HÄSTTRÅDEN.

Varför köpte ni den häst ni köpte?

Jag skulle t.ex egentligen köpa en SM ponny då jag ville tävla högt i dressyr. Men medans jag kollade runt på annonser på finfina tävlingsponnysar såg jag en tjock, lurvig liten nordis. Kärlek vid första ögonkastet. Åkte 4,5 timmar för att provrida henne. en stor besvikelse. Kunde inget, slängde med huvudet och var överallt och ingenstans. Stack gjorde hon. Riktigt, riktigt fet var hon. Såg deprimerad ut och fanns inget gnista i henne.

Av nån anledning klickade det. Dock var hon ju inte den häst jag sökte efter så var tveksam. Nästa dag ringde dåvarande ägare och sa att en barnfamilj var intresserad (detta var alltså en måndad) och dom skulle komma och kika på Vera. Och ville dom ha henne skulle dom ta henne redan på onsdagen. Jag fick halvt panik och sa att jag köper hästen.

Sen fick jag förklara för pappa att jag köpte den 6 årga galna travaren ändå.. Pröjsade henne själv. Fick inte med nånting. Har köpt båda sadlarna för egna pengar. Alla täcken, grimmor, hästen osv. Nånting som var så fel blev så rätt i slutenden. Nu för tiden är hon gladaste, busigaste nordisen i området. Hon har sina egna idéer och är lite väl våldsam men hon är min. Bara min <3
Kan inte sluta skratta åt bilden nedan, släppte lös hästen då hon var så pigg och först travade hon sådär. slutade med att hon for runt och bockade, sparkade och höll på. Så söt.

Köpte min häst för att det kändes rätt bara. Egentligen så är (eller snarare var) hon allt annat än vad jag ville ha och jag åkte bara och kollade på henne för att straffa pappa (HAHA JA, jag är sju år) för att han inte ville köra mig så att vi kunde kolla på en annan häst. Men känns det rätt så är det rätt. Så då var det bara go hard or go home.
Bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv. Hon är så personlig och underbar.

Jag vill ha en häst.

Vi åkte och provred Troja enbart för att hon var billig.
Mamma var ridlärare på ridskolan där hon stod, och hatade henne eftersom hon bara var grinig och vinglig och stannade i mitten hela tiden, plus att hon kastade av ungarna eftersom hon vantrivdes på ridskola. (därför dom skulle sälja)
Så ah, vi provred eftersom vi ändå skulle köpa häst senare, och varför inte liksom. Så klickade vi direkt och hon var inte grinig, så vi köpte henne rakt av.
Det var typ en tjej till som ville ha henne, men hennes syrra var lite av en hästhandlare så dom ville hellre sälja till oss, tack och lov! Aldrig älskat ett djur så mycket som henne och hon ska stanna tills hon dör.

Sen med Calle så la vi ut annons att vi sökte oinriden D-ponny, och ägaren kontaktade oss eftersom hon ville välja ut vilka som fick ens kolla på hennes hästar, så mamma och pappa åkte ner från sthlm till skåne över dagen för att kolla på honom efter att ha sett 3 bilder från när han var 2-3 år, och blev kära direkt i hans blick, och köpte honom också rakt av.
Passande nog ska han också stanna hos oss tills han dör, då vi inte har hjärta att riskera att han säljs till nån som kommer hoppa/rida vanligt på honom så hans ben går sönder.

Heh, vi är såna som inte åker runt och provrider när vi ska köpa häst......

när vi köpte min ponny så var jag elva tror jag. mamma köpte honom för att han var snäll och liten typ, haha. Han var bara utbildad grunderna, så jag har utvecklat honom till den ponny han är nu :)
vi tänkte knipsa honom men eftersom han var världens snällaste hingst så lät vi bli. han är den enda ponnyn jag ägt och även fast han var hingst så har jag absolut ingen hingstvana eftersom han är så äckligt snäll! hur som helst världens bästa ponny och han har lärt mig allt jag kan i dag om ridning.

Egentligen skulle vi vänta till våren med häst men min ridlärare Sofia hittade några hästar och så blev det lite tidigare än väntat.
Jag provred fem hästar innan Hugur. I sunne, snöån, borlänge och gävle. Den sista var Hugur ca fem kilometer från hemmaplan.

Hugur hade ingen sadel, inga skor och det fanns ingen paddock. Han ville vända flera gånger och gå hem och jag fick ingen tölt eller trav (bara galopp när jag skulle tölta på väg tillbka). Djupt oseriös provridning men dåvarande ägarna gick med på en provvecka hemma.
Jag red ut på honom och det kändes bara rätt, och dagen efter när Sofia red honom blev jag glatt överraskad. Han försökte hoppa över staketet en gång men oj vilka gångarter. Barfota och lyfte nästan 90 grader, och gick i naturlig form.
På Hugur kände jag mig trygg och lugn och det är oundvikligt att inte le konstant när man rider honom.

Vi gjorde träckprov och beställde tid för vet. besiktning och hovslagare. Jag ville inte säga ''Hugur vill jag ha'' när det inte var säkert att han var helt frisk. Så jag väntade och blev smått orolig när han tydligen hade blodmask. Men han gick igenom vet. besikningen (dåligt hull och dåligt musklad enda anmärkningen). Men vet missade att han hade hålvägg på tre hovar, men det såg hovis och föreslog bekteriedödande.

Provred på lördagen och blev ägare fredagen efter, dagen innan julafton :)

Jag vill också ha en häst. :/

Jag fick hem Anton för att jag skulle rida in honom och ha något att göra när min egna ponny stod på ridskolan, hade han hemma i nästan ett halvår innan jag insåg att jag ville inte ha någon annan häst än Anton och vi bestämde oss för att köpa honom.

Troja var så söt idag.
Stod och mockade med henne i gången och rumpan mot boxen, då stod hon med huvet vänt mot boxen, sen gnäggade jätteförsiktigt precis när ja mockat klart, blev lite extra kär i henne då.
Och så behöver jag inte ens säga att hon ska vänta när jag släpper in henne i boxen längre, hon stannar tills jag säger varsågod och klämmer på manen!

Läs gärna och dela med er av era åsikter och tankar, även om det är mycket text.
Postar här också eftersom att det hänger olika folk i båda hästtrådarna...

Jag tänkte ge er en liten tankeställare som jag gått och funderat på ett tag. Ni får gärna säga till om ni tycker att jag har fel. Detta är ju trots allt ett diskussionsforum och det är en diskussion som jag siktar på.
Ämnet är; eftergift.
För nog är eftergiften egentligen inte något positivt? Vi använder det som en belöningsform där något otrevligt upphör. Det är alltså trycket från bett som försvinner (jag är medveten om att eftergift finns i flera former som t.ex. skänkel men vi fokuserar på bettet just nu eftersom att det ger störst inverkan). Enligt mig så borde egentligen en förstärkning av ett positivt beteende öka genom att något trevligt inträffar (beröm, godis etc.) istället för att något otrevligt upphör. Det otrevliga borde inte ha existerat från början.
Säg att vi tänker oss in i en situation. Jag ber dig att lösa ett mattetal. Jag kommer att visa vägen och hjälpa lite men i slutändan är det du som ska lösa mattetalet. Under tiden som du löser mattetalet så kommer jag att peta dig i ryggen med min pinne. Inte hårt (inte dra i bettet) men det kommer att ständigt vara ett stadigt trygg (stadig kontakt med hästens mun). När du har löst mattetalet så kommer jag att sluta peta dig i ryggen. Detta är alltså din belöning för att du gjorde något som jag bad dig att göra. Sedan när du ska börja med nästa mattetal så kommer jag att peta dig i ryggen med min pinne igen.

Förstår ni vart jag är på väg? Jag skulle gärna vilja höra vad ni har att säga om eftergiften, kanske hur ni gör och använder er av den. T.ex. varför skulle man behöva den ständiga kontakten med hästens mun från första början? För det går inte att undvika så fort man kortar tyglarna, det spelar ingen roll hur mjuk hand man har.

Tack för mig.

Köpte precis JW-ridbyxor för 800 spänn. Fyfan så sköna alltså, lär definitivt bli fler i framtiden :(

Citat från Majkson

Köpte röda, hoppryttare som jag är HEHE. Nejmen har velat ha röda byxor ett tag, men Hööks har varit slutsålda. Var inne på Lyckås för att köpa nytt koppjärn idag, kom hem med ett par ridbyxor också. Fast fan att dom är för långa för mina korta ben, får vika längst ner :@

de röda med mörk skoning? :D

Nä, vanliga knäskodda :(
Dom med mörk skoning är väl dyrare än dom vanliga också? = Hade aldrig haft råd. Fick liksom låna 500 spänn av min lillebror för att jag skulle ha råd med koppjärn OCH ridbyxor :(