Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]
När jag var 12, kanske 11, tills jag var 13 i alla fall, som en liten idiot :)
jag skärde mig för att smärtan lättade för en stund,
va i helvete !?
Asså vafan...man ser 7åringar i klackskor som ser ut som småfjortisar, nu har man hört att folk skär sig vid 10 ...va i helvete är ungdomen påväg?
Nej.
Okej. Jag har slutat. "Vill" fortfarande, men är viljestark.
Jag slutade för att jag inte ville göra min pojkvän ledsen. Funkar finfint. Har inte skadat mig på 1-2 månader nu.
Vill delvis sluta och delvis inte.
Citat från Sattoh
Kan inte vi som lyckats sluta komma med tips istället, sådant som hjälpte oss?
Så skiter vi i alla mongon här.
Jag börjar.
Var med vänner 24/7 och målade hela tiden. När impulserna var(ibland fortfarande, är) som starkast ritar jag en fjäril på armen istället. Man får inte skära sig förrän fjärilen suddats ut med tiden. Och så fortsätter man så. Det har på sätt och vis fått mig på andra tankar många gånger.
Då jag bestämde mig för att sluta, var då jag nyss hade blivit ihopsydd, jag tänkte "vafan håller jag på med!"
så nu då jag vill skära mig igen så skriver jag ner skiten på ett papper, gör om det lite, det får mig på andra tankar, och eventuellt gör jag en låt av det. Funkar för mig
Jag rekommenderar att gå ut och springa när känslan är som värst. Bara springa tills man inte orkar mera, kan vara lättande.
Citat från monkeyslut
Vill delvis sluta och delvis inte.
Förstår hur du menar, det är samma här.
Men min terapeut sade till mig att man kan inte må helt bra om man måste skada sig själv, så ett steg mot att må bra är att sluta. So I did.
Sedan skrev jag kontrakt med henne att jag skulle göra så mycket jag kunde för att inte skada mig själv, och det gör jag.
Fast om jag ska vara ärlig är det ju inte ett dugg för min egen skull.
Citat från Kalashnikov
Citat från monkeyslut
Vill delvis sluta och delvis inte.
Förstår hur du menar, det är samma här.
Men min terapeut sade till mig att man kan inte må helt bra om man måste skada sig själv, så ett steg mot att må bra är att sluta. So I did.
Sedan skrev jag kontrakt med henne att jag skulle göra så mycket jag kunde för att inte skada mig själv, och det gör jag.
Fast om jag ska vara ärlig är det ju inte ett dugg för min egen skull.
Men precis, varje gång jag försöker sluta känns det mer som att det är för någon annans skull, tyvärr.
Citat från monkeyslut
Men precis, varje gång jag försöker sluta känns det mer som att det är för någon annans skull, tyvärr.
Jag menar, om min pojkvän skulle göra slut med mig nu skulle jag gå direkt tillbaka till att skada mig själv. Förmodligen värre än innan också.
Citat från Kalashnikov
Citat från monkeyslut
Men precis, varje gång jag försöker sluta känns det mer som att det är för någon annans skull, tyvärr.
Jag menar, om min pojkvän skulle göra slut med mig nu skulle jag gå direkt tillbaka till att skada mig själv. Förmodligen värre än innan också.
Förstår precis hur du menar!
Jag tror det handlar mest om distraktion. Hur motigt det än känns så MÅSTE man ta sig för att göra någonting istället, något lugnande eller som någon sa tidigare, bara gå ut och springa tills man halvt avlider i diket. Fast man måste skaffa sig motivationen till det. Det var väl det svåraste egentligen.
1. Sök efter endorfin- och adrenalinkicken på annat håll.
2. Sträva efter den långvariga lyckan. Den som självskadandet inte ger dig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet