Hur mötte du din kärlek?

Uew... ^

-----

Vi knulla

Citat från IeatBreakfast

Jag var tre år gammal.. nydöpt och allt.
Och min kusin presenterade oss för varandra.

17 år and going strong!

Skrev lite till varandra på ec och sen addade hon min facebook. Vi skrev inte så mycket ett tag tills jag skrev att jag hade massa gratis sms då hon kommenterade att hon inte hade mitt nummer. Så jag gav henne det och vi började messa varandra väldigt mycket. Det övergick till långa telefonsamtal och timmar i skype. Nu är jag totalt genomkär och skulle kunna göra allt för att träffa henne.

I en mörk gränd.

Emochan. Så romantiskt

Högstadiet. Fast sen tog det ju typ 3-4 år innan vi blev tillsammans men ah.

Två år sen exakt denna månaden, jag var 14 han var 16. Min första kärlek och lär förbli det med tiden framöver. Min fina Impl0de <3

Via nätet. Ett annat community.

Via facebook :I

Jag är inte den som lägger till random folk, men stötte på någon som bodde här i närheten som delade samma intresse som jag (detta är inte min kille utan hans kompis) och tänkte att ''äh, jag lägger till han så kanske vi kan snacka lite om det där, orkar han inte med mig så kan han bara ta bort mig!''. Han accepterade då och vi började småsnacka lite, denna kille är yngre än mig och har även tjej så tro inte det var pga något sådant, hade även kille själv vid den tiden. Började kommentera och rp-a lite i hans statusuppdateringar, då även en tredje person med samma intresse hoppade in och var social, han la senare till mig på facebook och småsnackade lite, dagen kom då min dåvarande kille dumpade mig och den här personen då försökte pigga upp mig lite! Gick ett par veckor sedan bestämde vi oss för att vara med varandra någon dag (bor i närheten, aldrig träffat personen förr) och gjorde då det. Sen så blev det som det blev, bla bla, nu är vi tillsammans, end of story.

Detta blev en helt sinnessjukt lång text, och jag förmodar att ingen kommer orka läsa egentligen, så för att göra en lång historia kort så blev jag tillsammans med min bästa vän och klasskamrat för 3 månader sen, och det är det bästa som någonsin har hänt mig! :D <3 men here comes the long version:

Hade flyttat från Jämtland ner till Skåne i höstas och skulle börja gymnasiet dårå. Han gick i min nya klass och var en av de första jag fick kontakt med (numera känner jag ju hela klassen liksom och kan hänga med alla), och med tiden blev vi riktigt bra polare. Kunde garva så mycket att tårarna sprutade, och endast med varandra kunde vi ha så sinnessjukt jävla kul! Andra kunde få oss att skratta mycket, visst, men tillsammans krampade fan magmusklerna till vi höll på att dö, lite så :)

Sedan någon gång i januari eller februari eller vad det var, så drog jag och några polare och skulle kolla på när han spelade med sitt band. Det var fortfarande bara sjukt-bra-polare-status mellan oss två, men under spelningen kunde jag fan inte sluta tok-le och bara stå och titta på honom, och han tittade tillbaks flera gånger och började le lika mycket när vi såg varandra, osvosv jättegullifnutt under hela spelningen. Efteråt frågar min tjejkompis om det är något mellan oss, och jag ba "Va? Nääe, jag bara gillar att se honom spela! Han går verkligen in för det!" och hon ba..." yeeah right, jag såg väl hur ni kollade på varandra" och jag svarar att det är skitsnack och att vi bara är väldigt bra kompisar.

Men tiden går, och jag börjar fundera på om jag faktiskt bara ser honom som en kompis, eller om jag tycker mer om honom. Börjar bli mer medveten när vi kramas hejdå och sånt, och ba "åh, kramade han mig hårdare den här gången? Betyder det något?" osvosv. Blev sen förbannad på mig själv och ba "meeen neej lägg av, han ser dig bara som kompis, det betyder ingenting vafan. Lägg ner, du är också nöjd med att bara vara kompis med honom"

Meeeen efter ett tag slog det mig att näe, jag hade tamefan gått och blivit kär i honom, och jag var helt förstörd, för jag ville inte satsa på det eftersom jag var rädd att förlora vår underbara vänskap. Så här gick jag och trodde att jag hade lyckats bli friendzoned tack vare mig själv typ. Och vänner och även lite halvt bekanta i klassen kom fram till mig ibland och undrade om det var något mellan oss två, och jag började rodna och ba "neeeej... eller, jag är inte säker.. inte från hans håll iallafall" osv.

Sen en dag bestämde vi oss för att vi skulle vara hemma hos mig och jobba på en gemensam inlämningsuppgift tillsammans. Det blev inte speciellt mycket plugg dock, vi satt mest och nördade internet och garvade som vanligt. Faast allt var inte som vanligt, eftersom jag hade insett att jag var kär i honom. Satt därför och chattade med min vän som tidigare hade upptäckt att jag var kär i honom (^) och ba "OMG HAN ÄR HÄÄR NU VAD SKA JAG GÖRA AARGH" och hon ba " men bara säg till honom att du gillar honom!" och jag svarar "VADÅ BARA, HAN GILLAR JU INTE MIG, JAG KOMMER FÖRSTÖRA ALLTING!" varpå hon skriver "vadå, du kan väl inte veta ifall han gilar dig?"

And now to the best part. Det visar sig alltså att han har tänkt PRECIS FUCKING LIKADANT OM MIG OCH TROTT ATT HAN VAR FRIENDZONED MED, och också sitter där och skriver med samma brud som mig, och är helt "AAAH VAD SKA JAG GÖRA, HON SITTER DÄR OCH ÄR SÅ VACKER, OCH JAG VÅGAR INTE SÄGA NÅGOT" alltmedan vår gemensamma polare peppar oss båda två till att säga något. Tillslut säger han något i stil med "Alltså... jag vet vad du och Selene (tjejkompisen som vi båda pratar med) snackar om..." Jag får totalpanik och tror att han bara vet, men inte gillar mig tillbaks. Så bara säger han "och jag tror jag gillar dig alldeles för mycket" ..... jag blir helt jävla paff och förstår inte riktigt vad han nyss sa. Blir omedvetet jättejobbig och svarar ingenting tillbaks, för jag är så jävla chockad. Så det måste ju ha varit asjobbigt för honom att bekänna det liksom, och så svarar jag inte D:

Men sen kom min storasyrra in och bad mig gå ner i källaren och hänga upp någon ryggsäck från tvätten så den skulle torka. Han följde med ner, jag hängde upp fanskapet, och vi är på väg till hissen upp igen i mörkret, när han säger "jag tycker du borde säga nånting nu.." jag vänder mig om till honom, tar mod till mig och säger "jaa, jag har väl gillat dig ett tag.." och sen får jag världens mysigaste kram av honom där i det mörka trapphuset, och sen kysstes vi, och sen har vi levt happily ever after, och jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv, och allt är UNDERBART <3

har inte mött min kärlek än.

Förra året var jag av oförklarlig anledning på Helsingborgsfestivalen. Då natten föll på genade jag genom en park, trots att jag tänkt låta bli. Då kom det plötsligt en två meter lång hyfsat packad crustare hoppandes från bakom ett träd... Och som man säger, resten är historia.

I Januari så var jag hos min bästis och hon sa att någon snubbe skulle komma förbi. Jag var fortfarande ihop med mitt ex men i göraslutfasen och var inte den roligaste att vara med. Vi träffades då och då genom min vän och han fick se mina absolut värsta sidor. Han tyckte jag var en jobbig skitunge och jag brydde mig inte särskilt om honom. Sen för några månader sedan så gick jag på fest hos honom och vi lärde känna varandra mer. Han insåg vem jag egentligen var eftersom tiden gick och vi träffades oftare och oftare. Vi började ha sex med varandra. Och en dag drabbades jag av jätteångest när jag insåg att jag hade fått känslor för honom för han kändes inte som en kille som någonsin skulle komma att gilla mig. Tillslut erkände jag mina känslor och han erkände att han också hade känslor. Vi fortsatte träffas och en morgon frågade han om jag ville bli hans. Det dröjde ungefär ett halvår från det vi träffades tills vi blev ihop. Det känns fantastiskt bra med honom och jag är glad.