter så argt dock... :<//

Just gonna put this here... Hade fest i helgen, blev väl typ den mest lyckade hemmafesten någonsin. Mellan 40-50 pers på en yta på 61m2 =)
Anyways, så jag bondar skitmycket med den här tjejen. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och jag tror liksom aldrig att jag klickat så här bra med någon, någonsin. En bit in i festen kommer bomb nummer ett:

Hon är 16! Liksom bara damn, wtf? Hon både såg äldre ut och var mer mogen än mitt ex som är 23. Mindfucked. Anyways, när den här chocken väl lagt sig så fortsatte vi snacka som och connectade ännu mer.

Mot slutet av festen kommer bomb nummer två:

Hon har kille. Jag hade utan tvekan kunnat hantera bomb ett, men det här liksom? Jag lever efter mottot "If two people are happy, leave them alone." Men nu hade vi liksom redan bondat och båda två var helt klart intresserade. O nej, inget hände. Just saying.

Bomb nr tre:

Vi ska ses på torsdag.

Hahahahaha, livet alltså...

När det gäller vänner spelar åldern ingen roll för mig whatsoever. Jag har många äldre vänner samt många yngre vänner. Men kärleksmässigt har jag insett att jag inte blir attraherad eller intresserad av folk som är lika gamla eller yngre än mig, så jag föredrar äldre när det kommer till relationer och attraktion.

"Ålder är bara en siffra" plz be real
Ålder spelar roll. Man har andra erfarenheter och andra värderingar i olika delar av livet.
Jag skulle dock inte säga att jag aldrig skulle kunna ha en partner som är över/under en speciell ålder, för man vet aldrig. Men jag vill gärna hålla mig inom en gräns. I denna ålder jag är i nu vill jag helst inte ha någon som är i min ålder eller yngre, för jag känner att jag inte är på samma sida som de flesta av dem.

Men om man hittar en person som det verkligen klickar med så tror jag att man bortser från åldern och försöker göra kompromisser.

"Vart är personen i livet? Är vi på samma kapitel?" Brukar jag fråga mig själv.

Alltså förlåt för luddigt inlägg. Hoppas jag har gjort mig lite förstådd iallafall.

När jag var 17 blev jag tillsammans med en 7 år äldre. Där spelade det roll för hen var liksom "vuxen och klar". Jag märkte efter typ 3 år, när jag själv blivit äldre och ändrat åsikter om ca allt i världen osv, att den personen inte alls var vad jag ville spendera resten av mitt liv med.
Just runt den åldern då man förändras mycket som människa så spelar åldern roll. Däremot spelar det inte så stor roll när båda är färdigutvecklade och hittat sig själva.

fyfan vad åldern spelar roll aldrig att jag lär känna en bebek igen asså

Inte ett piss för mig iallafall. Jag tycker inte åldern definerar en persons mognad och intelligens, eller vad vet jag, jag är ju bara en dum tonåring.

Alltså det spelar ju mindre och mindre roll ju äldre man blir. Är dock lite märkligt med någon som befinner sig på tonårens mitt tillsammans med någon som är en bit ifrån tonåren så att säga, man utvecklas ju som mest i tonåren osv så

Mognad har stor betydelse, vilket ålder inte riktigt är en bra mätning utav. Ändå kan man svagt uppskatta en persons mognad baserat på hur gammal hen är. För att en 45åring och en 12åring skulle ligga på samma mognadsnivå låter ju inte rimligt.

jag blir arg när jag ser folk yngre än mig.

rövknullade bävrar.

så ja.

Jag talar av min personliga erfarenhet nu. När jag var 15-18 spelade åldern betydligt större roll än den gör nu. Men då var det snarare att jag inte tålde att dejta yngre. Numera har jag en grej att jag inte skulle kunna dejta någon som är 2år yngre än mig. Min nuvarande pojkvän är 5år äldre än mig och det fungerar men saken är den att ju äldre man blir desto mer åldersspann tillåter man sig ha mellan sig själv och sin partner misstänker jag.

Sedan är jag helt emot folk som är 22 och dejtar någon som är 47, that's just nasty.

allt utan blöjja går o töjja:P

Well... Hur stor roll åldern spelar är väl väldigt inviduellt.... En bekant o hans fru blev tillsammans när hon var 19 och han 34... För mig skulle det aldrig funka...
Mina egna gränser är 18-35, fast för den rätta går ju allt dra ut på.

Rent spontant känner jag att någon jag skulle överväga någonting seriöst med bör vara över tjugo, helst ens egna ålder eller lite äldre.
Det är bara kolla på ec, hur många man har lärt känna här och hur många personer som har gått från neurotiska småtjejer till rena rama drottningar av socialmedia, snubbar som knappt levt utanför datorvärlden som nu tävlar i styrkelyftning, andra som haft seriösa självförtroendeproblem som nu får allas attention. Vilket är bra, mycket bra, men man förändrar även sin omgivning när man förändras personligen.

Känner mig fett gammal, jag har klippt kontakt med tonvis av goda vänner som fortfarande springer runt i samma spår som för flera år sedan, jag själv har gått och blivit en gubbe i vissa anseenden. Skulle inte må bra av att kära ned mig i någon som fortfarande befinner sig i tonåren då man tar största steget mot vuxenlivet, som man faktiskt helt ärligt inte växer ut förrän +20 någon gång, vissa ännu senare.

wall of text) sri m8s

I ett kärleksförhållande, ja, där spelar åldern roll. Min kompis som var 14 förlorade oskulden till en 27 åring (hon var väldigt kär i honom), och tbh är det bara äckligt. Mest av 27-åringen att utnyttja min kompis på det viset, eftersom jag tycker att när man närmar sig 30-snåret ska man inte ligga med småbrudar.