Hästsport
Tack alla ni som grattade oss! :D Han var så himla fin, och allt har blivit så himla mycket bättre mellan oss.
Just den här klassen var lokal, men de överiga den dagen var regionala då det var div 2 dressyrallsvenskan också :)
Citat från InspectorPink
jo självklart ska man se det så. Jag har ridit lektion i 12 år med både jätteupp- och nergångar. Men ibland har man en jättedålig dag och orkar inte sitta och bråka med en häst.
Ska jag vara petig så borde jag säga; "Det är sådana dagar man inte ens ska gå nära en häst."
MEN istället tänker jag skriva att allt det där handlar om träning. Att träna upp sitt tålamod så att man lär sig att inte låta dåliga dagar gå ut över hästen. Tillslut så lär man sig att bara släppa dåliga dagar och helt enkelt bara koncentrera sig på sin ridning.
Citat från Linday
Citat från InspectorPink
jo självklart ska man se det så. Jag har ridit lektion i 12 år med både jätteupp- och nergångar. Men ibland har man en jättedålig dag och orkar inte sitta och bråka med en häst.
Ska jag vara petig så borde jag säga; "Det är sådana dagar man inte ens ska gå nära en häst."
MEN istället tänker jag skriva att allt det där handlar om träning. Att träna upp sitt tålamod så att man lär sig att inte låta dåliga dagar gå ut över hästen. Tillslut så lär man sig att bara släppa dåliga dagar och helt enkelt bara koncentrera sig på sin ridning.
haha jo det har du nog rätt i... jag har faktiskt ett JÄVLIGT dåligt tålamod ibland..
Citat från Linday
Till BoboTJ och InspectorPink:
Bli inte förolämpade eller något nu, jag vill inte låta taskig på några sätt alls. Men hur kommer det sig att ni så snabbt "ger upp" på de hästar ni blivit tilldelade? Se det som en chans att utväxlas lite extra istället. Jag själv vet att jag har lärt mig som mest när jag fått "problemhästarna som ingen annan ville ha". Tänk er om ni nu får jobba lite extra på lektionerna för att få era hästar att gå bra.
Jag minns när jag red på ridskola (för massor med år sedan) jag fick då en stor tinkerhäst som var stel, totalt döv i munnen och antingen vägrade hon gå framåt eller så stack hon i full fart. Kan säga att när jag senare efter flera veckors slit lyckades få henne att gå bra i form och lyssna på minsta lilla jag bad henne om så har jag aldrig varit så stolt. Och jag kan säga att jag skulle knappast ha lärt mig lika mycket om jag skulle ha fått min lilla favoritponny,som var underbar i allt, istället.
När påstod jag att jag gav upp? Visst blev jag frustrerad, men jag satt upp igen. Bara för att jag vill rida någon annan häst (som är svåra de med) en gång för att ta en liten paus? Jag har redan ridit Dumle (ponnyn) fyra gånger, ska rida honom två gånger till. Skulle knappast påstå att jag inte försökt/försöker med honom.
Nu vill jag också berätta om sega ridskoleponnier. :c
Det var en gång en mycket härlig sommarkväll, och dagens ridpass skulle snart börja. Jag klev lycklig in i stallet och kollade på listan för vilka hästar vi ska ha. Eftersom vi bytte var fjärde vecka, skulle jag fortfarande få ha min favorithäst Santos, men icke. Jag fick stallets lataste häst; En hafflinger på 8 år. När jag stod där i spiltan och borstade henne tänkte jag för mig själv: ''Jaja, det här kanske blir lite kul iallafall''. Vi hade det riktigt mysigt ett bra tag, fram tills att jag kratsade hennes ena framhov. Jag har alltid trott att hästar är vegetarianer, men hon tog ett rejält bett av min rumpa, och jag flög säkert 2 meter upp i luften (kändes det som iallafall.). Nu såg jag verkligen fram emot att rida denna lille bitska ponny! (Nä.) Redan när vi satt upp ute i paddocken kände jag mig frustrerad. Vi började som vanligt med att skritta längs fyrkantsspåret, och jag fick driva hela tiden för att hon inte skulle stanna. När vi väl skulle trava, ville jag inte alls, visste att det inte skulle gå, men jag började driva mera ändå. Hon travade några steg, saktade av, travade några steg och saktade av. Jag vägrade sluta med att driva, och VIPS sa det, och hon började arbeta sig ner i form och jag behövde bara följa med. Inte ens i galoppen behövde jag driva längre, det var bara att sitta, och hon galopperade varv, efter varv, efter varv, och ridläraren såg helt paff ut. Själv trodde jag det knappt, trodde jag bara inbillade mig. Nästa lektion gick hon som en pärla, och så förblev hon, mot mig, och jag var den enda som ville ha henne. TADAAA :D
Fast sen slutade jag rida där och nu har hon gått och blivit en surkärring. :( Haha, låter som att jag skryter massa, men menar inte att låta skrytsam. :(
Citat från BoboTJ
När påstod jag att jag gav upp? Visst blev jag frustrerad, men jag satt upp igen. Bara för att jag vill rida någon annan häst (som är svåra de med) en gång för att ta en liten paus? Jag har redan ridit Dumle (ponnyn) fyra gånger, ska rida honom två gånger till. Skulle knappast påstå att jag inte försökt/försöker med honom.
Jag förstod det som om du ville byta häst för att du gav upp med den förra. Sorry, my bad. Och jag tror dessutom man behöver rida en häst några fler gånger än endast sex ridlektioner för att kunna utvecklas med en häst. Men det är bra, fortsätt kämpa!
Och som jag skrev, bli inte förolämpad. Det var bara ett tips.
Edit:
Citat från Skruvdragare
Åh, sådant är ganska underbart när det händer. Jag minns för jättelängesen (jag var väl ca sex år tror jag) då det stod en f.d. travare på ridskolan som var en riktigt sur jävel. Försökte hugga efter allt och alla. Förutom lilla mig, det vara bara jag som ville rida honom och som kunde stå och gosa med honom. Haha, jag minns att jag aldrig behövde "välja häst" innan lektionen, läraren sa bara; "Och jag gissar att du kommer få Lucky den här gången också." :)
Nu kommer jag här från ingenstans. Är annars den som bara läser men ingenting säger, haha :D
Är bara så himla glad och pepp, dels för att vi hade jättejobbig men svinrolig sitsträning på ridlektionen idag, som dessutom gick bra! Trodde nästan att jag skulle ramla av och dö innan vi började, eftersom jag red en liten talle på 180-någonting som är lite tittig och allmänt..ja. Vimsig kan man nästan säga. Dessutom ramlade TVÅ stycken av i gruppen innan, plus att hon som red hästen jag red skumpade runt som fan och var nära på att ramla av flera gånger. Men när jag väl kom upp var det absolut inga konstigheter alls, satt ju som fastklistrad i sadeln och totton kändes superfin :)
Seen ska min kusin få tillbaka sin lilla pålle Rosie som har varit på foder hos en tjej nu ett tag, men det funkar inte riktigt pga olika saker..så nu ska jag vara medryttare på henne igen :) Så himla roligt att rida och pyssla med hästar fyra gånger i veckan nu framöver än bara en.
Och bara för att det är roligare med bilder än en massa text så får ni en bild på monstret :)
Citat från InspectorPink
Citat från PLOMP
^
Om någon hade suttit och bankat och slitit och slagit dig, hade du då velat göra som den sa?
Ridskolehästar brukar ju vara rätt känsliga om man är mjuk från början, annars har dom ju förmågan att stänga av helt..
EDIT, till InspectorPink
jahaadu :--) jag visste att någon skulle påpeka detta <3
sa jag att jag bankade och slet?
nej det sa jag inte. och jag skulle aldrig göra det heller.
Jag sa faktiskt inte att du gjorde det heller.
Menade att jag förstår att ridskolehästar stänger av när elever gör så, som ett försvar typ.
Citat från Linday
Jag förstod det som om du ville byta häst för att du gav upp med den förra. Sorry, my bad. Och jag tror dessutom man behöver rida en häst några fler gånger än endast sex ridlektioner för att kunna utvecklas med en häst. Men det är bra, fortsätt kämpa!
Och som jag skrev, bli inte förolämpad. Det var bara ett tips.
Men att rida samma jobbiga ponny sex gånger i rad visar ju att jag i alla fall försöker. Men det är ju inte så kul när det går dåligt gång på gång när man dessutom får betyg på det.
Okej, nu är det dags för er att vara jätteglada för min skull, för på söndag ska jag iväg och hälsa på min gamla ponny :DDDDDD
ååååh är så glaaaad så jag spricker nästan. saknar honom till döds just nu, också ringer nya ägaren som ett mindre mirakel och undrar om jag vill komma och rida!
och om ingen ger mig uppmärksamhet och bekräftelse går jag och dör.
Känslan när hästen i princip travar mot en i hagen och gnäggar, och sen bokstavligt talat stoppar in huvudet i grimman utan att jag behöver be honom, UTAN att jag har med mig hö. Var tvungen att ha det tidigare pga att han är så svårfångad i vanliga fall. Ville nästan gråta lite av lycka. Sen kunde jag trava runt på hela ängen utan att han börjar bråka, och han går ner i jättefin form som han sen håller hela tiden. Åh så glad just nu!
Min häst markerade inget i traven idag när jag sprang med henne <33<3< Ska promenera henne i två-tre dagar, sedan skritta uppsuttet i tre och sedan prova att trava uppsuttet. Hoppas att det går bra ):
Albertina: Kan tänka mig hur mycket du saknar honom (kanske?) men vad kul att du får hälsa på honom igen!! :D
för att du inte ska dö... (loljk)
haha åh tack för att du ser mig!
nu slipper jag dö.
är dock lite nervös, för tänk om han har tappat massa muskler och dom bara förstört honom? :( då kommer jag hata mig själv för att jag släppte iväg honom dit.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet