Har ni försökt eller tänkt på att begå självmord?
Jag kan inte tala för oss alla, men jag tror att samtliga namn du nämnde kan svara på din fråga. Sen att vi inte vill är upp till oss själva. Du ställer inte bara en enkel fråga, du lägger in massa värderingar i ditt sätt att ställa frågan på och utstrålar en dryg personlighet. Och om du på 25 år inte lärt dig förstå varför folk som på riktigt vill ta livet av sig misslyckas med det ber jag dig tänka vidare på den saken, eller försöka hitta någon vän som orkar ta samtalet med dig.
Jag försöker inte styra tråden till något fånigt. Det är du som skapar ett obehagligt klimat som leder till att ingen vill svara på din fråga.
"lolll" <-- Redan där har du gjort självmål
Svar nej.
Jag har självmordstankar dagligen dock så har jag aldrig planerat på att ta livet av mig.
Försökte dränka mig ett antal gånger i en papperskorg som jag fyllde med vatten i duschen när jag va typ 12. Kan ibland ha "självmordstankar" men då är det snarare i form av plötsliga tankar kring scenarion snarare än tankar om att aktivt vilja begå självmord.
Jag är försökt begå självmord flera gånger.
Aldrig försökt, bara tänkt.
Hängde mig när jag var 16. Kände hur jag tappade medvetandet, sen hörde jag tusen syrsor i mitt huvud och kort därefter vaknade jag plötsligt och fick panik och lyckades få av mig snaran :|
Jackorey Dedmeat
Ni behöver inte förstå egentligen. Finns nog olika motivationer till att dela med sig av upplevelser av självmordsförsök; att exempelvis få lätta på en tyngd som en kanske inte diskuterat eller berättat om för ens närstående, att göra det till "less of a deal" för att kunna mindre smärtsamt reflektera över det, att ta ett första steg till att våga söka hjälp etc. I vilket fall som helst är det viktigt att dela med sig av upplevelser av psykisk ohälsa, då det ger upphov till diskussion och sannolikt förenklar identifikationen av och konsekvent sår fler möjligheter för interventioner avseende pyskisk ohälsa.
Egentligen inget konstigt alls.
Kan fantisera om det. En tryggande känsla att veta att det finns en väg ut, ifall det nu krisar.
Va sjukt suicidal när jag var tio efter att mamma dött. Bodde på sjunde våningen o va nära på att hoppa, brukade klättra ut på balkongen o glo ner o tänka på det.
Citat från Tresus:
Kan fantisera om det. En tryggande känsla att veta att det finns en väg ut, ifall det nu krisar.
något liknande gäller för mig med. ingen plan på att ta mitt liv, men någon sorts fantasi om att det skulle gå och hur det skulle vara har kommit till mig ibland.
aa :)
Jag är den typen som borde begå självmord enligt många (och mig själv). Men jag fegar alltid ur när det väl visar säg effektiva lägen att få det överstökat. Jag tror att den stora skräcken som håller mig ifrån att göra det är osäkerheten över vad som väntar efter döden (om något alls). Hade jag vetat vad som väntade efter döden så hade jag nog redan gjort det (beroende på vad som finns där bortom.)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet