Giftermål och barn

Nej, och NEJ.

Jag vill varken gifta mig eller skaffa barn eftersom jag är bipolärt sjuk.
Känner mig därmed inte kapabel till att uppfostra ett annat liv. Jag tycker inte heller livet är vackert och vill inte föra fler varelser till världen.
Vill inte gifta mig för ingen kommer stå ut med mig.

Jag vill ha barn, tycker moderskapet är vackert. Ge någon en chans till ett lyckligt liv, se något som jag och min partner åstadkommit växa upp och utvecklas. TYP.

Giftermål, kanske. Inte för att papperfiera kärlek eller bekänna mig inför gud, utan för att det är festligt och kul som fan!!

haha jag vill ha ett jättestort prinsessbröllop ^__^
Barn, visst, men egna vet jag inte, adopterar nog. Om jag inte träffar en människa jag verkligen vill ha barn med.

Ja jag vill gifta mig men inte på ett bra tag.
Sen vet jag inte om jag vill ha barn kan ha stunder då jag hatar barn något extremt. Om ungen är lika tråkig som jag var som barn så tar jag gärna flera stycken

Vill jag skaffa barn?
Nej.
Varför? Tar för mycket på tiden, pengar och ser ingen glädje i det helt enkelt. :)

Gifta mig?
Nej.
Varför? Tycker att om man verkligen älskar varandra så behöver man inte vara gifta för att kunna bevisa det eller för att symbolisera det på det viset

Skulle nog inte vilja gifta mig, möjligen enbart på papper om det skulle göra saker smidigare med t.ex. delade bankkonton m.m, men annars tycker jag bara det känns som en onödig grej.
Barn skulle jag kunna tänka mig om jag känner att jag vill ha barn med den förmodade partnern jag i så fall har.

Gifta mig? Big NO,NO
Skaffa barn? Kanske,isf adoptera! Inga fler barn till jorden när vi inte kan ta hand om dem som redan finns....

Gifta mig vill jag absolut inte. Monogami är inget för mig.

Barn däremot skulle jag vilja skaffa någon dag. Fast jag tänker vänta tills jag är minst 30. Då ska jag adoptera. Det är en väldigt god gärning att ge ett behövande barn ett bättre liv :)

Vill ni gifta er? Ja. Det verkar praktiskt.
Vill ni skaffa barn? Om jag någon gång börjar tycka om barn och har det bra ställt, visst. Föda biologiska barn är stort no-no.
Om ni vill, varför? Kul :P:P

nej tack. Tar hellre om en flickvän som en prinsessa då:)

Gifta mig, kanske.
Barn, nej. Ser ingen glädje i det.. Gillar inte ens barn, haha.

Jag vill inte gifta mig.
Jag är redan plastmorsa till världens bästa lilla tjej, men skulle gärna ha en till någon gång!

Varför?
- Jag tycker giftemål är en onödig grej...
- Jag älskar barn!

Jag vill gifta mig, absolut! Och barn, ohja. Känns bara som att det är ett måste för mig, meningen med mitt liv typ. Att skaffa barn. Men det måste vara med rätt kille såklart. Killen jag är med nu känns helt rätt, nu och förhoppningsvis föralltid.

Ingetdera. När man börjar komma upp i min ålder och framåt 35-40 så bör man vara varsam kring vad ett förhållande egentligen innebär. Eftersom det finns sociala normer kring att man ska "stadga" sig vid den åldern. Har man då varit exempelvis ensam under hela sin ungdom, för att äntligen få fler alternativ i seniorålder, så bör man ifrågasätta dom bakomliggande faktorerna till det. Varför man till exempelvis blivit mer "attraktiv" för personer i ens omgivning. Jag tror tyvärr att det ofta blir tal om desperata och förhastade relationer, där människor inte vill bli "ännu äldre" och förbli ensamma och barnlösa. Så man gör en tafatt uppgörelse och binder sig i en relation och skaffar barn, trots att man kanske inte egentligen är någon vidare bra matchning. Ofta följer skilsmässa, uppbrott och vilsna barn som måste välja mellan mamma och pappa, som valde att skapa ett förhållande på skakigt fundament.

Jag tror att många äldre par är ihop för att dom tycker om tvåsamhet, snarare än för att dom har någon egentlig romantisk passion sinsemellan. Det är en sorts ekonomisk, social uppgörelse där man underlättar för varandra med delad ekonomi och ansvarstagande inuti en tvåsamhet (eller familjebild). Det där är i alla fall inget liv för mig och inte vad kärleksrelationer och civilstånd ska betyda i praktiken. Därför tycker jag att generellt "mer äkta" och villkorslös kärlek hittas i yngre åren (särskilt ungdomar), där människor blir ihop utan några egentligen suspekta förhållningsramar som bestämmer förhållandets natur. Utan istället så finns mer genuin åtrå och kärlek. Jag tror också att serotonin, oxytocin och dopaminnivåerna är mycket högre för unga nyförälskade par, än för äldre personer, där dom oftast redan hittat sin symbios i livet och ett nytt förhållande är ganska familjärt territorium.

TL;DR: Varken barn eller giftermål för mig. Dom är enbart begränsningar för mina egna mål i livet.