Hästsport
är för envis, DET SKA GÅ, DET HAR GÅTT! till slut löser det sig, Envishet, tålamod och veta hur bra det kan bli/har varit!
Det som är allra jobbigast, och som dragit suget av mig mest, är att Fello verkligen måste läggas 100% rätt framför hindret för att han inte hinner få upp frambenen annars. I terrängen är han hyfsat rädd om benen dock, och de höga terrängskydden får upp bakbenen på honom. Men han har inget sinne för taxering för 5 öre, trots att han är 16 år och har jämgamla syskon som går betydligt bättre. Jag vet inte vad det beror på, och jag vet inte vad jag ska göra.
Känner mig så elak och klantig om jag river halva banan, och det händer ofta för att han blir så stark så jag helt enkelt inte KAN lägga honom rätt, för att jag inte hinner. Har kämpat med halter mellan hinder (och här snackar vi inte en slide stop på 2 sek, utan att jag måste lägga 2 volter innan han stannar) och som sagt, volter mellan hinder. Ingenting förbättras, han lär sig inte av sina misstag. Jag har även försökt få honom att "tänka själv" genom att galoppera i ett lugnt tempo, och styra mot väggen. Han hade ungefär 20 meter raksträcka till väggen, och slutade slå i huvudet efter 5:e gången. Han liksom.... bryr sig inte om han gör illa sig.
Edit: Min tränare försöker trösta mig med att hon "har sett värre". Men det känns liksom... fel. Vi passar otroligt bra i dressyren, men i hoppningen så känns det kört. Notera att hans förra ägare vägde dubbelt så mycket som mig (120 kg...), så han kanske använde sin fart mot hinderna för att han inte orkade använda styrkan, och därför har det blivit ett inlärt beteende?
Låter som min Zigge. Om jag inte gör helt rätt, struntar han i det. Det jag gjorde var att rida på bommar och komma heeelt rätt på dem. Och sedan gå vidare till låga hinder, kanske 40-50 cm och efter det bygga högre.
Min C-ponny var galet het, sprang bara mot hinder. När jag tränade honom fick min tränare gå framför hindret när han började springa för att han skulle backa av. Och du kan även lägga 3 - 4 bommar framför hindret så han måste taxera! :)
Och du ska inte känna dig elak när du inte klarar banan. Se allt som en träning!
Christy är tvärtom, haha. Han tar bara i ordentligt om han kommer pissigt fel.
Haha, Billie också. Kommer han fel, hoppar han jämfota! :D
Citat från Crucio
Låter som min Zigge. Om jag inte gör helt rätt, struntar han i det. Det jag gjorde var att rida på bommar och komma heeelt rätt på dem. Och sedan gå vidare till låga hinder, kanske 40-50 cm och efter det bygga högre.
Min C-ponny var galet het, sprang bara mot hinder. När jag tränade honom fick min tränare gå framför hindret när han började springa för att han skulle backa av. Och du kan även lägga 3 - 4 bommar framför hindret så han måste taxera! :)
Grejen är att om hinderna är mindre än 70-80 så springer han i princip bara rakt igenom dem, och trots halvhalter så förstår han liksom inte att han ska över. Haha, det är när det börjar komma runt en meter som han spetsar öronen mot hinderna, "men ju högre desto snabbare!"
Just detta har jag gjort att jag mest stannat i dressyren och ute i skogen, för att jag känner mig helt värdelös. Jag har nått betydligt mer framgång på min lika gamla tinker, som jag hoppade in själv när han var 11. Han är 145 cm hög, och Fello är 170. Det borde ju inte vara något problem om min tinker fixar 1.10 utan problem liksom, men en bana på 70 är ett heldagsjobb om det ska bli bra.
Edit: Vad ska jag göra...? Jag vill ju träna och tävla, men inte en enda hopplektion har gått bra. Inte ens okej. Jag har fått sluta när jag klarat några hinder i rad för att inte bryta ner mig. Dressyren går helt utmärkt och framåt, men det har stått still i hoppningen ända sedan start, så där har jag gett upp. Det känns för första gången som att jag sitter på en häst som inte kan utvecklas med mig.
Bebo, tråkigt att du känner så. :(
hade jag varit du hade jag skitit i hindren ett tag och tränat fram sits och skänkel i teknikbanor tror jag. Eftersom han inte lyssnar på handen så kan det vara en idé att helt enkelt skita i handen och rida från sitsen. Kanske omvärdera skänkelns funktion från den engelska helt. Det kan ju fungera.
Jag hade jobbat med volter framför hindren, och galoppbommar.
Någon gång kan du göra halt framför hindret, men om du gör det måste du rida på det efteråt igen.
Ska försöka tänka ut något mer!
Drömde att jag och Noémi gjorde skolhalter och levade, fyfan vilken fin dröm jag hade <333
Tycker det Battlealex sa låter väldigt bra! Han ska ju inte få springa iväg med dig bara för att det är ett hinder framför honom, liksom.
Hade även hoppat en del serier med studs och ett eller två språng emellan, så att han behöver vänta lite mer, om han ska få plats liksom. Låta honom komma på lite själv hur han ska göra!
Citat från Battlealex
Bebo, tråkigt att du känner så. :(
hade jag varit du hade jag skitit i hindren ett tag och tränat fram sits och skänkel i teknikbanor tror jag. Eftersom han inte lyssnar på handen så kan det vara en idé att helt enkelt skita i handen och rida från sitsen. Kanske omvärdera skänkelns funktion från den engelska helt. Det kan ju fungera.
Jag tränade enbart dressyr i flera månader, och där utvecklades han verkligen. Han hade underhals och kunde inte röra sig i form i någon gångart, speciellt inte i skritten. Sedan blev skritten så bra att jag till och med kunde utveckla den på egen hand hemma. Han lärde sig att stanna kvar i form i halterna och så vidare. Men hoppningen är HELT omöjlig. Totalt utanför kartan, och det är det jag vill syssla med mest av allt. Det känns så tråkigt om jag enbart ska behöva sitta och nöta på marken i flera år för att komma någonstans. Ett halvår gav inget resultat alls, och till slut blev det så motigt att jag helt enkelt bara ställde honom på bete för att jag mådde för dåligt för att kunna rida.
Förlåt för min pessimism, men ni är de enda jag vågar be om råd. Min tränare ringde för några veckor sedan och undrade hur jag mådde, och jag bröt ihop helt men vågade inte förklara vad jag kände. Det har gått så bra i hela mitt liv med alla hästar jag haft, och så bara tvärtstopp nu.
Det är klart att du blir frustrerad!
Men det är nog inte hopplöst, låt det ta lite tid, och var supertydlig. Springer han iväg med dig när du ska hoppa, stanna och rygga. Både framför och efter hinder, så att han verkligen förstår vad du menar. Börja pyttelitet och se om det fungerar! Om han sedan förstår att han måste vänta lite, blir han nog lite rundare och hoppar bättre!
Citat från Gina
Tycker det Battlealex sa låter väldigt bra! Han ska ju inte få springa iväg med dig bara för att det är ett hinder framför honom, liksom.
Hade även hoppat en del serier med studs och ett eller två språng emellan, så att han behöver vänta lite mer, om han ska få plats liksom. Låta honom komma på lite själv hur han ska göra!
Jag har nästan bara hoppat kombinationer, småkomplicerade banor och studs på lektionerna, men sedan sa min tränare att vi bara skulle fokusera på dressyren ett tag, och då gjorde vi det i några månader. Studsen stressar han alltid igenom hur jag än lägger honom, men fixar helt utmärkt, även om det går i 190.
Jag kan minnas EN gång att han hoppat av lugnt och sansat och lyssnade mer på mig än sig själv. En enda gång har det hänt. Det är i princip det enda jag kan fokusera på som har gått bra för oss, och det enda jag försöker tänka på. Att om det gått en gång så går det fler gånger. Men, ah. Det är så svårt att vara positiv när man i princip bara haft nederlag.
Dumt att han löser det så bra, vore ju bättre om han klantat sig och skärpt till sig..
Men då finns det ju där, bara att försöka hitta samma känsla som du hade då!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet