Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]
När jag hade depression
När jag drack mig full varje idag
Gör inget sånt längre har inga ärr efter det
Folk är rädda för förändring, saker man inte är van vid, ta beslut och allt vad det nu heter.
Ärr kan väl liknas vid tatueringar och andra kroppsprydnader, dock är de inte där av samma syfte.
Tyvärr kan det påverka arbetslivet men tror att man kan komma runt det bara man verkligen vill!
Citat från Tina
Jord: Bra sagt!
Har ju själv varit där, att man sett ner på folk som skurit sig och inte förstått att när man mår så dåligt att man skär sig inte kan se sig själv med ärren, och inte heller den negativa sits man faktiskt förr eller senare kommer att hamna i p.g.a. de ärr man gett sig själv - oavsett om det är relations eller jobbrelaterat, allt har sin konsekvens.
Och för varje människa som självskadar finns en historia, oavsett om man är extremt impulsiv eller bestämd på att ta livet av sig, på samma sätt som att folk kan bete sig dumt på andra sätt - för det är väldigt dumt att skära sig, men det man behöver inse är att det bara är en själv som kommer att få lida av det, ingen annan!
Tack.
Ja men ursäkta mig om du känner dig träffad nu; det är ju verkligen på 12åringsnivå att se ner på folk som skär sig. Så det gjorde ju alla antagligen när vi var mindre för vi saknade förståelse och ens intresse för att förstå oss på annat än lekar och roliga saker. Menade om du nu var äldre än 12 när du själv hade den synen.
Ye precis. Alla har sin egen historia, och jag har ingen aning om vad någon har varit med om, om dom förstås inte berättar sin livshistoria för mig. Men tyvärr finns det ju alltid dessa attention cutters, och dom drar ju ner ryktet och ger en dålig stämpel på alla som är sjuka på riktigt. Men det är inte precis ett unikt fenomen.
Samma sak sker ju med sexuella övergrepp och politiska frågor. Tydligt exempel med feminismen etc. Där finns det ju fullt med folk som tror att feminismen = galna kvinnor som hatar män, och då får folk fördomar.
men jag är övertygad om att du redan vet allt det här jag skriver. är mer till för att "conny_87" ska få lite förståelse.
och addendum... eh att skära sig är ju inte ens ett farligt självskadebeteende. det är sjukt harmlöst jämfört med vad som skulle kunna göras. du kan få en fet spik genom armen, bli skjuten i bröstkorgen, bryta ben och armar, alla revben och fortfarande repareras och bli frisk. Ett ytligt litet sår i hudvävanden är absolut inget farligt. Så länge en inte skär av sina ådror förstås, men de som skär sig är ju lyckligtvis fortfarande väldigt medvetna om vart de ska skära sig.
Du tar mer skada av ett vanligt boxningsträningspass än av att skära dig lite i huden. Så det där är ju ett så kasst argument egentligen.
Citat från Tina
Fast du har fel och du har uppenbarligen inte haft så mycket med det att göra att du fått en ordentlig insikt i varför man skär sig.
Att dra alla över en kam, speciellt när det kommer till ett känsligt ämne som självskada, är ganska töntigt, och att se ner på folk som mår dåligt är bara synd - det visar bara på att du är trångsynt.
Tala för dig själv. De flesta psykologiska undersökningarna pekar på att även om du döljer att du skär dig, så önskar du på sätt och vis att någon ska se det. Så det blir uppmärksamhets-horande i slutet iallafall.
Och jag ser inte ner på folk som mår dåligt, det har jag aldrig gjort. Däremot ser jag ner på folk som tar till så fullständigt urblåsta metoder som att skära sig själv i armarna med rakblad. Där bibehåller jag min åsikt om att antingen skär man djupt och ordentligt så att problemet får en permanent lösning, eller så låter man bli helt. Punkt.
Trångsynt? Kanske. Men jag har aldrig skurit mig för att jag har mått dåligt. Man kan istället hänfalla åt samtal med familj och vänner, och om man inte kan prata med dem går det med djur. Tills man har förstånd att klara upp skiten själv, eller modet att gå till en psykolog.
Citat från sagafelicia
Citat från jontie
Säg det när du ska försöka få ett jobb, då är det inte lika roligt längre.
fast varför ska det påverka jobbsökandet??? har haft en läkare som var full i ärr. betyder inte att hon var mindre kompetent för det.
Arbetsgivaren som kanske inte känner dig kan mycket väl tro att du är för labil för att klara av arbetet, eller tycker att det inte ser bra ut för företaget att ha någon som är uppköttad längs armar (eller andra synliga ställen).
Tyvärr så ser många självskadebeteenden på det viset, att man är äcklig eller svag.
Som kassör(ska) eller andra servicejobb kan det skrämma kunder likaså, eftersom att världen är full av trångsynta fittor.
Sammanfattning: Ärr gör arbetslivet svårare, faktiskt. Det finns alltid någon som kommer störa sig på sånt.
Skurit mig har jag gjort under mina tidigare år. Dock inte många gånger vilket jag är glad för, då slipper man de äckliga ärren.
Under senare tonår så skadade jag mig på helt andra sätt utan baktanke om att "nu ska jag göra mig illa, HEHE!", jag hade mina anledningar, dock inga logiska, vilket många gånger ledde till att jag slog huvudet i möbler eller väggar, om inte det så fick jag skador utav att slå på saker och andra människor.
Citat från Slobbe
[i]Citat från Tina
"och om man inte kan prata med dem går det med djur".
Tror inte att de flesta som sitter i den situationen tycker att djurens närvaro i den egna monologen bidrar särskilt positivt. Tror snarare att de som behöver prata med sin hund mår ännu sämre över att dom blir påminda om att dom är så ensamma att dom måste prata med just sin hund. omg hej
Citat från Slobbe
[i]Citat från Tina
"Trångsynt? Kanske".
Därmed erkände du att du förmodligen var just trångsynt och inte har förmåga att sätta dig in i olika perspektiv. Självklart stämmer det att vissa skär sig för uppmärksamheten, medan andra inte gör det. Du kan skära dig för att få den tillfälliga lättnaden, och samtidigt vilja att enbart din familj eller partner ska se det så dom blir uppmärksammade om hur dåligt du mår som faktiskt känner ett behov av att skära dig. Och då är det så klart i syftet att du vill få hjälp att må bättre så du ska SLUTA SKÄRA DIG. Det är enbart klokt att göra det om du sitter i en sådan situation att du redan av någon anledning börjat skära dig.
Du vill bara komma hit och få utlopp för dina aggressioner mot emocutters. Vilket är helt berättigat förstås, för dom är urlöjliga. Men som sagt, dom är inte alla.
Orka. Har kompisar som säger att de har skurit sig pga att de mår dåligt. Och min tanke är "herregud ät piller istället".
Har faktiskt funnits tillfällen då jag har funderat på det men. det finns bättre sätt. Typ att gå till en psykolog och försöka lösa sina problem istället för att skada sig själv, för absolut ingenting blir bättre av det. Om man gör det som ett rop på hjälp, så bör man ta sig i kragen och säga att man vill ha hjälp.
^
åh herregud och jesus på en cykel.... så jävla lätt är det inte fattar du väl.
^ Jo, det är faktiskt så lätt. Vill man ha hjälp ber man om det. INGET blir bättre av att skada sig själv. Det är bara korkat att skada sig själv, för man mår bara ännu sämre efteråt.
Försökte skära mig med en slö kökskniv en gång för att se what it was like, men det var liksom föga effektivt. Iofs brukade jag typ riva upp sår på armarna med naglarna när jag hade de värsta ångestanfallen. tfw ens naglar är vassare än köksknivar???
^
^
^
jo, faktiskt
Citat från Jord
Därmed erkände du att du förmodligen var just trångsynt och inte har förmåga att sätta dig in i olika perspektiv.
Att inte kunna sätta mig in i andras situation innebär att jag saknar empati, och det gör jag inte. Trångsynt innebär att jag inte ser fler alternativ eller lösningar, vilket stämmer då jag redan presenterat vilka 2 lösningar jag står fast vid.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet