Hästsport

Detta får mig att sakna Thynur så jag måste gå ut och röka.

Världens bästa dag i stallet, och två dagar senare kommer mamma hem och berättar att han är död.

Celine, GFRK är en riktigt genomvidrig ridskola ): Red där som liten. Hästarna mår ju så jäkla dåligt att de är aggressiva. Jag var hästrädd ett bra tag efter att jag slutat där, dock lärde jag mig ganska snabbt på soRF att det inte är så hästar är haha.

Vad hände med honom?

när vi ändå är så deppiga och ledsna, kan ni inte dra eran värsta olycka/mest tragiska hästminne?

Jag har inget riktigt tragiskt hästminne, det värsta var väll när jag var typ 11 och min skötponny på ridskolan blev såld. Han hade det dock jättebra där, så det var ju bara bra egentligen.

Jag kan dra den om Thynur.

Jag var i skolan, föll ihop av magknip, ringde pappa, kom till telefonsvararen och spelade in att jag gick hem.
Låg i soffan, glodde på tv, mamma kommer hem mitt på dagen och gråter. Sedan flämtar hon fram "Thynur är död". Då har jag kommit till pappas telefonsvarare för att han pratar med stallägaren som säger "Thynur har lagt sig ner i hagen och sparkar mot magen".

Det visar sig att någon kastat glas i hagen som min själsfrände till häst fick i sig och som skar upp hela hans mage. Det rann blod ur honom, hans smärtpuls var på 160 när veterinären kom dit. Tandköttet var vitt, han gick inte att rädda.

Löken hade stått bredvid honom i hagen till stallägaren kom, stallägaren stod i sin tur med honom i boxen tills mamma kom, som väntade till veterinären anlände. Hon höll även hans huvud när han fick somna in på en gräsplätt en sval aprildag.

Jag kände alltså när han dog. Vi var soulmates till 100%, sista gången jag såg honom vägrade han släppa ut mig ur boxen förrän jag sagt hejdå "på riktigt". Det tog över en halvtimme innan han slutade blockera. Jag har än idag ärr på mina knän från ridbyxorna jag använde sista gången vi red, barbacka utan träns i solen. Hoppade bana och älskade varandra över allt.

fy :(

Celine: jag fick tårar i ögonen... Så hesmskt, men så underbart ni måste ha haft tillsammasn innan. Kom alltid ihåg den tiden!

Kan tilläggas att när jag fick Thynur var han övergiven, assymetrisk, pälsfri, ingen man, kassa hovar osv. Hans ägare flyttade till Norge och sket i hästen. Sen fick jag honom.

Getingolyckan, tänk att du åker av, har säkert 10 getingar runt dig, det gör ont överallt och hästen stegrar och är LIVRÄDD bredvid dig när du ligger på marken och har åkt av. Fast det värsta var nog när hon skenade iväg, men tyglarna hängandes över huvudet.
Grät så jag inte kunde andas, fan alltså, att se henne och de andra hästarna stå helt oskadda vid vajern, som vi red under tidigare.
Åh gud, var livrädd att både rida ut och att rida i skogen, vågade inte ens gå in i skogen utan att nästan börja gråta, kändes helt hemskt, sen att hon fick överdrivet många stick och mådde dåligt i några dagar men sen blev hon som förut, förutom att vi båda var oroliga ):
Usch, det är nog mitt värsta :(

kan faktiskt dra min också.

jag hade en ponny på foder för tre år sedan. jag och min kompis hade dressyrat på plan, och bestämde oss för att skritta av dem i skogen, barbacka.
på hemvägen brukar vi alltid rida över en äng och ta en gallop där. hästarna var "van" vid att gallopera där och fattade självmant gallop, och vi skrattade och trodde de dummade sig. men när det började gå fortare och fortare hade vi inte längre kontroll, och jag hör min kompis skratt gå över till skräckslagna skrik när i ser hur vi närmar oss vägen. alltså fy fan när jag inser att bilen skulle fräffa oss. det enda jag egentligen minns av själva krashen var smällen. sedan minns jag hur jag ligger på vägen och hör en av hästarna ställa sig upp. när jag vaknar till ligger min kompis på vägen och hon är helt borta. min kompis häst ligger i diket med en konstig vinkel på hela nacken - hela huvet var ur led. min ponny hade ställt sig upp, men hela bogen stack ut och man såg benpipor och det var blod överallt. längre bort ligger bilen i diket och tanten som kört var avsvimmad.
sen är allt ganska luddigt, men medan jag lastas in i ambulansen med en axel ur led så skjuter de min ponny.
min kompis hade en allvarlig skallskada och låg i koma i två veckor.
vi fick veta sedan att det hade varit en björn nere i skogen, och vi tror att det var den som skrämt hästarna. och tack gode gud att vi red barbacka, annars skulle vi antagligen "suttit fast" i hästarna och dött vi också.

det värsta tror jag var samvetet att jag dödat någon annans häst.

tog hand om två halvblod ett tag, sen en kväll ringer ägaren och säger att stoet har blivit mer eller mindre 'våldtagen' i hagen. när jag kom till stallet nästa dag så var det blod i spånet och på väggarna. och det var inte första gången det hänt.

Jag har också upplevt det att jag fått panik när min häst fått panik osv. Jag tror att kommer man den tillräckligt nära.. så blir man som själsfränder. Därför vill jag aldrig skiljas från Noémi.

Orkar inte berätta något hemskt. Tyvärr.

Jag har hitintills sluppit vara med om någon tragisk hästolycka bortsett från då jag for av och skadade armen.

Hickstead, vila i frid <3

FYFAN vad hemskt. Liknande sak hände en av "mina" gamla hästar i somras. Åh fy, lipar.
Ska gå ut och krama lite på mina hästar nu.