Generell politikdiskussion

Skulle inte vilja påstå att det exklusivt är porr, även om det till stor del är vad det används till.
Oroväckande nonetheless.

I artikeln jag länkade har dom ett exempel med olika klipp av Obama

vänstern i usa välkommnar inte kristna i universitet.
http://torontosun.com/news/local-news/warmington-uoit-campus-posters-aim-to-shame-straight-white-christian-men

vänstern har ju samma syn på kristna och kristendomen som rasister har på islam/muslimer/judar.

vänstern förstår inte skillnaden på en konservativ kristen och en liberal kristen och en vit kristen och en svart kristen. finns t.o.m homosexuella kristna, gardell, levengood och gänget.

Citat från Milen:

Såg klipp från denna intervju där han svarar mycket snyggt till idén om att "svarta i USA har inte gjort rätt för sig / they should just pull themselves up through their bootstraps" osv

Du kan va Lol din jävla myra

Kan du hänvisa närmre till en tid i videon där han diskuterar det du pratar om. Lite hög order att kräva att folk ska sitta igenom en 26 minuter lång video.

Runt ca 14-15 min in

Angående den senaste attacken mot Syrien av USA-Frankrike-Storbritannien.



https://www.marxist.com/military-strikes-on-syria-what-does-it-mean.htm

After seven years of civil war, Syria has been devastated, and millions of people have been killed, maimed or forced to leave their homes. Syria has been torn apart and may never be mended. All right-minded people desire fervently to end this bloody conflict. However, those who shout most loudly and insistently about humanitarianism and peace are the ones who are doing most to pour petrol on the flames and keep the war going. The main culprits are the American imperialists and their servile, cynical, boot-licking lackeys in London and Paris.

The "righteous power" of Britain, France, and the United States of America is the power of imperialism that at no time and nowhere has represented anything other than the cynical interests of the ruling class. The whole history of these powers is precisely one of barbarism and brutality, particularly against the peoples of the Middle East.

What concerns these ladies and gentlemen least of all is the fate of the poor people of Syria who remain silent victims of their cynical intrigues and manoeuvres. Their talk of peace and humanitarianism is only a hypocritical cover for the pursuit of their own selfish interests in the Middle East. In the words of the Roman historian Tacitus: "And when they have created a wilderness, they call it Peace."





"Rolig" detalj i relation till kemvapen-attacken i Douma var att de av FN skickade utredarna som skulle utreda vem som låg bakom knappt hade hunnit in i landet innan attacken beordrades och genomfördes.
Samtidigt menade Therese May (Storbritanniens premiärminister) och Trump att det inte rådde några tvivel om att Assad-regimen hade utfört attacken.
Men "deras" utredare hade inte hunnit utreda något.
Det dom skulle utreda blev till ruiner innan dom kom fram.
Alla som tittar på kriminalserier skulle direkt känna igen detta som "obstruction of justice" I form av förstörandet av bevis.

I bästa fall dålig timing från imperialist-trion.
I värsta fall antyder det att dom inte ville veta vem som egentligen låg bakom.

I vilket fall som helst så kan dom fortsätta gapa om att det var Assad som låg bakom och fortsätta på samma linje som innan - vilket makes a lot of sense För dom iom att dom har målat in sig i sitt hörn och investerat mycket "politiskt kapital" på denna linje.

http://flamman.se/a/eu-fruktar-corbyn-mer-an-brexit

Titel:
"EU fruktar Corbyn mer än Brexit"

Bryssels rädsla för att en Labour-regering ska riva upp några av Thatcher-erans nyliberala reformer är avslöjande. Bakom de högstämda talen om ett enat Europa finns en agenda som dikteras av nyliberal ideologi och storföretagens vinstjakt. I den fria marknadens namn bakbinds folkvalda regeringar och demokratin sätts på undantag.


I Sverige är det förvånansvärt tyst om EU:s inflytande över politiken, trots att vi ständigt påminns om hur vårt eget handlingsutrymme begränsas. Det var med hänvisning till EU-regler som den så kallade Allbolagen som föreskriver att allmännyttiga bostadsbolag måste drivas enligt ?affärsmässiga principer? infördes 2011. Finansminister Magdalena Andersson hänvisar till EU:s budgetregler som ett hinder för att lånefinansiera stora investeringar. Arbetsgivarorganisationen Almega har hotat att stämma Sverige i i EU-domstolen om ett förbud mot vinster i välfärden röstas igenom. Och så vidare.

Ibland är handlingsutrymmet i själva verket större än politikerna hävdar. Men eftersom EU:s regler sällan utmanas kan vi inte veta säkert. Däremot kan vi räkna med att en framtida vänsterregering som bestämde sig för att på allvar göra upp med de senaste årtiondenas misslyckade privatiseringar och avregleringar - järnvägen, elnätet, sjukvården, apoteken - inte bara skulle möta ett rasande motstånd från högern och näringslivet i Sverige. Man skulle också ställas mot en armé av jurister, lobbyister och byråkrater i Bryssel.

http://www.marxist.se/en-ny-bubbla-har-blasts-upp-en-balansrakning-10-ar-kris

En ny bubbla har blåsts upp - en balansräkning efter 10 år av kris



I slutet av 1990- och början av 2000-talet tog man bort alla statliga regleringar av bankernas ansvarslösa handlingar. Centralbankerna bidrog genom att sänka räntorna. Särskilt viktigt var det avgörande ögonblicket strax efter att IT-bubblan sprack 2001. Den amerikanska riksbanken Federal Reserve sänkte då sina räntor från 5 procent till 1,25 procent, och blåste därmed åter upp lånemarknaden. Ur ett kapitalistiskt perspektiv var en sådan politik fullständigt oansvarig, men den härskande klassen fruktade de sociala och politiska konsekvenserna av en långvarig ekonomisk kris och valde att skjuta upp sina problem.

Financial Times kommentator Martin Wolf skrev nyligen om detta:

"Men de som argumenterar för att det skulle ha varit bättre om centralbankerna lämnat ekonomin i lågkonjunktur än att de genomförde en aggressiv penningpolitik har helt fel. Det är omoraliskt och i sista hand omöjligt att offra huvuddelen av folkets välstånd för att blidka finansmarknadernas gudar."

Denna ekonomiska politik var ganska olik den som fördes på 1930-talet. När Wall Street-kraschen inträffade år 1929 uppgick de totala skulderna i USA till cirka 180 procent av BNP. De följande 4 åren steg de dramatiskt till 260 procent (vilket kan jämföras med 350 procent år 2007) som en följd av krisen. Men mot slutet av 1930-talet var den tillbaka på omkring 180 procent. Detta uppnåddes genom bankkollapser, fabriksnedläggningar, massarbetslöshet och svält.

De mindre lönsamma industrierna och bankerna gick under och ersattes av mer moderna och effektiva. Det var en oerhört turbulent period i USA:s och världens historia, där den härskande klassen tvingade arbetarklassen att betala för krisen. Detta är vad Schumpeter förskönande kallar "kreativ förstörelse". Men inte ens detta räckte för att lyfta världsekonomin ur krisen. Det var först i och med Europas och Japans ödeläggelse under andra världskriget som vägen öppnades för 1950- och 1960-talets ekonomiska uppsving.

Dagens borgarklass har desperat försökt att undvika precis sådana katastrofala händelser. De är oroliga för att en revolutionär period lik den på 1930-talet ska inträffa igen.

[...]


En annan sida av detta är de så kallade zombieföretagen ? företag som inte kan göra vinst. Bank for International Settlement påpekar att andelen zombieföretag har ökat femfaldigt sedan 1987, och att dessa zombier numera hade dubbelt så stor risk för att förbli zombier. Mellan 2008 och 2014 ökade andelen från sju procent till drygt tio procent, men de utgör en mycket större del av arbetsmarknaden och den totala kapitalstocken.

De låga räntorna kan hålla dessa företag vid liv även om de inte tjänar pengar. Om bara en del av dessa företag gick i konkurs skulle det potentiellt kunna få förödande effekter på ekonomin. Det skulle inte bara drabba fordringsägarna (banker och liknande) och leverantörer, utan också hota en stor del av arbetarklassen med arbetslöshet.

I december lade OECD fram en rapport vid namn "att konfrontera zombierna" där de försökte föreslå en politik för att motverka sådana kollapser. I teorin är det bra när olönsamma företag går under. Men i praktiken är sådan "kreativ förstörelse" ofta väldigt destruktiv, och inte särskilt kreativ. Varje land har sitt eget "rostbälte" i en eller annan form, där nedläggningen av industrier har förstört samhällen utan att något annat ersatt dem. Under en period av kapitalistisk kris kommer detta att bli långt värre, och borgerligheten erkänner i det tysta att detta är fallet.

Tio år in i krisen har den ekonomiska situationen alltså inte förbättrats, utan tvärtom förvärrats. Ingen av motsättningarna har lösts och alla försök att komma ur krisen har bara skapat nya motsättningar.





Men vi har iaf smartphones och froyo amirite

"It was the best of times, it was the worst of times"

Avokados, avokados, avokados

https://www.boell.de/en/2018/03/09/secos-documantary-about-consequences-failed-water-policy-chile

Avocados are rich in vitamins and minerals, contain a lot of fiber and, not surprisingly, enjoy increasing popularity among  European consumers.

What is still less known are the catastrophic environmental impact and the violations of the human right to water caused by the expansion of avocado production in fragile eco-systems. In order to produce 2, 5 avocados an average of 1000 liter of water is needed. Production is mainly concentrated in the hands of a couple of big enterprises while small farmers are pushed out of the markets and lose their livelihoods.

The situation is especially grave in countries where the right to water is not sufficiently protected by constitution or law. One of those countries is Chile, the second most important global producer of avocados after Mexico, which has almost completely privatized water. The current Chilean constitution and the water law (Código de Agua) have been dictated under military dictatorship.

Although water supposedly is a public good under state administration, the state has voluntarily given away its rights. The public institutions in charge of water governance are both weak and highly fragmented. This has led to the development of a water market where individuals can trade water according to the laws of supply and demand. Water in Chile is no longer a basic right but a commodity.

The sanitation sector is in the hands of foreign enterprises, and water rights increasingly concentrated in a few powerful enterprises in the mining, timber and agricultural business. Agrobusiness, including the booming avocado sector concentrates about 80% of the drinking water. Plantations are mainly situated in regions with fragile ecosystems.

Angående myten om att 'kapitalism har lyft flest människor ur fattigdom', long overdue rebuttal:

https://www.marxist.com/world-poverty-capitalism-s-crime-against-humanity.htm

World poverty: capitalism's crime against humanity

[...]

The ?silent miracle?

In the UK, Theresa May has been compelled to mount a defence of capitalism, lauding the free market as ?the greatest agent of collective progress in our history? along with claims that when countries adopt free-market policies, ?Absolute poverty shrinks and disposable income grows.? In 2016, former President Barack Obama responded to the election of Donald Trump with an article claiming, ?Now is the best time to be alive?, which it probably is if you?re Barack Obama.

Bookshelves bulge with bestsellers such as Steven Pinker's Enlightenment Now and Hans Rowling?s Factfulness, released posthumously this year, heralding the ?silent miracle of human progress?. Beneficent billionaires like Bill Gates assure us, ?Trust me, the world is really getting better?, whilst handing out free copies of Rosling?s book. Major news outlets like The Economistreport ?the number of people in extreme poverty fell by 137,000 since yesterday? whilst lamenting the lack of media coverage for this incredible achievement. Slick websites such as the ?World Poverty Clock? pop with flashy infographics demonstrating the decline of poverty rates around the world. Liberals and figures from the alt-right such as Jordan Peterson are united in chorus: ?Between 2000 and 2012, the level of absolute poverty in the world was cut by 50 percent. That was the fastest rate of improvement by a large margin in human history.? An entire industry has arisen out of simply telling people how good the status quo is ? another marvel of the free market.



[...]


[i]The politics of poverty

One interesting fact that should be mentioned is that the poverty statistics reported by Pinker, Rosling and Peterson have all been drawn from exactly the same source: the World Bank. Since 1981 the World Bank has been compiling data from all over the ?developing? world in order to report the number of people living in ?extreme? or ?absolute? poverty, classified as below the International Poverty Line (IPL). Today the IPL is $1.90 a day in terms of 2011 Purchasing Power Parity (the equivalent quantity of currency needed to buy a given ?basket? of goods).




[...]



For decades the World Bank has been pursuing its dream of a world free of poverty by issuing loans to states in the developing world and selling on the debt to Wall Street investors with attractive returns of up to 15 percent. In order to gain access to these loans, debtor countries must agree to IMF ?structural adjustment? in the event that they are unable to pay back the money received, at which point they will be forced to sell off public assets and cut public spending, pensions etc. Such a policy, identical to the one followed by the European Central Bank in relation to Greece, succeeded in reducing GDP per capita growth in the developing world from 3.2 percent in the 1960s and 1970s to 0.7 percent in the 1980s and 1990s, and by 2015 had brought half of the world?s wealth into the hands of 1 percent of the world?s population.

But in the same year, the World Bank reported that the proportion of people in the world living on the equivalent of less than $1.90/day fell from roughly 4 in 10 in 1990 to less than 1 in 10, with the most rapid progress being made after the year 2000, including during the world recession that followed the 2008 financial crash. Such gravity-defying statistics have obvious political value. If, despite the concentration of wealth in fewer and fewer hands, the world has reduced poverty at the fastest rate ever recorded, then perhaps Thatcher and Reagan were right and capitalism is indeed the ?rising tide that lifts all ships?.


[...]



Unsurprisingly, a flawed method produces absurd results. Pakistan is a case in point. According to the World Bank, Pakistan?s efforts to reduce poverty (aided by over $5bn in World Bank loans) have been very successful, with its poverty rate falling from 15.9 percent of the population to 6.1 percent between 1996 and 2013. The World Poverty Clock, extrapolating from the World Bank?s data, has even been so bold as to declare the level of extreme poverty in Pakistan ?below 3 percent?.


But according to Pakistan?s own National Nutrition Survey of 2011, a third of all Pakistani children are underweight, nearly 44 percent have stunted growth and half of them are anaemic. Most discouraging of all, the level of child and maternity hunger in Pakistan has hardly changed over the last two decades according to a study published in The Lancet in 2013. Nor has the situation much improved since then. According to the Global Hunger Index 2016, 22 percent of the population is ?undernourished? and 8.1 percent of children die before the age of five due to malnourishment.

India, often held up as the poster child for poverty reduction, offers another example. In 2015, a spokesman for the Indian government made a speech acknowledging the plight of 300m people who are both unemployed and landless, often from tribal or lower-caste backgrounds. However, the World Poverty Clock estimates that in January 2016, less than half of that figure, roughly 145m people, were considered to be living in ?extreme poverty?.

Outside of Asia the picture is equally confusing. In 2010, the Mexican government reported a poverty rate of 46 percent. The World Bank set it at 5 percent.



Och så vidare och så vidare.......

Rubrik:

A MAJOR COAL COMPANY WENT BUST. ITS BANKRUPTCY FILING SHOWS THAT IT WAS FUNDING CLIMATE CHANGE DENIALISM.

https://theintercept.com/2019/05/16/coal-industry-climate-change-denial-cloud-peak-energy/