Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]
Gjort det en gång var knäckt men det hjälpte ju inte att skära blev ju bara värre så jag la det på hyllan och aldrig gjort det mer sedan den gången :)
ja, mådde dåligt, har slutat för länge sen.
Har aldrig gjort det, har tänkt tanken, och varit påväg att göra det.
Men är för feg, vilket jag idag är glad över att jag är.. haha
Citat från Blackmalmo
Gjort det en gång var knäckt men det hjälpte ju inte att skära blev ju bara värre så jag la det på hyllan och aldrig gjort det mer sedan den gången :)
samma här, gjorde en gång när jag var 13. kändes inte bättre så har aldrig gjort det igen :)
Citat från DRopple
ne men alltså varför skära armarna fulla med sår som syns och kommer synas hela livet
tror ingen tycker det är fint faktiskt
När tanken på "hela livet" bara är en kort tid framöver så bryr man sig inte.
Men det BlackDahlia och Erotik säger summerar det hela rätt bra. Man får sjukt mycket endorfiner. Och adrenalin (om man nu skär så djupt att det blir livshotande). Och det är ämnen som man blir beroende av.
Det finns mycket bättre sätt att få sin dos av endorfiner. Närhet av någon man tycker om frigör också endorfiner.
Folk skär sig för att dom mår dåligt?
Skada sig själv och sedan intala sig att man mår bättre av det? Vart är logiken?
Varför inte bara göra något som man mår bra av istället..?
Citat från Soldier
Folk skär sig för att dom mår dåligt?
Skada sig själv och sedan intala sig att man mår bättre av det? Vart är logiken?
Varför inte bara göra något som man mår bra av istället..?
Jag fattar både hur du och de andra tänker.
Jag kan berätta att när jag skada mig kändes det så jävla skönt/befriande och jag mådde verkligen bättre när det gjorde ont så jag fortsatte..
Jag började skära mig när jag var 12 år och fram tills att jag fyllde 17.
Anledningen till att jag började var helt enkelt att jag skämdes för det jag hade varit med om, och jag behövde få ut den psykiska smärtan. Jag kände ingen form utav tillit för någon, och jag ville inte dela med mig av mina hemligheter då jag kände mig mer eller mindre värdelös och äcklig. Dock gick det inte att smyga med det speciellt länge då det blev till en vardaglig rutin, och för att mitt skärande eskalerade och kom till den punkt att det höll på att ta mitt liv.
Det uppstod en situation där jag tappade all kontroll och det var den situationen som fick mig att inse vad fan det var jag höll på med. Och idag är jag jävligt tacksam över att jag har slutat.
Dock kommer det alltid att sitta ärr lite var som och påminna mig om vad jag har gjort, men jag tog mig ur det och jag lever.
Så fuck that, I made it.
Det är bara svaga människor som skär sig.
Citat från Professorn
Det är bara svaga människor som skär sig.
Hur kan det vara en svaghet när man finner en lösning för att hålla huvudet över ytan?
Nej faktist inte, har velat göra det bara för att "testa" hur det känns, men aldrig kommit så långt faktist.
Vill ha mina armar ärrfria. :D
Det är fett coolt att skära sig så jag gör det oxå
/cut
Har jag väll, var rätt hemskt ett tag men nu är det över WOOH
Ja, händer fortfarande att det förekommer men mer sällan nu än för ett par år sedan. :) Thank god för mediciner.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet