Hur gör man när ens partner inte mår bra?
Då jag har haft problem har killen fått vänja sig. Först tyckte han det var löjligt och ignorerade det så fort jag inte bröt ihop i hans närvaro, för då var han tvungen att hålla om mig lite. Han lyssnade inte alls när jag försökte prata om min situation och varför det var som det var.
Nu, tre år senare, är han världens bästa. Även om han kanske inte vet hur han ska hantera det eftersom han inte haft de problemen så accepterar han det och håller om mig för att han tycker om mig. Men nu känner vi varandra mer på riktigt.
De flesta får någon gång i livet någon form av depression, så det är en bra idé att vara beredd på att faktiskt ta sin partner seriöst.
Annars kan jag ju bara kasta ut gubben och befalla honom mocka och byta däck.
Hanterar det med prat, avsugningar och lussebullar.
Sex.
Lyssnar, skriver snälla saker, försöker se till å träffas. Å då brukar ja krama honom massor, lyssna och få honom att tänka på annat. <3
Citat från TakingBackSunday
Citat från PHD
Häller honung på kuken och säger "sug".
<3
Åh, genialt ju.
pratar, visar att man finns, ger utrymme för personen beroende på vad det rör sig om, att inte
få personen att känna sig bortglömd eller jobbig
pratar, visar att man finns där om han/hon vill det/behöver det.
Och ja, visar att man bryr siiiiiiiig.
Solve their problems & empathize.
^.^
Pratar med personen och försöker finnas till :)
Slå skiten ur fittan tills hen inser att hen kunde ha haft det sämre.
Visar att man finns där iallafall. Annars förvärras nog situationen för den i förhållandet som mår dåligt :(
Det beror på hur dåligt denne mår...
Man försöker stötta den, man ber den söka proffesionell hjälp, man undviker den om den bara inte ens förstår att man försöker. Sedan bråkar man massa hela tiden och önskar bara allt var som förut. Sedan får man skäll och skuld och massa skit. Sedan tar det slut. Ja, ungefär så var det för mig när min partner var deprimerad eller något. Tyvärr sårade jag honom ännu mer, men tillslut orkar man inte bry sig!
Det är nog min sämsta egenskap i mitt förhållande. Har jättesvårt att förstå att min partner mår dåligt, oftast tycker jag bara han är dum. Men jag försöker fråga vad som får honom att reagera som han gör, för att det klarnar upp allt så jag kan stötta istället och visa att jag finns där. Efter ett tag brukar det släppa och han kan prata om det, och jag upplever att så fort han "fått det ur sig" så känns allt mycket bättre. Jag brukar även råka häva ur mig 100 ggr hur fin han är, fast det är mest för att jag inte kan hålla mig då den tanken slår mig så fort jag tänker på honom :$
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet