Gud, finns han?
Jag tror att den huvudsakliga distinktionen i tänkandet mellan troende och ateister ligger i definitionen av ordet "mening". Ateister ser i stora drag att varan rättfärdigar och förklarar sig själv. Att vara troende handlar istället om att uppskatta ett mer grundläggande orsakssamband, och en mer betonad form av determinism. Ateister vill helst inte tänka sig något utanför universum, eller åtminstone inte utöver det vi kan approximera eller beräkna, medan troende tänker sig att det måste ha funnits "något" före. Ateister tänker sig att det är meningslöst att föreslå något som överträffar det vi kan observera eller komma fram till utifrån empiri, medan troende menar att det är en fullkomlig nödvändighet.
Tro har mycket att göra med ursprungets outgrundlighet som princip. Oavsett hur mycket vi kan komma fram till är det högst sannolikt att vi aldrig kommer att kunna finna början eller den yttersta orsaken. Tro baseras mycket på denna överskridande kausalitet, på oändligheten och den princip att det finns en ultimat verklighet som ligger bortom oss.
Citat från Orks
Ateister tänker sig att det är meningslöst att föreslå något som överträffar det vi kan observera eller komma fram till utifrån empiri, medan troende menar att det är en fullkomlig nödvändighet.
Inte för att spika fast dina fördomar men exakt hur kan det vara nödvändigt om det är effektslöst?
Citat från natsukashi
Citat från Orks
Ateister tänker sig att det är meningslöst att föreslå något som överträffar det vi kan observera eller komma fram till utifrån empiri, medan troende menar att det är en fullkomlig nödvändighet.
Inte för att spika fast dina fördomar men exakt hur kan det vara nödvändigt om det är effektslöst?
Effektlöst eller inte känns något ovidkommande då det rör sig om logisk beskaffelse i grunden. Meningslöst eller överflödigt skulle jag dock inte vilja påstå att det är. Det kan mycket väl relatera till hur vi uppfattar verkligheten i många andra hänseenden, och kan motivera oss att utmana den nuvarande mallen och leta efter nya lösningar.
Fatalism och indeterminism i sig löser inga direkta problem, mer är oavsett gångbara tankeproblem, som kan öppna dörrar för nya lösningar och uppfattningar.
Man kan för övrigt inte vara empirist (kontintentalfilosofisk empirist) och förvänta sig att man ska bli tagen på allvar.
Citat från Orks
Effektlöst eller inte känns något ovidkommande då det rör sig om logisk beskaffelse i grunden. Meningslöst eller överflödigt skulle jag dock inte vilja påstå att det är. Det kan mycket väl relatera till hur vi uppfattar verkligheten i många andra hänseenden, och kan motivera oss att utmana den nuvarande mallen och leta efter nya lösningar.
Fatalism och indeterminism i sig löser inga direkta problem, mer är oavsett gångbara tankeproblem, som kan öppna dörrar för nya lösningar och uppfattningar.
Man kan för övrigt inte vara empirist (kontintentalfilosofisk empirist) och förvänta sig att man ska bli tagen på allvar.
Jag har såklart inget emot lösningar som fungerar, och de uppstår likväl med som utan någon trosgrund, så jag är osäker på vad det exakt är som du försöker få fram.
Att det är ovidkommande att det är effektlöst håller jag däremot inte med om. Såklart har vi en motivation till att se till effekter då de onekligen har en påverkan på oss, medan vi saknar motivation till att se till saker utan effekt, eller för att gå ännu längre, de är omöjliga att uppfatta då de intrinstikalt är just effektslösa.
Jag tycker i och för sig att man inte kan vara metafysiskt lagd och förvänta sig att man ska bli tagen på allvar, men det är ju smått ad hominem. Med din parantes så misstänker jag att du inte ser den analytiska empirin som vidare löjlig dock, å de e gött. Försökte hitta info om kontinental filosofi men det var så förvirrande uttryckt (vad jag fick fram var i princip, hur kan du använda filosofi för att ändra världen istället för att bara se på den?) så jag vet faktiskt inte om jag håller med dig eller inte.
Citat från natsukashi
[i]Citat från Orks
Effektlöst eller inte känns något ovidkommande då det rör sig om logisk beskaffelse i grunden. Meningslöst eller överflödigt skulle jag dock inte vilja påstå att det är. Det kan mycket väl relatera till hur vi uppfattar verkligheten i många andra hänseenden, och kan motivera oss att utmana den nuvarande mallen och leta efter nya lösningar.
Fatalism och indeterminism i sig löser inga direkta problem, mer är oavsett gångbara tankeproblem, som kan öppna dörrar för nya lösningar och uppfattningar.
Man kan för övrigt inte vara empirist (kontintentalfilosofisk empirist) och förvänta sig att man ska bli tagen på allvar.
Jag har såklart inget emot lösningar som fungerar, och de uppstår likväl med som utan någon trosgrund, så jag är osäker på vad det exakt är som du försöker få fram.
Att det är ovidkommande att det är effektlöst håller jag däremot inte med om. Såklart har vi en motivation till att se till effekter då de onekligen har en påverkan på oss, medan vi saknar motivation till att se till saker utan effekt, eller för att gå ännu längre, de är omöjliga att uppfatta då de intrinstikalt är just effektslösa.
Du missade min poäng om det logiska steget. Om verkligheten är förskaffad så att vi aldrig kan härleda orsak och verkan till dess ursprung, måste vi acceptera att delar av sanningen alltid kommer att ligga bortom oss, och det relaterar till hur tro fungerar. Tro går ut på att, oavsett hur mycket vi lär oss, finns alltid en större helhetsbild, alltid en länk i kedjan som binder samman vår verklighet.
Det finns till och med forskning som tyder på att vårt universum är för ojämnt för att vi rimligt ska kunna förklara allt utifrån vår nuvarande modell, med de förklaringar som finns tillgängliga. Vissa vetenskapliga rön indikerar att vårt universum inte är så enhälligt, som vi kunde tro.
Det är den logiska principen om outgrundlighet, oändlighet, och till viss del fatalism, som motiverar varför övertygelse existerar från första början.
- - -
Angående empiri: Du förstår säkert själv att man inte kan bygga en världsuppfattning enbart på empiri.
Citat från Orks
Du missade min poäng om det logiska steget. Om verkligheten är förskaffad så att vi aldrig kan härleda orsak och verkan till dess ursprung, måste vi acceptera att delar av sanningen alltid kommer att ligga bortom oss, och det relaterar till hur tro fungerar. Tro går ut på att, oavsett hur mycket vi lär oss, finns alltid en större helhetsbild, alltid en länk i kedjan som binder samman vår verklighet.
Det finns till och med forskning som tyder på att vårt universum är för ojämnt för att vi rimligt ska kunna förklara allt utifrån vår nuvarande modell, med de förklaringar som finns tillgängliga. Vissa vetenskapliga rön indikerar att vårt universum inte är så enhälligt, som vi kunde tro.
Det är den logiska principen om outgrundlighet, oändlighet, och till viss del fatalism, som motiverar varför övertygelse existerar från första början.
- - -
Angående empiri: Du förstår säkert själv att man inte kan bygga en världsuppfattning enbart på empiri.
Aha, du tänker så. Det är svårt att argumentera om deism för det går inte att dra några slutsatser om något som man omöjligen kan veta något om. Om en skapare skapade allt precis som det är nu, then so be it. Men inget förändras av det. Vi kan enbart gissa när det kommer till sådant, och som alla vet så är gissning en ganska chansbaserad akt, något som jag helst inte skulle basera min världsbild på.
Att vi inte kan uppfatta universum är såklart inte ett Gudsbevis på något sätt, det borde du veta. Det är enbart ett bevis på att vi har en modell som inte stämmer och slutsatsen av det blir att vi bör finna en förbättrad modell. Att utgå ifrån rymdfarbror är inte det initiativet som landade oss på månen eller byggde LHC.
Outgrundligheten är också det som skapar skepticismen, det ger oss utmaningarna att utföra vårt arbete, att lösa mysterier, att inse att ett problem med hur partiklarna rör sig kanske inte är hållbart i modellen och tvingar oss därför att förbättra den. Att kasta sig ned på knä i tro över att det är något som man anser vara outgrundligt just nu är inte ett bra val. Den kosmiska strålningen fanns innan vi kunde mäta den, den var outgrundlig då, men den är uppfattbar nu med våra mätinstrument.
Antagligen för att empiri baseras på våra sinnesintryck, sinnesintryck som kan vara annorlunda från den verkliga verkligheten.
Eller för att empiri blir utsatt för en subjektiv spegling då två individer förhåller sig olika till samma fenomen.
Eller för att data bara är data och inte säger någonting om verkligheten. Jag kan läsa allt om en sten, jag kan se bilder på en sten, men jag kan aldrig veta tyngden/smaken/känslan av en sten utan att uppfatta den själv, och även då så har vi föregående exempel att ta hänsyn till.
Du jiddrar massa om essens har jag för mig, vi har snackat om det innan, orkar inte hålla på med det igen. :I
Citat från natsukashi
Citat från Orks
Du missade min poäng om det logiska steget. Om verkligheten är förskaffad så att vi aldrig kan härleda orsak och verkan till dess ursprung, måste vi acceptera att delar av sanningen alltid kommer att ligga bortom oss, och det relaterar till hur tro fungerar. Tro går ut på att, oavsett hur mycket vi lär oss, finns alltid en större helhetsbild, alltid en länk i kedjan som binder samman vår verklighet.
Det finns till och med forskning som tyder på att vårt universum är för ojämnt för att vi rimligt ska kunna förklara allt utifrån vår nuvarande modell, med de förklaringar som finns tillgängliga. Vissa vetenskapliga rön indikerar att vårt universum inte är så enhälligt, som vi kunde tro.
Det är den logiska principen om outgrundlighet, oändlighet, och till viss del fatalism, som motiverar varför övertygelse existerar från första början.
- - -
Angående empiri: Du förstår säkert själv att man inte kan bygga en världsuppfattning enbart på empiri.
Aha, du tänker så. Det är svårt att argumentera om deism för det går inte att dra några slutsatser om något som man omöjligen kan veta något om. Om en skapare skapade allt precis som det är nu, then so be it. Men inget förändras av det. Vi kan enbart gissa när det kommer till sådant, och som alla vet så är gissning en ganska chansbaserad akt, något som jag helst inte skulle basera min världsbild på.
Att vi inte kan uppfatta universum är såklart inte ett Gudsbevis på något sätt, det borde du veta. Det är enbart ett bevis på att vi har en modell som inte stämmer och slutsatsen av det blir att vi bör finna en förbättrad modell. Att utgå ifrån rymdfarbror är inte det initiativet som landade oss på månen eller byggde LHC.
Outgrundligheten är också det som skapar skepticismen, det ger oss utmaningarna att utföra vårt arbete, att lösa mysterier, att inse att ett problem med hur partiklarna rör sig kanske inte är hållbart i modellen och tvingar oss därför att förbättra den. Att kasta sig ned på knä i tro över att det är något som man anser vara outgrundligt just nu är inte ett bra val. Den kosmiska strålningen fanns innan vi kunde mäta den, den var outgrundlig då, men den är uppfattbar nu med våra mätinstrument.
Antagligen för att empiri baseras på våra sinnesintryck, sinnesintryck som kan vara annorlunda från den verkliga verkligheten.
Eller för att empiri blir utsatt för en subjektiv spegling då två individer förhåller sig olika till samma fenomen.
Eller för att data bara är data och inte säger någonting om verkligheten. Jag kan läsa allt om en sten, jag kan se bilder på en sten, men jag kan aldrig veta tyngden/smaken/känslan av en sten utan att uppfatta den själv, och även då så har vi föregående exempel att ta hänsyn till.
Du jiddrar massa om essens har jag för mig, vi har snackat om det innan, orkar inte hålla på med det igen. :I
Din envishet med att beteckna gud som en tydligt definierad, antropisk skapare kanske är ditt största problem, som alienerar dig från diskussionen mer eller mindre. Gudsprincipen i det här fallet bygger på de begrepp som jag har pratat om, som en konsekvent slutsats baserad på dessa företeelser, med hänsyn till universums "transcendenta" natur, den föreliggande ordning i kosmos och den oundvikliga sortens absolutism som förblir ogreppbar. Att något konkret skulle förändras som ett resultat var aldrig på fråga, och är ingen konkret poäng att göra.
Du missförstod den poängen. Det var bara en vetenskaplig indikation på att universums transcendens inte enbart är självbekräftande.
Det är inte heller någon i denna krets som föreslår att du borde kasta dig på knä. Att visa en vördnad inför skapelsen och universums storhet är väl dedikation nog, som jag ser det.
Dessutom kan inte alla samband observeras, utan vissa måste teoretiskt resoneras fram. Ett empiriskt synsätt är alltid beroende av att man tar många företeelser för givet, och det underordnas och är beroende av axiomatiska samband, teori och sannolikhetsuppskattning.
Ska bli kul att bråka med dej om detta på Lördag. :p
Citat från Ramn
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Bible_and_history#Historical_accuracy_of_biblical_stories
Ser så himla mycket ut som BULL och TEORIER.
"Historical Jesus" jo men tjena. Utanför bibeln, vadå _EN_ referens till något som KANSKE kan vara Jesus?
Du får gärna summera de saker du tycker är viktigast och mest historiskt överensstämmande.
För seriöst, http://en.wikipedia.org/wiki/Genesis_creation_narrative
YOU SERIOUS?
Gud finns.... i vår fantasi. Annars, nej.
Citat från oneplayer
Gå in på google maps, street view.
Sök på 47.110579,9.227568, när man tittar upp mot himlen dyker detta upp:
-
Wah, vad fan.
Japp, där har vi det!
Beviset att folk försöker övertala andra till sin tro genom att lägga in bilder på google maps!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet
