Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]
jag får be om ursäkt då jag inte läste hela namnet på tråden :)
Jag skärde och brände mig med cigaretter för cirka 4 år sen tror jag, jag var emo och sjukt deprimerad. Sen fick jag väl nåt återfall året efter tror jag, men efter det började jag må bättre och slutade med den skiten.
en vecka idag, inte så mycket, men ändå! Försöker lösa mina problem istället, även om det nästan känns värre ibland
Varför just skära? En självskadande personlighet fungerar väl. Jag går i kickboxning för jag gillar att få stryk, det är mindre uppenbart att jag skadar mig själv plus att jag får en massa ära och respekt samtidigt.
Citat från Premature
Varför just skära? En självskadande personlighet fungerar väl. Jag går i kickboxning för jag gillar att få stryk, det är mindre uppenbart att jag skadar mig själv plus att jag får en massa ära och respekt samtidigt.
Alla har sina egna dumdristiga metoder till en tillfälligt bättre sinnesstämning.
Mitt blod smakar gott.
Om det gör riktigt ont psykiskt och man inte vet vad man ska göra med sig själv, har rakblad hjälpt mig en del. Men samtidigt bara gjort det värre, efteråt. Dom flesta, om dom bara vill, kommer ur det. Finns andra sätt att skada sig på fysiskt, min läkare tipsade mig om att sätta ett stort gummiband om handleden och dra i det och släppa det några gånger, gör minst lika ont men inga märken, inget blod. :)
Har faktiskt aldrig gjort det men jag känner folk som gör/gjort och det är självklart inte kul. Man mår ju inte så bra när man får se deras ärriga handleder och man vet inte vad man ska göra riktigt, typ.
Jag vill se mig själv blöda. Känner mig levande då.
Ja. Vissa gånger då jag bråkat med någon, och då JAG SJÄLV har varit dum eller gjort något dumt, så har har skurit mig för att straffa mig själv. Man är liksom i en sorts bubbla då, och gör det bara.
Första gången jag verkligen gjorde det var förra året, mer tänker jag icke berätta, med risk att få skit ifrån somliga människor.
Inte gjort det särskilt ofta, har blivit under bara VISSA bråk, som blivit stora.
Nu har jag ju hittat träningen som ett sätt att få utlopp för mina känslor. Kommer även förhoppningsvis komma in på en teaterlinje på Katrinebergs folkhögskola, där man också kan få utlopp för massa jobbiga känslor.
En annan sak är ju (om man är ensam hemma, eller med en nära vän) är ju att gråta om man mår asdåligt. Gråt, gråt gråt. Det kan vara asskönt att bara släppa ut alla känslor man hållit inne en tid. :)
Ja. Trodde jag kommit ur det, hade tydligen fel. Roligt. :)))))
Japp... har typ över hundra märken på min kropp... De är fina :) Fast det tycker inte mina kompisar...
Hahaha, ja.
Jag var 13 år, don't blame me!
Edit; Var ju ändå bara ytliga sår, så att jag skulle få min jävla uppmärksamhet.
Nej har icke gjort det och som jag känner just nu kommer det aldrig att ske heller.
Men jag tycker synd om dem som hamnat i den situationen att de känner att de måste skära sig eller på något sätt skada sig själva.
Ingen förtjänar att må så dåligt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet